I Rovdjursland

Sitter hemma efter några nätters jobb.

Semestern är över för den här gången och vardagen är tillbaka, men mycket av sommaren återstår förstås 🙂 .

Har fina minnen från denna så extremt heta sommar och det minnet som känns lite extra är våra möten med björnarna. Tänkte berätta lite om vår resa och visa er några foton (eller rätt många faktiskt 🙂 ) Hoppas ni orkar ta er igenom inlägget…

I mer än ett halvår hade vi väntat på den för oss, så annorlunda, spännande och efterlängtade björnfotoresan.

Resan som tog sin början tidigt en onsdagsmorgon strax innan midsommar.

Med flyget från Bromma tog vi oss via Helsingfors till Kajaani där bussen stod och väntade på oss deltagare. En buss som efter knappt 2 timmar styrde in på grusvägen och Wild Brown Bear Lodge. Vårt tillhåll under våra 5 dygn i Rovdjursland. Beläget i Kuhmo, högt upp i Finland, alldeles intill ryska gränsen.

Efter en snabb incheckning på rummet, ombyte och middag var det dags för oss att inta första passet.

Och visst sjutton var det pirrigt!!

Vi hade ju ingen aning alls, på vad som väntade oss… Så många tankar och funderingar…

En fundering jag hade innan resan var…

vad innebär det att drabbas av BJÖRNFROSSA… hur känns det liksom? Kommer jag bli sittande där i skräck, paralyserad och missa att fota nallen när den väl visar sig… Får jag tankar på att fly??!! Tänk om jag skulle åka hem utan en enda rackarns björnbild!!??

Gömslena den första natten var tilldelade av vår reseledare och fantastiska guide Magnus (Rovdjursland).

Maken och jag fick äran att tillbringa första natten i gömsle nr. 24. Ett stort nybyggt och rymligt gömsle där vi hade plats att sträcka ut oss ordentligt och nästan röra oss hur vi ville utan att riskera att knocka den andra 😉

Vistelsen i Rovdjursland fungerar som så, att vid 17-tiden samlas man ute på gården utanför vandrarhemmet och tillsammans i grupp går man till ”björnarnas rike 😉 ”. Efter en kortare promenad genom skogen närmar man sig området med gömslen och där råder total tystnad. Tillsammans, i tysthet, går man ut på spången och på stigar i skogen för att under promenaden fördela sig i tilldelade gömslen.

Väl inne i gömslet tar man av sig skorna, installerar sig som man vill ha det och riggar kamerorna. Vid 18-tiden ska det vara tyst och allt ska vara installerat och klart. Sen början timmar av väntan, längtan och förväntan.

I väntan på björnarna och andra spännande individer fick vi härliga tillfällen till att fota vacker natur. En natur som liksom ändrade skepnad under nattens timmar.

Bilden ovan är utsikten vi hade i gömsle 24, när man blickade lite mer åt höger. Så vackert ❤

Annat man kunde roa sig med när det blev lite ”dött” på björnfronten var att leka med olika inställningar. Som till exempel dubbelexponering.

Naturen omkring oss var perfekt för lite fotolek 🙂

Hur länge dröjde det då innan vi fick se den första björnen??

Jo det kan jag säga…

att inte behövde vi vänta särskilt länge denna första kväll.

Det kändes som att vi knappt hann slå ner rumporna innan det kom ett sms från Magnus att björnen var på ingång. Den känslan som vi fick just då… Oj oj…

Kan säga att pulsen steg en aning och blodet rusade runt som virvlar i kroppen…

Så plötsligt kom den ❤ Den bruna goa, vackra nallen.

I sakta gemak lunkade han/hon bland tuvull och stammar för att strax därpå fortsätta sin kvällspromenad bakom oss. WOW vilken häftig upplevelse!!! 

Ett par timmar senare dök ännu en vacker brun nalle upp. En annan individ. Alltså… vilka charmtroll dom är ❤

❤

Strax efter midnatt, denna första sittning, dök ännu en lite mindre nalle upp. Eller individer som man säger.

En nalle som får mig att tänka på den där kramdjursnallen man hade hemma i sängen som barn (jag har fortfarande nallar i sängen 😉 En levande 😉 och ett par ”mindre levande”  🙂 🙂 )

Den här lilla skönheten är ca 3½-4 år gammal och bär namnet Baby Lumikki. En underbart charmig och sprallig skönhet.

(Bilderna ovan är samma nalle, samma natt men lite olika redigerat).

Baby Lumikki var den nallen vi fick äran att möta så gott som varje natt.

Platsen vi var på, ligger ju som jag skrev tidigare, högt upp i Finland, vilket innebär att vid midsommartid så blir det aldrig riktigt mörkt. Visst gick solen ner ett par timmar men ljuset stannade liksom kvar. Om det inte var mulet och regn förstås.

Bilden ovan är tagen vid 3-tiden på morgonen när solen just klivit upp och älvorna dansade sin morgondans över den vackert spegelblanka lilla sjön vi hade rakt framför oss. Det var verkligen magiskt. Som hämtat ur en sagobok.

Några fler björnar kom inte på besök denna första natt som förblev lugn och väldigt kylig. Kan säga er att mössan kom väl till pass liksom tröjorna, jackan och yllestrumporna.

Klockan 07.00 på morgonen var det dags att kliva ur gömslena för att gemensamt gå hemåt till vandrarhemmet och den väntande frukosten. Sen fanns tid för lite välbehövlig sömn (typ 2-3 timmar) innan vi klockan 13 åter samlades för en timmes workshop. En stund tillsammans där vi fick lära oss lite mer om björnar, de individer som håller till där i skogarna, fototips samt val av gömsle inför kommande sittning.

Pass nr 2 tillbringade maken och jag i gömsle nr 3, belägen vid en annan liten sjö. Med erfarenhet från kvällen innan när den första björnen kom väldigt tidigt så var vi snabba med att rigga våra kameror och tur var väl det, för plötsligt stod den där rakt framför oss 🙂

En gigantisk fin lurvig chokladbrun björn dök upp från ingenstans. Fast det är klart att nånstans kommer dom ju ifrån men känslan är verkligen så.

Plötsligt står dom bara där. SÅ fascinerande. 

En del är hungriga och letar rätt på en matbit eller två innan dom vandrar vidare. En del är superhungriga och tömmer alla åtlar (matningslådor) dom hittar medans en del promenerar förbi helt lugnt och stilla.

Den andra kvällen bjöd som sagt på två snabba björnbesök innan det blev lite lugn.

Då passade jag på att njuta av den underbara lilla familjen knipa som lekte i sjön rakt utanför vårat gömsle.

Vilka bedårande små dunbollar och så roliga att följa i deras bus och födosök. 

Strax efter kl. 22 skymtades en björn promenera långt bort mellan trädstammarna.

Testade att ta några bilder men hade ingen aning hur resultatet skulle bli. Använde mitt 100-400 mm objektiv med 1.4x konverter och fick några skapliga bilder. Dock på en nalle vars huvud var bakom en trädstam på varenda bild…

Ja ja… Det får duga det också 😉

En timme senare kom denna skönhet och gjorde entré 🙂

En skönhet som under vår vistelse fick namnet Tulla ( finska ordet för komma vilket var passande då hon har ett märke nedanför ögonen som ser ut som ett kommatecken ).

Den här damen fick vi också möta flera nätter då det visade sig att hon nog var brunstig. 

Några fler besök av björn blev det inte denna natt, vår andra sittning. Maken sov ett tag liksom någon i granngömslet för där inne var det allt annat än tyst,

Zzzzzzz… Jisses vilka timmerstockar.

Jag höll mig vaken och fotade miljöbilder och njöt av denna underbara vistelse i Rovdjursland. 

Väl tillbaka på vandrarhemmet denna midsommaraftons morgon var det dags för frukost. Och för dom som ville bjöds det på björnöl och rökbastu intill den sjö som är belägen strax nedanför vandrarhemmet. 

Regnet fullkomligt vräkte ner denna midsommarafton. Så egentligen var allt sig likt, vädermässigt så att säga 😉 . Skillnaden det här året var att vi inte var hemma och firade midsommar utan i björnarnas rike!

Efter några timmars sömn, workshop och middag var det så dags att fira midsommaraftonskväll och natt ute till skogs. Maken och jag hade natten till ära valt gömsle nr 7. Det s.k klassiska skogsgömslet, där chansen till väldigt nära björnmöten ses som stora. 

Och det blev det…

Inför den tredje natten i gömsle hade det skapats en chattgrupp på Messenger som blev ett forum för att kunna berätta när djuren kom och vart dom förmodligen var på väg. Det här gav verkligen ännu mer spänning för oss alla. Och dessutom en massa tokigheter och skoj. Det var verkligen inte lätt att vara tyst när man fick värsta skrattanfallet. Oj oj oj så massa tokigheter det blev med alla ursköna kommentarer.

Midsommaraftonsnatten, som skulle visa sig bli en helt magisk natt började i total stiltje. Där ute i skogen satt vi, maken och jag, och testade olika inställningar. Vädret var inte superbra men skiftade rätt snabbt med ömsom genommulet och regn och stundtals blå himmel och en knippe ljus. Detta gjorde att kamerainställningarna fick ändras stup i kvarten. Har nog aldrig fotat samma trädstam så många gånger förut 🙂 🙂 .

Strax innan midnatt hade jag väl ett femtiotal bilder på samma träd, samma mossbeklädda sten… 😉

En och annan pippi hamnade ändå på bild när dom väl dök upp. Men så plötsligt…

började det bli spänning på chatten när den gigantiska björnen Brutus dök upp! Denna typ ~350 kg jättebjörn var på ingång. Vi kunde från vårt gömsle i skogen se honom på avstånd där han gick längs sjön vi satt natten innan. Snacka om pulshöjande minutrar. 

Tyvärr kom han inte förbi oss utan försvann in i skogen. Maken lade sig för att vila en stund medan jag valde att sitta på vaktpasset. Tog tillfället i akt och läste på lite om min nya kamera och testade ta bilder när jag plötsligt i ögonvrån såg något till vänster om gömslet…

Återigen dök björnen upp utan någon som helst förvarning och dom hörs verkligen inte när dom kommer i skogen, om dom inte flåsar eller frustar.

Det var Baby Lumikki som var på besök denna midsommaraftonsnatt.

Snabbt puttade jag till maken som somnat varpå han for upp och slog till något som hördes ut. Baby Lumikki som är på sin vakt reste sig upp på bakbenen och jag fick möjligheten att ta några bilder innan hon rusade iväg. Wow!! Spänningen och glädjen över dessa möten med björnar var tillbaka. Taggad till tusen satt vi nu redo för att möta flera björnar.

Och det dröjde verkligen inte länge förrän det gick hett till på chatten om björnar på ingång så spaningen var på hög nivå åt alla håll och kanter.

Fick höra att Brutus var på väg mot oss och visst kom han. Superbjörnen, giganten. Dock var det som allra mörkast precis just då och visst tog vi båda några bilder men dom är inte jätteroliga… Måste erkänna att besvikelsen låg som en tung matta över oss båda just där och då. Vi kände oss båda rätt uppgivna om flera björnmöten den natten.

Men…

plötsligt såg vi dom komma från vänster.

Först kom Tulla spatserande i blåbärsriset…

Och inifrån gömslet smattrade det som kulsprutor från våra kameror samtidigt som tankarna gick till barnvisan om Mors lilla Olle 🙂

Strax efter, hack i häl… kom giganten, supernallen Brutus flåsande och frustande. På jakt efter bruden Tulla. Och vad är väl mer passande denna midsommarnatt än kärlek i skogen ❤ ❤ ❤

Kan nog säga er att pulsen steg en bra bit över 100 när Brutus kom emot oss där vi satt typ 7-8 m framför och så här i efterhand kan jag nog säga att jag fick en släng av förmodad björnfrossa…

MEN jag lyckades ändå ta bilder. Har ni sett hans klor!!!

Maken och jag fick inga mer bilder på björnarna denna natt men kunde följa med på chatten där några blev vittne till kärleksförklaringar björnarna emellan.

Wow!!! HUR coolt är inte det 🙂

Snacka om magisk och annorlunda midsommar.

Natten därpå, den näst sista natten, hade vi valt gömsle nr 1.

Ett väldigt speciellt gömsle där man har utkik åt alla håll, där takhöjden är typ 1.55 m, beläget vid samma sjö vi var den andra natten.

Att ha utkik åt alla håll kräver en ständig aktivitet och risken att få långtråkigt är liten men spänningen är aningens ännu högre än tidigare.

Efter 3 nätter i gömsle hade vi dessutom lite större krav 😉 … fler önskningar ❤

Vi hade ännu inte fått se vargen eller järven vilket skulle vara en stor höjdpunkt, förutom alla björnar förstås.

Tankarna, diskussionerna oss fotografer emellan var förstås… Kunde natten bli lika händelserik som den förra, med björnkärlek och flera besök…

Vädret denna kväll, denna midsommardag i vårt grannland Finland, var gudomligt och ljuset gav naturen magiskt varma färger. Kunde inte motstå några bilder på andra besökare som poserade i kvällsljuset 😉

Maken och jag garderade oss från start så jag sprang (kanske inte riktigt sprang, mer gick ihopkrökt 😉 ) mellan utkiket som vette åt myren och den bredvid dasset som vette mot sjön och maken höll koll på skogen.

Efter ett hundratals bilder på poserande pippisar, tuvull i alla dess former och trädgrenar mot vacker himmel så kom äntligen kvällens första björn.

En ståtlig härligt brun björn stod som tidigare, helt plötsligt framför oss. En riktig gosenalle i modellen större.

Som hämtad ur en Disneyfilm. Vad vi inte var beredda på just då var att minuterna efter den här bilden togs så var dom plötsligt två!!

Det var Tulla på jakt efter ännu en kärleksfylld natt 🙂 ❤ Dock var det inte den store Brutus som var målet den här gången utan den andra stora fina chokladbruna björnen.

Om han var lika sugen på kärlek vet jag inte men sällskap gjorde dom ialla fall ❤

Och visst är hon väl bedårande söt, den fina damen. Men…

en stund funderade jag på om vi var på lejon/tigersafari istället… Visst ser hon väl ut som nåt annat än en björn på den här bilden?…

Tulla gav sig av på en liten promenad och den chokladbruna björnen kom åter förbi oss där vi satt. Med utkiksplatser åt alla håll fick vi möjligheten att fota björnarna i lite olika miljöer.

Att rigga kameran på en fast plats var inte att tänka på den här natten. Det skulle inte funka med alla utkiksgluggar. Det fick bli handhållen kamera men det fungerade det också.

Nu hade vi ju ljuset och vädret på vår sida så det underlättade ju förstås.

Den fina bruna björnen gav sig så småningom iväg till skogs…

Och i full fart kom kärlekskranka Tulla i full galopp. Trodde ett tag att hon skulle ta med sig trädet där hon for fram på jakt efter kvällens kärlek 😉

❤

Efter ett par timmar av full aktivitet denna näst sista natt, blev det lite lugnare. Då passade vi på att smaka av den medhavda matsäcken man får med sig från vandrarhemmet.

14 timmar är lång tid att tillbringa ute i gömslet så lite ätbart och kaffe smakar väldans bra. 

Man vet att det kommer stunder av väntan och spaning.

Men det var inte bara vi fotografer som väntade 😉 

Strax efter midnatt, nästan samma tid som dom andra nätterna dök hon upp igen. Den bedårande lilla Baby Lumikki.

Tänk att man blev alltid lika varm i hjärtat varje gång hon kom förbi.

Varm och så fylld av glädje.

Den här natten fick några av oss möta en ny individ vi inte mött tidigare.

Hur vet vi då att det är en ny individ??

Alla har dom olika utseende och många har speciella kännetecken.

Vi visade våra bilder för Magnus som konstaterade att den här björnen var ingen han stött på tidigare. Märket den här björnen har sitter strax nedanför ena ögat, ett bra kännetecken. 

Vi fotade björnen genom gluggen som vette mot myren i skön vinkel som ger en känsla av att man står öga mot öga med varandra, men ändå inte…

Den hittade lite att äta och gav sig sen iväg, in mot skogen igen efter en kortare runda kring den lilla sjön.

Det som ger en sån här typ av resa den där extra lilla spänningen är att man aldrig vet om och när något dyker upp…

Fortfarande väntade vi på att få se järv och varg.

Så plötsligt…

Bland tuvull och högt gräs kom något brunt och svart studsande likt en studsboll. Rackarns så snabba dom är dom där järvarna.

Tog en hel drös av bilder och så här i efterhand är jag tacksam att ett par bilder blev okej. 

Järven som går under namnet Bandit for fram och tillbaka runt våra gömslen, under dryga timmen, innan den gav sig av inåt skogen igen. Äntligen fick vi se järven!!! 🙂

En av deltagarna höll på att få väldigt nära besök med den här filuren när den var på väg in i gömslet via den nedre fotogluggen!!!

Riktigt så nära besök är väl inget man önskar sig men rackarns så spännande.

Vädret den här näst sista natten var på topp och gav underbar himmel och fantastiska fotomöjligheter. Kunde inte motstå att föreviga några strån i den underbara solen som sakteliga klev upp på himlen denna söndagsmorgon.

Bristen på en längre natts sömn började kännas. Eftersom vi besökte björnarnas rike så här i midsommartid när det knappt blir mörkt på himlen så blev det inte mycket sömn på nätterna i gömslet. Och på dagen blev det inte heller mer än ett par timmar. Nu fixar man det ändå men visst sliter det.

Den sista natten tillbringade vi i gömsle nr. 20. Ett gömsle som hade utkiket mot ännu en liten sjö och en kvällssol som gjorde att vi höll på att storkna av värmeslag. Den varma sommaren hade just börjat sitt inträde…

Den sista natten blev lång. Vi hade besök att Tulla och Baby Lumikki men båda blev bortjagade av måsfåglarna så fort dom kikade fram i skogskanten.

Järven kom också på snabbvisit men liksom björnarna så blev även järven ivägskrämd av fåglarna som nog var ute efter något gott att äta. En söndagsstek kanske… En ung havsörn seglade runt men liksom dom andra var den inte särskilt poppis och jagades iväg. Så under nattens timmar blev det många bilder på naturen och på våra nattens vänner, måsfåglarna… Vänner och vänner?? Hmmm, just då kändes dom inte som dom bästa vänner…

En vacker liten besökare vi inte sett tidigare dom andra nätterna kom ändå förbi på snabbvisit 🙂

Har ni sett vilken näpen skönhet. Och tänk att den poserade precis framför oss i en skön posé 🙂 

Efter vår femte natt i Rovdjurslandet så var det bara hemresan kvar. Och jag kan säga er…

det här var absolut inte den sista gången vi besökte björnarna. Det kommer bli fler besök ❤

Ha en fortsatt skön sommar!

Kram till er som orkat er igenom detta mastodontinlägg

och Tack så hjärtligt för att ni kikar in här hos mig ❤

Pst, som jag skrivit förut… ni vet väl att det går att klicka på bilderna för att få dom lite större 🙂

Tillägg: bilden på gömslena har jag lånat från hemsidan, Wild Brown Bear.