Nakna bröst på frukostbuffén…

Och en mängd andra iakttagelser 🙂 🙂

I somras kände både maken och jag att vi behövde en förlängning av sommaren. Sagt och gjort… Kort efter tanken kom över oss, trillade det in en bekräftelse på en kommande resa.

Jag var på Cypern för ett par år sedan och kände redan då att ett återbesök inte skulle kännas helt fel och sen är ju ön rätt så solsäker 🙂 För sol och värme var just det som stod på önskelistan. Så…

Cypern fick det bli ❤ 

I mitten på september, en extremt tidig morgon, efter en natt utan någon registrerad sömn, gav vi oss av till Arlanda. Yngsta sonen var också med i bilen men på flygplatsen fick vi gå åt olika håll. Kändes lite märkligt, men visste redan då att det bara skulle dröja några veckor innan vi fick ses igen, under en permissionshelg. Sonen tog sig till terminal 4 för att resa norrut. En resa som var början på en 9 månaders lång militärtjänstgöring. Maken och jag checkade in på terminal 5 för vidare resa mot varmare breddgrader. 

Att iaktta vår omgivning, andra människor, händelser, miljöer och mycket annat är en intressant företeelse. Säkert något som många andra också gör. T ex att bara sitta på en flygplats och iaktta omgivningen och alla människor är som en bok fylld av känslor och tankar. 

På schemat den kommande semesterveckan fanns det en aktivitet inskriven. Den stavades VILA!!! Ja, ni vet sånt där man bara måste göra lite då och då 😉 . Och när dagarna stavas vila så finns det en massa tid över för iakttagelser 🙂 🙂 

Maken och jag är visserligen rätt duktiga på att vila men vi blir rätt snabbt rastlösa. Så förutom vila så blev det några promenader under veckan. (Mer exakt, dagliga promenader 😉 )

En tidig morgon, i soluppgång, tog vi oss till den nybyggda skulpturparken i Aiya Napa och tänk att vi där skulle ha lyckan att möta en uggla!! En stor och ståtlig uggla av okänd art. Skulle kunna vara en lappuggla… Fanns vissa likheter 🙂

Vi var långt ifrån ensamma om tidiga morgonpromenader. En morgon när vi valde att promenera längs havet mötte vi många morgonpigga motionärer. En av dom var en pigg och rask kvinna av modell äldre. Alltså… Jag blir så oerhört imponerad och tanken slår mig förstås på en gång… Jag som nu, vid 50+ känner mig lika smidig som ett kylskåp… HUR kommer jag vara om typ 30 år!!?? Tänk om jag kommer vara lika lätt på benen som kvinnan som med raska, pigga steg drog ifrån oss utan några som helst problem. Det får nog bli ett av mina framtidsmål 🙂

Mål, som absolut inte står med på agendan är att kliva ner till frukostbuffén iklädd, nästan ingenting. Dels skulle det inte vara någon skön syn och dessutom skulle det kännas rätt så opassande.

Hur man gör hemma är upp till var och en men på ett hotell där hundra andra gäster vill njuta av dagens första måltid…

När jag är på semester så vill jag helst bara sitta och njuta av skålen fylld av frukt och smarrig yoghurt, mitt läskande glas juice, dagens första kopp kaffe och kanske en liten go´bit som avslut. Men det fanns morgnar under den här veckan när man höll på att sätta kaffet i halsen…

Jag vill helst inte ha andras bröst och nakna skinkor inpå mig när jag sitter och äter. Tycker inte att det känns jättekul. Dessutom när man sitter rätt trångt så behöver dom ibland passera i ansiktshöjd… Kanske ska man inte lägga någon energi på det här men man kan ju inte låta bli. Och vad gäller hygienaspekten så känns det allt annat än fräscht.

En kvinna av ålder ”något yngre”, kom en morgon iklädd något som liknade ett kasslernät som varken dolde hennes nakna bröst eller hennes skinkor. Nu satt det något som dolde dom mest intima delarna men det var det lilla…

Ett annat stort bröllopssällskap kom en morgon iklädda sidenunderkläder (eller kalla det minimal sidenpyjamas med spets) och inget annat. Det må vara ett stundande bröllop men ändå… Hur tänker man liksom? Jag är inte proper på nåt sätt och ingen som hakar upp sig på vett och etikett men det finns gränser. Så här i efterhand kan jag ta det med ett leende 🙂

Flamingos i alla dess former, storlekar och färger är ju en trend som pågått en tid. Flamingos som pryder pooler och trädgårdar ses lite här och var. Men vet ni flamingons hemlighet och betydelse 😉 ? 

Om inte… läs här: Flamingotrenden

En iakttagelse som jag hade under semestern var en medelåldersman som liksom oss, gästade poolen en stund på dagarna. Iklädd ett par turkosa badshorts med rosa flamingos och ett par spegelbrillor satt han mest hela tiden på sin solsäng och iakttog sin omgivning. Det kvinnliga sällskapet han hade med sig, såg mest obekväm ut och tillbringade större delen av tiden i rökrutan bakom baren. De få gånger kvinnan satt bredvid försökte hon föra ett samtal men han verkade upptagen med annan aktivitet (han kanske också var en iakttagare 🙂 😉 ) . Det är sådana här gånger som min hjärna går igång med en massa tankar… 

Ni kan ju ana varför jag sällan hinner läsa ut någon bok på semestern 😉 Jag har ju fullt upp med annat 🙂

En väldigt härlig iakttagelse jag hade på Cypern är dess renhet. Nästan var man än kom så kändes det rent och fritt från skräp och sopor. Visst fanns det skräp men i det stora hela så känns ön väldigt ren. Har inte läst på riktigt men kanske har dom ett väl fungerande system att ta hand om sina sopor 🙂 Dessutom blir man varnad lite här och var (se fotot) när man är ute och åker. Tummen upp för det!!!

En dag tog vi oss med hyrbil upp till det lite svalare Troodosbergen. En resa som började på motorvägen för att sen via slingriga vägar ta oss högt upp på vackra Cypern och dess vandringsleder. Första målet var Troodos Visitor Centre för att få lite mer info om olika vandringsalternativ. Mannen som mötte oss i receptionen tittade lite skeptiskt på oss när vi förklarade vårt ärende och verkade smått ointresserad av att ge oss information. Kanske hade hans hjärna börjat gå igång när vi två vandringssugna turister stegade in till receptionen iklädda flip-flops 🙂 🙂 

Med bilens hjälp tog vi oss högt upp i bergen. Åkte genom små idylliska byar, kringelkrok-vägar kantade av gröna träd, varningsskyltar om stark lutning och kraftiga kurvor samt skyltar som visade vägen till byarnas alla vingårdar och andra besöksmål. Vårt mål var att vandra och röra på fläsket en aning.

Naturen… dom spektakulära vyerna… Ensamheten!!! Det sköna lite mer lättsamma klimatet ❤

Det är något helt annat än dom turisttäta stränderna i Aiya Napa där det känns lika trång som i en sardinburk. Inte en endaste liten människa träffade vi på under vår vandring.

Vandringsleden som vi valde gick under namnet ”Kampos tou Livadiou”. En 3 km lång runda som bitvis saknade markeringar så jag misstänker att det blev några sidospår längs vägen. 

På lagom avstånd fanns bänkar utplacerade vilket gav ett skönt och välbehövt avbrott. Törsten och suget efter något ätbart kommer lätt över en när man vandrar. Dom nyinköpta kanderade cashewnötterna med olika smak fyllde på den sinande depån liksom den medhavda drycken. När man väl nådde toppen befann man sig på 1711 m.ö.h. Berget mitt över, den med ”den vita snöbollen” på toppen (brittisk radaranläggning, se bilden här ovanför) heter Olympus (Chionistra) och når en höjd av 1952 m.ö.h. Det berget kan man besöka under vintern för att åka skidor! Hur coolt är inte det 🙂

Vet inte om jag inbillade mig… men när vi väl var på toppen fick jag lite då och då känslan av blodtrycksfall. Speciellt när jag böjde mig ner en stund. Ben och fötter kändes mer spända än dom brukar. Inte av välfyllda muskler då 😉 utan mer en känsla av att dom var vätskefyllda… Det fanns stunder då jag drabbades av hypokondriska tankar och började fundera om jag drabbats av hjärtsvikt… 🙂 🙂 

Trots den något besvärliga känslan så ville jag stanna upp och ta några bilder av naturen. Det blev inte många alls men dom som blev till blev ändå rätt spännande.

Att markeringarna längs vandringsleden lös med sin frånvaro blev vi väldigt varse om när vi plötsligt stod ute på en väg utan att veta vart vi var eller åt vilket håll vi skulle gå… Maken blev i den stunden lite stressad men jag som tagit på mig den lite mer coola känslan (för en gångs skull) kände att det skulle lösa sig, på nåt sätt 😉 Jösses, vi var ju på semester och bilen skulle lämnas åter vid midnatt.

Maken som ju är engelsman är rätt van vid vänstertrafik vilket är det som råder på Cypern. Jag vänjer mig aldrig! Alltså, har ni känt på den märkliga känslan när man åker in i en rondell där det råder vänstertrafik! Det är som en nära-döden-upplevelse varje gång!!

Förutom den fantastiska upplevelsen från vår vandring och mina försök att vänja mig med trafiken hade jag en något humoristisk iakttagelse under bilfärden… Jag tror aldrig jag hört maken säga – Men vad fan… så många gånger. Jag tror heller att jag aldrig sett vindrutetorkarna slå igång så ofta under en bildfärd i strålande solsken 🙂 🙂 Dom slog igång varje gång maken skulle lägga i blinkersen 🙂 

🙂

En vecka går fort, ibland alldeles för fort…

Vi kände oss verkligen supernöjda med vår vecka och det kändes som att vi kom hem, avslappnade och utvilade, lagom solbruna men dessvärre något tyngre… Men för tusan. Man kan ju inte gå på diet när man är på semester. Att unna sig och kunna njuta av god mat och dryck är ju en del av grejen. På vårt hotell fanns det dessutom alltid något gott att lägga på tallriken, oavsett om du äter vegetariskt eller kött, fisk och fågel. För att gå till supermarket och köpa köttbullar i gräddsås…

… det skulle bli dyrt i längden 🙂

Tänkte avsluta med ytterligare några iakttagelser både maken och jag hade under veckan:

Ville man ha lite mat på tallriken så fick man ibland visa sig från den lite mera hårda sidan… Dvs, ta fram dom nyvässade armbågarna och hålla hårt i sleven… Det fanns stunder då man nästan fick slåss om att få sin måltid. Alla gäster har inte anammat kösystemet. Trist men sant. Eller så får man göra som maken som en morgon skällde ut en kvinna som tog sig fram likt en ångvält… utan respekt för någon annan.

Har du planerat en dag vid poolen… Undvik då familjen med många barn och med självupptagna föräldrar… En gång när jag svalkat mig i poolen var plötsligt min solsäng upptagen av en tonårsgrabb som satt sig tillrätta. Det var inte förrän jag kom upp som pappan sa något. Grabben var dock väldigt artig och bad så mycket om ursäkt. Pappan i den där familjen såg nog ingen annan än sig själv. Rätt var det var när jag lapade sol så hade jag hela hans solsängsöverdel över halva min överkropp. Suck!!

En väldigt trist iakttagelse vi båda hade under veckan är hur mobilen fullkomligt tagit över i en del sällskap. Bredvid oss en middag satt en pojke i 10-årsåldern tillsammans med sin mamma och åt. Pojken försökte lite då och då föra ett samtal men mamman lyfte aldrig blicken från sin mobil som hon hade i den ena handen. I den andra handen satt gaffeln. Fy tusan så tragiskt. Det gjorde verkligen ont i mammahjärtat.

Slutligen kan jag konstatera att det inte bara är negativt att bli äldre…

Du kan t ex vandra omkring i partystaden Aiya Napa utan att en enda gång bli attackerad av s.k inkastare till krogarna 🙂 🙂 Fy tusan vilken skön känsla. Som 50+ är man inte så eftertraktad på krogen längre 😉 

Det var allt för mig 🙂

Tills vi hörs igen…

Glöm inte bort ordet som stavas VILA! Livet rusar ändå på i 110 så dom där stunderna av vila är inte att förakta.