Ny utmaning…

Maken och jag har nyligen blivit med nya ägodelar 😉 Jiippiii!!!

Efter tips från naturfotografen Niklas Virsén samt efter att ha läst recensioner så kunde vi bara inte motstå…

I våra respektive kameraväskor finns nu ett varsitt Samyang MF 135 mm f/2,0 ED UMC. Och varför i hela världen kosta på sig ett varsitt istället för att samsas om ett objektiv… Ja, det kan man ju fundera över… Men det finns en självklar anledning och det är att jag alltid varit trogen Canon medan maken föredrar Nikon. Kanske inte det mest praktiska men det har bara fallit sig så. Och dessutom är vi ju alltid tillsammans på våra fotoutflykter ❤ och vill ju inte kivas om samma pryl 😉

Vad är det då som är så speciellt med det här objektivet, kanske någon av er undrar…??

Kortfattat kan jag berätta att det är ett helt manuellt objektiv vilket kräver lite andra metoder under själva fotograferingen. En ny utmaning för oss båda och att utmana sig själv är både spännande, utvecklande, lärorikt och väldigt, väldigt roligt 🙂 🙂 Dessutom är betygen för objektivet idel positiva, så varför inte 😉

Är ni intresserade att läsa mer om objektivet är det många olika sidor som testat och recenserat så det är bara att söka på namnet.

Den här bilden är en av de första som jag åstadkom under vår fotoutflykt i helgen. Redan från början hade vi bestämt oss för att enbart använda oss av våra nya objektiv. Men… Trots att vi bestämt oss för denna strategi så tyngdes våra ryggor av medföljande andra objektiv…(och det självklara fikat 🙂 )… Knasigt, jag vet! Men, hur många gånger har man inte varit ute på fotorunda och uppmärksammat att FEL objektiv sitter på. Dvs, fel objektiv vid fel tillfälle. Det är ju ingen hit att ha makroobjektivet på huset om havsörnen skulle sitta där uppe och kika ner på oss 😉 . Men hur det än är i vår natur så kan man ju inte styra över våra djur och natur så det där med ”fel” objektiv har vi råkat ut för tidigare och kommer med all säkerhet att råka ut för flera gånger framöver…

Turen i helgen gick till vackra Fermansbo urskog, igen. Vi valde denna plats eftersom vi varit där vid flertalet tillfällen så vi känner till miljön och vet att vi där slipper trängas med alla andra söndagsutflyktare 🙂 . Och skulle ni vara trötta på alla svampfoton så måste jag göra er besvikna… För det blir inte så mycket annat den här gången heller 🙂 . Jo, förresten… lite annat blir det nog ändå. Sånt som hör hösten till ❤

Min första upplevelse och känsla av det nya objektivet är enbart positivt. Till en början valde jag att fota med stativ, vilket inte tillhör det vanliga för just mig. Jag fotar ju nästan alltid på ”fri hand” vilket jag valde att göra den här gången också, efter typ 10 exponeringar… För på nåt sätt så känns inte stativ som ”min grej”. Stativ är bra på många sätt och vid många tillfällen, absolut. Men när jag väljer att dyka ner på marken och göra alla småkryp sällskap… 😉 . Ja, då blir det aningens knepigt att få till det. Nere på marken finns ju så mycket annat att luta sig mot.

Under vår fotorunda rörde vi oss först i den mörka mossbeklädda trollskogen som dock kändes väldigt tung och blöt efter veckans gråväder. Förhållandena där inne krävde andra inställningar och fotoövningar mot den mer öppna och ljusa platsen vi sen hittade. Platsen som kändes så där härligt perfekt för att pausa och inta det medhavda gofikat 🙂 . 

När vi väl kom ut på den lite mer öppna och ljusa platsen åkte stativet fram en liten kortis igen 😉 Och det var då jag passade på att fota några dubbelexponeringar. Kände redan på plats att tillfället var väl lämpat för det, för naturen fullkomligt exploderar i den vackraste färgpalett. (Se bilden nedan)

Kontrasterna i vår fantastiskt höstklädda natur är magisk och än mer kontrastrik kommer den att bli när löven börjar skifta sin kulört ännu lite mer.

Att det senaste vädret varit aningens blött fanns det bevis för på många sätt… Daggvåta spindelnät fyllda av små pärlor vart man än riktade sin blick. Spännande att fota ”rakt av” och tacksamma att ha som bakgrund till andra objekt. 

Att marken var fuktig, läs dyblöt, kändes även på våra ”sk vattenresistenta” och nyligen impregnerade byxor som ökat ett par kilo i vikt… av väta. Åtminstone var det så det kändes 😉 

Då och då under vår fotorunda, kom den där känslan av att jag nog borde byta objektiv, trots vårt beslut 😉 . Som när jag såg den lilla myran springa runt på hatten 🙂 🙂 .

Men envis som jag är så bytte jag aldrig och så här efteråt så är jag riktigt glad över det, för resultatet blev riktigt bra, i mina ögon 😉 .

Och på tal om ögon så har det varit någon hjälpsam person innan oss som sett till att även myrorna ska hitta rätt… dom med dålig syn så att säga 🙂 🙂

Summering av vår dag i skogen med nya objektivet:

Så underbart spännande och positivt. Absolut en utmaning… En härligt rolig och spännande utmaning. Suget att få komma ut igen med kameran är stort och slutresultaten efter våra första exponeringar är överraskande positiva.

Mitt stora hatobjekt då, Älgflugan, som stundtals förstört mina höstbesök i vår vackra skog… I år har jag valt klä mig i enbart rosa ❤ . Inte den där mjuka babyrosa nyansen utan den mer skrikiga cerisa och nästan självlysande kulören. Jag har nämligen anammat och läst på:

Hur man skyddar sig mot älgflugor?

Och Halleluja!!! Det har funkat!! 

Kanske är det så enkelt… Undvik att likna en älg eller hjort!! Och faktum är att älgen och hjorten vanligtvis inte klär sig i skrikigt rosa och därmed har inte jag heller utseendet av att var en sådan, hahaha!!! Om jag vetat det förut så hade jag sluppit halvtraumatiska upplevelser 😉

Dock hörde jag ett misstänkt ljud och en misstänkt landning på min mössa i helgen… Jag hade tyvärr valt den svarta lite tunnare mössan än den knallrosa tjocka varianten jag hade gången innan… men jag har gått igenom hela kalufsen med luskammen utan att finna någon oönskad inkräktare, puh 🙂

Så, Tills vi ses igen – Ta hand om varandra ❤