Stuglivet är verkligen fantastiskt på många sätt. Spännande, avkopplande och oförutsägbart…
Efter att ha lämnat solen och värmen på Cypern och lyckats klara av och överleva en galet intensiv vecka på jobbet bestämde vi oss för att söka lugnet i stugan.
Ja, ni vet…
❤ få känna doften av ljuvlig höstskog efter regn ❤
❤ få känna den så underbara värmen från en sprakande vedspis ❤
❤ lyssna till fågelkvitter utanför fönstret ❤
❤ kliva i dom obligatoriska träskorna och leva lite primitivt ett par dagar ❤
men framför allt,
❤ få njuta av den så underbara känslan av lugn som tar sig in i varje liten cell ❤
Känslan när vi anländer stugan, när bilen parkerats och motorn stängs av… Den är alltid densamma…
110% lugn och tysthet ❤
Precis just så var känslan den här fredagskvällen också.
Mörkret hade lagt sig och tagit över skogen och trädgården. Bara den lilla ålderdomliga lampan ovanför ytterdörren lyste upp gången och utanför bildörren öste regnet ner. Med raska steg, med famnarna fyllda av packning, tog vi oss över den lövtäckta och smått halkiga grusgången med raska steg. Fipplade lite med nycklar och packning innan vi fick upp ytterdörren.
Nu vet jag inte vad som var värst…
Dom hundratals tvestjärtarna som regnade ner mitt framför våra ögon eller den ruttna stanken från död mus!!!
Nu har jag en väldigt modig och snäll man som tog kommandot direkt vi kom in. Så, medans jag packade in morgondagens frukost i kylen tog han sig an orsaken till stanken… En stor mus som knappt var synlig längre pga ett myller av larver/maskar…. Alltså, HUR äckligt är inte det!!!
Som det ofta är i stugan när vi inte varit där på ett tag, så är känslan inomhus rätt råkall. Men vi har en korg fylld av raggsockor och sköna tofflor som vi kryper in i så fort vi bara kan. Och medans maken fraktade ut den ”döda musen & Co ” så tänkte jag försöka mig på att få igång värmen. Vädret var ju inte det bästa och det optimala för att elda i vedspisen, men vi har hört och lärt oss att man kan elda papper en stund för att få värme i skorstenen och kolla att röken börjar dra ut, åt rätt håll 😉 .
Doften som infinner sig när man får igång vedspisen är ljuvlig.
Och värmen som rätt snart sprider sig är underbar.
Nu blev det ju inte riktigt så…
Rätt snart började det sticka i både näsa och ögon och stugan fylldes av en grå dimma…
Men skam den som ger sig!
Maken tog över och kämpade med elden. Själv tog jag kommandot över dom vidriga tvestjärtarna som liksom kryper in i gummilisterna och bara ligger där och väntar på att gå till attack!! Man vill ju inte ha dom i håret varje gång man går ut genom dörren liksom…
En borste och en flaska insektsspray gjorde jobbet och efter en stund var dom väck! Yes!!
Meeen…. Nu var det inte helt lugnt ändå… När jag stod där och viftade med sopborsten tyckte jag mig höra kedjor slå mot varandra… Varenda cell i min kropp hamnade i skräck så jag skickade snabbt ut maken i regnet med ficklampan. Han fick ta ett varv runt stugan för att kolla om kusten var klar…
HUR nojig kan man bli liksom??? Men kusten var klar. Inga spöken iklädda tunga kedjor syntes till 😉
Puh!! (Det var nog något inuti den antika gamla borsten som lät 🙂 🙂 )
Hur gick det med elden då?
Egentligen gör ni bäst i att inte fråga… Det gick helt åt fanders.
När vi knappt kunde se varandra längre och brandvarnaren som låg placerad inne i skrubben tjöt för kung och fosterland… Då var det liksom läge att ge upp.
Igen med alla luckor och på så sätt försöka kväva elden. Ställa upp ytterdörren på vid gavel och öppna fönster för att vädra ut röken var i det läget det enda rätta.
Nu visste vi visserligen att brandvarnaren funkade så det kunde vi checka av. Den har bara inte kommit upp i taket… ännu 😉 .
I väntan på att vi skulle kunna se varandra med klar blick slog vi oss ner i soffan. Maken som är en händig man hade fixat oss en varsin varm och god Irish Coffee och jag slog igång TV´n.
Nu har vi inte många kanaler men vad hjälper det när bilden fladdrar och hoppar och ljudet sprakar för att stundtals helt försvinna. Dessutom på varenda kanal!!
Alltså!!! HJÄLP! Vad hände med vår underbara helg i stugan!
Meeen… Nu behöver man ju inte sitta framför TV´n när man ska umgås. Radion fungerar alldeles utmärkt och sen har vi ju varandra ❤
Meeen… Nu är vi dock, två rätt så envisa personer, som inte ger upp så lätt.
Kanalsökning och tålamod skulle nog fixa TV´n ändå. Det var ju trots allt Friidrotts VM som alltid är spännande att följa.
Så där satt vi i soffan ❤
Smuttade på den goda varma Irish Coffee´n, smakade av det nyinköpta snackset som låg där och väntade i skålen. TV´n fortsatte spraka men sakteliga så blev det liiite bättre och bättre. Det var vad vi intalade oss åtminstone 🙂
Det var då vi hörde ett skrapande ljud…
Ett välbekant ljud man INTE vill höra. Men vi var ändå inte helt säkra…
Regnet öste ju ner utanför fönstren och blåsten orsakade att grenarna från det stora trädet rispade mot rutan. Så, åter igen gav sig maken ut med ficklampan. Tog ett varv runt stugan i ett ihållande hällregn på jakt efter det som orsakade ljudet, men han kunde inte se något mystiskt.
Puh!! (Igen 😉 ) 
Lite lugnare i kroppen med den varma goa drycken i magen och med vetskapen att det inte fanns några skumma typer som smög runt stugan, kröp vi upp i soffan för att fortsätta där vi slutade.
Det var då vi hörde det igen… Det allt för välbekanta ljudet. Den här gången lät det oroväckande nära. Spekulerade i om dom, mössen alltså! kan komma in i väggarna eller under golvet men kom rätt snart fram till att det nästan vore en omöjlighet. Får då en känsla av att jag måste resa mig från min uppvärmda plats i soffan för att lyfta på locket till divanen.
OCH där var orsaken till ljudet!!! Alltså… Jag önskar att jag hade fotat det vi såg just då men det var liksom inte riktigt prio i den stunden 🙂
Likt Spindelmannen satt den som på en osynlig glasskiva, helt uppspärrad som om den hamnat i trans eller någon slags chock och bara stirrade på oss. För en kort sekund var jag säker på att den var död men maken förstod direkt att den var en fullt levande mus…!!! Egentligen vet jag inte vem av oss alla tre som blev mest förvånad eller överraskad?? Hur som helst är det en syn jag sent ska glömma.
Kvällen som skulle bli lugn, fylld av mys och stuglyx blev något helt annat. Den gick över till att bli en intensiv och lång musjaktskväll istället.
I divanen förvarar vi vår madrass till bäddsoffan liksom våra kuddar, täcken och sängkläder. Den lilla musen hade även den visat tycke för våra övernattningsattiraljer…
Allt utom madrassen visade spår av hungrig mus. Bajsat hade den dock gjort på madrassen som fick lämnas in för tvätt. Allt annat hamnade i gråa sopsäckar och ligger numera på återbruket.
Musen då…
Medan maken tog sig an musen med hjälp av en gammal glassburk, en flugsmälla, en ficklampa och en sopborste bar jag ut så mycket det bara gick till köket. Vi ville inte att musen skulle trassla in sig eller att vi skulle ha sönder något under jakten.
Musjakten pågick en bra bit över midnattstimman. Vi hade nu inga sängkläder att krypa ner i och dessutom hade vi en varm dryck i magen man inte bör köra bil på, så därför blev vi kvar i stugan under flera timmar. När natten fortsatte mot gryningstimman satt vi mitt emot varandra på varsin köksstol och konstaterade att den lilla musen nog var en ”spökmus” eller en ”magi-mus”. Vi fick helt enkelt ge upp och börja rulla hemåt, igen… med planen att åka tillbaka under helgen för att kolla av fällorna. Vi kunde även komma överens om att, om det sitter en liten mus med en halv svans i fällan så har vi fångat rätt mus. Musen tappade nämligen halva sin svans under jakten och lämnade efter sig en äckligt luden liten svansstump på golvet…
Den planerade myshelgen blev alltså inte alls som vi tänkt…
Vetskapen att en mus hade party under rumpan där jag satt i godan ro känns inte heller jättehärlig…
Vi åkte ändå, som planerat, tillbaka dagen efter…
Någon ny mus i fällan hade vi inte fått… Ej heller någon med halv svans 😉
Hur som helst, så här i efterhand,
så har vi fått en minnesvärd helg vi kan skratta åt.
För nog attans var det komiskt på många sätt även om det stundtals kändes lite jobbigt. Och ärligt talat så även om jag haft både täcke och kudde så kändes det inte helt lugnt att sova kvar. Vetskapen om att man kunde haft en mus som kutat runt i bäddsoffan kändes inte jättelattjo 🙂 🙂
Vi har inte åkt till stugan efter den här helgen men planerar ett återbesök lite längre fram. Då hoppas jag på en helg med 110% mys, UTAN möss!!
❤
Tills nästa gång…
Kram och Hej, från Lilla mig.
PS, dom animerade bilderna är lånade från Google och som ni vet så funkar det utmärkt att se mina bilder i lite större format om du klickar på dom 🙂
Susanne Granholm Carter 
Oj! Det blev verkligen inte som ni tänkt er. Min pappa, som är uppvuxen med vedspis/kamin, tipsade mig om att krama ett tidningspapper till en boll, trycka upp bollen i skorstensröret och tända den där. Efter en stund så ”dånar” det när pappersbollen värmer upp skorstensröret. Då blir man kvitt kallraset och det går att göra upp eld utan att det ryker in. Det brukar fungera varje gång på vår öppenspis som kan trilskas när det är kallt. Om det inte är så ni redan gör, pröva, det fungerar säkert för er också!
GillaGillad av 1 person
Tusen tack för tipset 🙂 Vi gör lite liknande det du beskriver men kanske lite för lite och för mesigt. Vi måste nog använda mer papper nästa gång 🙂
Ska troligtvis till stugan till helgen så då får vi se om det blir nya äventyr och överraskningar…
Tack för titten och den fina kommentaren.
GillaGilla
Vi använder ett dubbeluppslag, kramar ihop till en boll, trycker upp det i rökgången, tänder på underifrån. Fungerar superbra!
GillaGillad av 1 person
Underbar berättelse! Jag har full förståelse för råttorna, USCH! Men man måste ju som sagt ha något att skrattta åt sen. Det är det som förgyller livet i efterhand. Jag tycker du hade fått till en härlig känsla i bilderna. Lika mystiska som råttan 🙂
GillaGillad av 1 person
Tusen tack Carina 🙂 Jag tror att, genom att byta ut en del av det oförutsagda, lite trista och jobbiga mot ett gott skratt förlänger livet och förenklar det något. Kändes inte jättekul när jag upptäckte musen i divanen men redan på vägen hem från stugan kunde jag le åt eländet. Det här är något jag övat på länge och som jag även får använda mig av i mitt yrke när jag känner att situationen närmar sig kaos. På lördag väntar ett nytt besök i stugan… Undrar vad vi möts av då? 😉
GillaGilla
😀 så sant! Det är roligare att se positivt på tillvaron. Ser med spänning fram emot berättelsen om kommande helg!
GillaGillad av 1 person
Oh herrejösses vilken dramatik. Alltså, tvestjärtar är nog näst efter fästingar, bland det äckligaste jag vet och råttor är väl inga favoriter heller. Hoppas verkligen att ni kan bli av med dem för det blir ju ingen avkoppling att vara i stugan om ni ska jaga hela helgerna. Fina bilder som alltid. Ha det så gott!
GillaGillad av 1 person
Håller med dig om tvestjärtar. Dom är så fruktansvärt äckliga. Och dessutom tar dom sin i överallt. Vi hade dessutom en som kröp i lampkupan i vårt lilla stugkök!!! Hur 17 har den tagit sig in dit liksom?? Tvi! Tusen tack för fin kommentar! Ha det gott!
GillaGilla
De kan ju visserligen flyga, men ändå?! Hua…
GillaGillad av 1 person
Ojojoj, vilken historia! Jag vet faktiskt inte om jag skall skratta eller gråta, men jag tror nog att skrattet tar över. Befriande att läsa och så även att få förfasa sig lite…och inte minst konstatera, att det aldrig blir som man tänkt sig.
Konstaterar även att det inte bara var ”musfest under rumpan” utan allt annat som kan förstöra en myskväll, tala om allt på en gång. Nästa gång får nog det goda varma vänta tills ni har gjort husesyn, eller hur? Tycker mycket om dina dova, mystiska bilder som så fint förstärker känslan ni måste ha haft under jakten. Ha det gott och jag håller tummarna för att nästa ”stugbesök” blir så lugnt och mysigt som det skall vara.
Kram till dig och tusen tack för dina fina ord hos mig!
GillaGillad av 1 person
Ja visst ska skrattet ta över. Det gör det för oss 🙂 🙂 När jag berättar om den dråpliga kvällen för mina vänner så kan jag inte annat än skratta.
Vi var förbi stugan för ett par veckor sen för att ställa undan möbler och annat inför vintern. Inte EN endaste liten mus fanns i alla dom fällor vi har. Kanske har djungeltelegrafen nått alla mussläktingar 😉 Men här hemma har vi fått både en musfamilj och deras kusiner i fällan vi har utanför altanen. Visst förstår jag att fågelmatningen bidrar till invasionen men även här hemma har det varit lugnt sista veckan.
Nästa helg blir det ett besök i stugan igen. Då är det adventspynt som står på ”schemat” och då passar vi på att tömma ev fällor. Först väntar en helg på jobbet.
Ha det gott, kram kram
GillaGilla
Men haha så spännande läsning att jag fick skrolla tillbaka för att kolla bilder. 🙂 Möss ja det kryllar av dom i stallet och inne i Torpet nu. Tur att vi har katterna! Så tråkigt bara att dom ska förstöra allt dom tuggar/skiter på också. Lycka till med jakten och…en bra historia är alltid en bra historia. 😉
GillaGillad av 1 person
Haha, tusen tack för din kommentar och för titten hos mig 🙂 Uppskattas i massor!
Det verkar vara ett riktigt ”musår” i år. Läst på fb att fler drabbats av någon slags musinvasion i deras hem… Inte alls kul. Tur du har katterna som håller undan. Vi har visserligen rätt mycket katter i området men dom kanske är kräsna små rackare 😉 Ha det gott!! Och ta hand om dig ❤
GillaGilla
Det blir väl till att ställa ut många musfällor runt om i stugan nu. Och köpa nya sängkläder. Fy sjutton så illa det luktar om döda möss! Med andra ord behöver ni åka och tömma fällorna lite då och då också. Och hitta hur de tar sig in! Här kom de in genom ett kvisthål under diskmaskinen och då bor vi ändå inte på landet …
GillaGillad av 1 person
Ja du. Det är inte bara i stugorna på landet det är musbesök… Vi har just nu 5 fällor inne i vår lilla stuga och 4 fällor i uthuset/utedasset. Var till stugan för ett par veckor sen för att ställa undan utemöblerna. Då var fällorna tomma så ryktet kanske går i trakten 😉 Planerar ett nytt besök nästa helg för att adventspynta så det ska bli intressant att se vad vi möter då.
Ha det gott!! Och tusen tack för titten och för din kommentar 🙂
GillaGillad av 1 person
Livet eller livat på landat i ett nötskal. Är det inte invasion av små flugor så är det vattenrör som springer läck, döda möss som gömmer sig, strömmen som går så att mulltoan börjar stinka, taket som läcker så att vatten strömmar in, hackspetten som gör anspråk på insekterna i huset och hackar hål lite här och var, telefonen som inte fungerar, vildsvinen som bökar upp gräsmattan… men senast var det precis samma situation som den du beskriver med mössen. Vi är vana vid möss och har fällor, har en strikt arbetsfördelning; maken gillrar, jag tömmer. Men när musen dansar på bordet, springer in i min kameraväska för att ta en selfie, upp på bordet igen och ner i soffan så får till och med jag nog. Hu! Nu har vi lagt ut extra många fällor, får åka dit och kolla dem snart.
Väldigt fina dova bilder i inlägget!
GillaGillad av 1 person
Haha, vet inte om jag ska skratta eller eländas åt dina ord om stugliv. SOM jag känner igen det 😉 Och jag kan bara hålla med att om dom håller sig till fällorna är det väl ändå okej men när dom blir allt för inpå, för närgångna… Nej, då får man faktiskt nog… Peppar, peppar… så har vi sluppit vildsvinen. Grannarna har drabbats så dom har satt upp nytt staket och även inhägnat garageinfarten. Vi har staket runt hela vår tomt. Tyvärr sjunger det på sista versen… Så det får väl bli lite nytt framöver.
Vi har dock besök av stora hjortar som käkar upp mina fruktträd och skiter likt elefanter… Grannfrun brukar skrämma iväg dom när inte vi är där, har hon berättat. Hur som helst så känns stuglivet fantastiskt ändå. Än så länge 😉
Tusen tack för kommentar och besök 🙂
GillaGilla