Ibland dalar jag ner som i ett avgrundshål när det handlar om mitt fotograferande. Det är då som jag känner uppgivenhet, att mina bilder inte duger, att jag står still och stampar, att min kreativitet fastnat…
Någon skrev någon gång, några rader jag läste på någon blogg, att det är just då man utvecklas, det är då som nya tankar ploppar upp och kreativiteten tar fart.
Jag har absolut inte tappat min lust att fota, nej tvärtom…
Jag har ett stort sug, ter mig nästan abstinent 😉
Men den där känslan av att inte duga och inte veta var jag står i mitt fotograferande, att hitta ”min stil”… den är lite jobbig. Kanske har den att göra med hur man känner sig rent allmänt??
Läser mycket, kanske allt för mycket…
Försöker att inte låta mig påverkas, försöker hitta min stil, min grej, fokusera på det jag tycker om. Försöker och hoppas ändå att få någon slags hjälp på traven, på vägen dit ❤
Men när jag inte vet vad jag gillar och inte gillar utav det jag själv fotar och skapar… ja då blir det lätt lite knas i mitt tankesätt. Känner då och då att jag fotar samma lika, mest hela tiden… så vad vill jag då??
Vem fotar jag för, för vem ska jag duga???
Strävar jag efter att hamna och bli en i gänget naturfotografer, en i gruppen på fb… där det råder inbördes ”gilla” (min åsikt, min känsla)…???
Är det vad jag vill? Är det att duga? Är det jakten på ”likes” som gör att man ska bli nöjd eller…
Idéer, kreativa tankar och stor skaparlust, ja det har jag. Det finns många projekt som ploppar upp i mitt huvud, nästan så att jag kan bli lite för ivrig. Måste försöka bromsa mig själv. Bättre att försöka fokusera på ett eller kanske två projekt och inte typ 100 😉
Att jag vill fota naturen och dess liv, det vet jag med all säkerhet. Det är ju där jag trivs som allra bäst. 
Många är åsikterna kring hur en bild ”ska se ut”… Är det något man ska påverkas av eller ska man helt enkelt strunta i dom som jag kallar ”prettogubbar”??
För vad är egentligen en bra bild??? Det finns säkert hundratals, tusentals, ja säkert ännu mer åsikter i den frågan. Om ni kikar in här (Världens dyraste fotografier) så får ni själva avgöra vad ni tycker…
Visst finns det då och då små mikrotankar som ploppar upp när jag står med kameran framför näsan. Tankar om ”regler” och ”vad andra skulle gilla” dyker upp men jag gör allt jag kan för att mota undan dom tankarna. För i grund och botten så är det ju inte för någon annan jag fotar utan enbart för mig själv. Att någon annan gillar en bild är ju bara en stor bonus… eller hur?! Det är åtminstone det jag försöker övertyga mig själv om.
Men kanske är det så att, är man uppväxt med känslan av att alltid vara på jakt efter bekräftelse, av att duga… så kommer dom här känslorna fram. Oavsett om man vill det eller inte.
Jag har nyligen hittat ett par riktigt bra, lärorika och inspirerande bloggar som jag besökt en hel del dom senaste dagarna. Den ena ägs av en man som heter Johan och den andra av en Thomas. Dom har många kloka tankar och väldigt bra och lärorika inlägg om foto och redigering.
Många, ja kanske nästan alla som går under titeln naturfotografer menar att man inte ska redigera naturbilder utan leverera dom direkt tagna ur naturen. Är det så det ska vara, då får jag nog skippa det här med att kalla mig själv en naturfotograf. För det mesta, eller åtminstone väldigt ofta är mina bilder hämtade direkt ur naturen men jag känner absolut inga problem alls med att jobba/leka med bilder i olika redigeringsprogram. Det viktiga är ju ändå att jag är nöjd med vad jag åstadkommit så frågan hänger fortfarande kvar… Vad vill jag? Vill jag försöka ta mig in och bli accepterad i den inre kretsen? Är det dit jag egentligen vill nå? Eller ska jag anamma vad bloggaren och fotografen Thomas skriver ”-skit i vad andra anser och bara kör”, ”-hitta ditt eget bildspråk” och sluta jaga likes. Kloka människa!!! Nu är han en av dom som ratar bildredigering men han kör sitt race och skapar det han gillar och det är väl det som är hela grejen och framgången…
Har ni någonsin varit med i fb-grupper där man ska lägga in bilder för bedömning och likes? Där, måste jag säga (min åsikt och känsla igen) råder stor inbördes beundran och är du inte en av dom eller om du inte är tillräckligt aktiv… då är det rätt kört och trist.
Så vad vill jag då?
Svaret är trots allt ganska självklart men vägen dit aningens krokig men jag kämpar på och tar mig nog fram ska ni se.
Kram och Hej, från lilla mig 🙂
som nu kan kalla mig Fru 😉
Ps, alla bilder utom den sista är från en fotovandring i skogen utanför Karlskoga. Den sista bilden är på ”en av många” liknande invånare på Jamaica.
Susanne Granholm Carter 
Känner igen mig väldigt mycket i dina tankegångar och av just den anledningen har jag pausat min blogg och avföljt i princip alla jag följer för att inte bli distraherad av andras bilder och tänk kring bilder. Jag tänkte att det kanske kan hjälpa mig att hitta mitt egna bildspråk, att inte bry mig i vad andra tycker och att inte nedslås av detta förbaskade självförtroende, eller snarare bristen på. Jag redigerar inte mina bilder heller, men för det tycker jag ju att det finns mängder av häftiga, vackra, läckra bilder som är just redigerade. Att någon gör på ett annorlunda vis betyder ju inte att en inte tycker lika mycket om det för det. Men klubbar för inbördes beundran verkar vara ohyggligt vanligt i fotovärlden och en massa tyckande om regler hit och dit som jag själv upplever som väldigt begränsande.
Håller med om att man ska försöka skita i vad andra tycker och följa sitt hjärta helt enkelt. Dina bilder är som alltid vackra och känslosamma.
GillaGillad av 1 person
Kloka tankar och jag förstår hur du tänker och håller fullkomligt med. Jag har i perioder pausat och ”återuppstått” och försöker tänka på det som jag vill. Tyvärr så påverkar andras tyckande en del på mig men jag jobbar på det hela tiden. Det finns anledningar till att jag inte går med i fotoklubbar och har gått ut ur en del forum på nätet. Däremot läser jag många bloggar och andra fotografers/hobbyfotografers tips. Det är så jag lär mig och sen försöker jag hitta ”min bild”. Jag hoppas att du kan landa och känna dig stolt över det du gör och orkar du hitta tillbaka till bloggvärlden någon gång så kikar jag mer än gärna in och hälsar på. Tusen tack för att du kikar in hos mig och alltid lämnar så enormt varma och vackra ord. Det uppskattar jag väldigt mycket 🙂
GillaGilla
Många fina bilder! Många tankar som jag känner igen. Många tankar som jag också brottas med. Ibland så går fantasin i botten och då kan det vara bra att kolla in andras bilder för att få igång sitt eget tanke flöde.
GillaGillad av 1 person
Ja du… Man kan verkligen undra varför vi brottas med dessa tankar…? Men funderar jag längre än till våra bilder så är det väl i dagens pressade och ”perfekta” samhälle tankar som många andra också brottas med. Men så länge man tycker det är roligt och att fotograferande gör gott för själen så tänker jag fortsätta med det jag gör och försöka få bort dessa motiga tankar så gott det bara går. Tusen tack för att du kikar in och tusen tack för din kommentar och dina tankar.
GillaGillad av 1 person
Håller med dig om att så länge det känns skönt för själen så är det nått positivt, ett andningshål i en stressad värld. Sen är man kanske inte alltid nöjd med vad man kommer hem med för bilder men upplevelsen i sig har gjort att det är värt det.
GillaGillad av 1 person
Bilderna är som vanligt fantastiska, de är dina och du har skapat dem, för att du tycker om att skapa och för att du med dina bilder vill återge vad du upplevt ute i naturen och du vill dela med dig…
Känner igen så mycket av det dina tänkvärda rader, att ifrågasätta, undra varför, hur för vem… Det tror iallafall jag är nödvändigt för att utvecklas. Är nu med ännu ett år i 365 Foton men var väldigt tveksam att hoppa på av den anledningen att jag ställde just de där frågorna. Vad vill jag med mina bilder, vilken inriktning ska jag ha, för vem och varför. Att jag bestämde mig för att delta var att jag inte fann svaren då jag satt där med min blogg och funderade, vad gör jag nu, vad ska jag fotografera, vad vill jag dokumentera. Någon slags dagbok vill jag inte lägga ut och 365 Foton lockar med sina olika teman att kanske finna en inriktning plus att lära mera. Det jag inte tycker om med det hela är just den så kallade inbördes beundran som är ett faktum, som jag själv är en del av. Många deltagare kommenterar aldrig hos andra utan lägger ut bilder helt för sig själva vilket kanske kan vara att föredra men kontakten med överiga deltagare känns ändå värdefull och jag känner mig än mer kluven. Hur viktigt är en bedömning av mina bilder utifrån, från någon annan. Ett klick på Gilla utan kommentar känns meningslös då jag inte har en aning om vad han/hon tyckte om min bild. Så här kan jag hålla på hur länge som helst och därför skriver jag inte mer om mina tankar men dina tankar fick även mig att tänka fast jag egentligen inte alls har tid att sitta här och skriva 😉
Hursomhelst, du är i mina ögon en väldigt duktig fotograf med en egen skapad image. Dina naturbilder är fantastiska och jag är säker på att du kommer hitta dig själv alldeles snart. Att strunta i vad andra tycker är inte lätt men att sluta jaga Likes känns desto lättare, eller kanske inte, när man tänker på det där med bekräftelse, då blir det rundgång….
Du ska veta att jag uppskattade ditt senaste inlägg väldigt mycket. Så personligt, lyxigt, känslofyllt och så otroligt fint. Kan tro att ni hade en fantstiskt tid i Jamaica och kom hem med många fina minnen med i bagaget. Sköt om dig och njut av nuet fina du ❤❤
GillaGillad av 2 personer
Så många ord, så många tankar… Så himla likt mig själv… Jag tror att det samhälle vi lever i, där vi, just precis som du skriver, ”jagar Likes”, jagar bekräftelse, bekräftelse av att duga, på nåt ytligt sätt är mer påtagligt och viktigare än det var förut…. Eller har det alltid varit så här?? Försöker tänka tillbaka till min uppväxt… Visst ville jag väl duga, betyda något, vara populär… Men på nåt sätt känns det som att det fått en annan betydelse för många.
Dina tankar om varför du valde att delta i år igen i utmaningen 365 bilder känns klokt och jag var också inne på samma linje men kom mig aldrig för. Kanske gör jag ett nytt försök nästa år för precis som du säger så får man inspiration och förslag av alla teman. Dock kan det kännas lite kravfyllt och då tappar det sin tjusning. Och visst är det ett bra val att bygga sin blogg på.
Tusen tack för alla dina fantastiskt varma ord. Dom betyder massor och du ska veta att jag uppskattar dina besök och kommentarer hur mycket som helst. Ta hand om dig ❤ ❤ ❤
GillaGilla
Ja du Susanne…jag vet inte riktigt vad jag skall skriva…och det händer inte så ofta, att jag blir stum:)
Egentligen har jag inte lust att skriva mer än:
DU SUSANNE…DU BEHÖVER INTE BE OM RÅD, DU BEHÖVER INTE BE OM URSÄKT, DU BEHÖVER DEFINITIVT INTE BRY DIG OM VAD SJÄLVUTNÄMNDA SK: GUBBAR NATURFOTOGRAFER SÄGER OCH TYCKER!!!
Du har ett eget och mycket fint bildspråk! Du SER och du har en förmåga som så väldigt få har… ATT SE BILDEN INNAN DU TAR DEN…som du själv så talande har beskrivit ditt skapande här på bloggen:)
Vad beträffar FB och alla andra superytliga, så kallade sociala medier säger jag bara…SUCK och åter SUCK.
Visst kan de fylla en viss funktion, för vissa, men de får INTE bli något rättesnöre, något man måste ansluta sig till för att ”vara med”, vara inne.
En annan sak som jag är än mer allergisk mot, är detta att ”de självutnämnda” tror och anser att man måste vara antingen eller…fågelfotograf, landskapsfotograf, porträttfotograf, gatufotograf, konstfotograf…osv i all oändlighet…SUCK igen.
Om man har ett bildseende, om man är kreatör…då är man fotograf kort och gott. Amatör eller proffs, samma lika vad gäller ATT SE och förmedla.
Förmågan att SE är mer eller mindre medfödd, så även förmågan att förmedla.
Du har både och…samt även en väldigt viktig förmåga…nämligen den att i ord åskådliggöra och väcka intresse.
Att ha en liten downperiod, att tvivla på sin egen förmåga, att ifrågasätta och vilja utvecklas…ja DU!?
Den som inte hamnar där ibland, är inte värd att kalla sig bildskapare och kreatör.
Jag ger blanka FAN i vad andra tycker och det tycker jag även att DU SKALL GÖRA!
Håll din fana högt, ta dina kriser och res dig…du kommer alltid tillbaka, du har förmågan!
KRAM från Gertie
GillaGillad av 2 personer
Nu har jag läst dina ord många gånger och du anar inte hur mycket det berör och rör. Blir otorligt varm i hjärtat och jag känner ett lugn. Min önskan och förhoppning är att jag ska bli precis sådan att jag, precis som du skriver, ger blanka FAN i vad andra tycker. Jag jobbar ständigt med det och det är det jag vill. Har rensat bort mig från många forum på sociala medier och kommer att fortsätta med det. Tanken att gå med var för mig, att hitta inspiration och lära mig mer och visst har jag gjort det. Men på flera platser så blir det så tydligt det här med inbördes beundran och att vissa duger, oavsett vad dom visar medans andra inte syns eller får kommentarer och just det där… det tar sån enorm energi och blir så fel. Min energi vill jag lägga på mig själv och mitt bildskapande och fotograferande. Tusen tusen tack du kloka, fina för dina besök och fina ord. Tusen tack för att du delar med dig 🙂 Stor Kram
GillaGilla
PS. Vad beträffar ”världens dyraste fotografier”, så gäller samma fakta, som när det gäller målningar eller skulpturer…
Den som skriker högst och har flest inflytelserika vänner vinner…i ytlighetens och mammons värld.
…vem vill vara där?
DS.
GillaGillad av 1 person
Jag tror att alla som skapar på något sätt hamnar där mellan varven. Har förstått att även fotografer som har lång utbildning och lång erfarenhet tvivlar på sin förmåga i perioder. Föreställer mig att det är som med all inlärning: i början är man glad över alla fina bilder man lyckas ta/allt som man lär sig, det går ju geschwint, men så småningom kommer man till en platå där man är kritisk och ifrågasätter det mesta som man redan kan och tycker att man inte gör några framsteg alls, står och stampar, som du uttrycker det och många med dig. Och sen lossnar det, tack och lov, det kommer ett nytt flöde. Du har ett eget och mycket vackert bildspråk, ditt bildseende och bildskapande är en lisa för själen. Du själv bestämmer hur du gör med dina bilder och väljer utifrån det vilka sammanhang du vill tillhöra.
Och nej, några grupper har jag aldrig tillhört. Tvivlar för mycket på min förmåga, haha.
GillaGillad av 1 person
Åh tack för fina kloka ord. DU behöver verkligen inte tvivla på din förmåga!!! Men det här med att vara med i olika grupper på sociala medier är nog både positivt och negativt. Mitt syfte var att få inspiration och lära mig en massa och visst har det varit så men på många platser finns det så mycket annat som tar energi och blir negativt. Så jag rensar bort mig från många platser och tänker enbart vara med där det blir till något positivt. Meningen är ju inte att man ska få känslan av att inte duga… Tusen tack för dina kloka ord 🙂
GillaGillad av 1 person
What a thoughtful post this is, Susanne.
It is just my opinion, but I think the only one we need to be ”good enough” for is ourselves. I know that is very difficult, especially with an online presence, but for me, that is the answer.
Not always, but for the most part, when I photograph something, I do so because it evokes an emotion in me. For me, that is more than ”good enough.” Were I to do it any differently, would mean losing so much of what I love about photography, and what it means to me.
By the way, I think the series of photographs you posted here are absolutely magnificent.
Happy day to you…MRS. 🙂
xo.
GillaGillad av 1 person
Thank you so much 🙂 🙂
I really appreciate your words and your visits to me. 🙂 Take care ❤
GillaGilla
Gertie har sagt precis det jag tycker och tänker. MEN det som gör dig och dina foton HELT unika är din förmåga att kombinera dem med ord, det blir ren poesi tillsammans. Du kan mer än att ”bara” fotografera. Du är helt enkelt bäst!
GillaGillad av 1 person
Dina underbara ord ger mig tårar. Du anar inte hur mycket jag berörs och rörs. Tusen tack för att du hälsar på hos mig och lämnar så fina ord, du kloka fina kvinna ❤
GillaGilla