Ugglespaning

Det har gått en tid sen sist… Tiden när vi åkte skyttetrafik mellan hemmet och ugglornas hemvist. Det har blivit ett par besök under senhösten och vintern utan att vi har sett någon uggla alls. Kanske lite antiklimax, just då… Särskilt i jämförelse med alla lyckade turer vi hade under sommaren ❤ Men att åka ut på små safariutflykter i hemtrakterna är både trevligt och spännande i sig, så att om resultatet inte alltid blir på topp är det inte någon katastrof.  Om inte annat så blir det en fikastund i bilen eller i vacker natur istället för hemma i köket 🙂

Som i början på december… En dag som tog sin början när det fortfarande var mörkt utanför fönstret…

Vi gick upp innan solen ens funderat på att vakna 😉 och begav oss till lappugglornas hemvist. Vi ville ju så gärna fota en lappuggla i vinterlandskap. Och faktum är att den lilla snön vi sett här i mina hemtrakter den här vintern, låg vackert vit på backen just då. 

Himlen visade upp sig från sin vackraste sida och bjöd på galet vackra färgkavalkader i takt med att solen gick upp. Termometern visade ett par minusgrader och vinterdagen såg ut att bli fantastiskt vacker. Allt kändes helt rätt och vi var smått förhoppningsfulla om ett möte med lappugglan…

Vi åkte till dom platser där vi hade våra minnesrika och oförglömliga möten med lappugglorna under sommaren…  men där var det väldigt ugglefattigt. Talgoxen och andra småfåglar hoppade runt på kala små grenar och sjöng i kör men i övrigt var det öde. Rullade ut på grusvägen igen och det dröjde inte länge förrän jag såg något i ögonvrån…

En älgko med två små kalvar låg på snötäckt mark och njöt i soluppgången. Maken slog på bromsen och backade in på en liten sidoväg och försiktigt klev vi ut för att beundra den vackra tavlan ❤  Eftersom älgarna har stenkoll på sin omgivning och särskilt då på oss tvåbenta individer så blev det rätt snart lite oroligt i familjen och det dröjde inte länge förrän dom lunkade iväg över stock och sten och vi satte oss tillrätta i bilen igen och fortsatte vår utflykt. Kunde inte låta bli att känna en liten knorr i magen över att ha skrämt iväg familjen men med vetskap om vad vi skulle möta någon timme senare så är jag ändå tacksam att dom tog skydd 😉

Färden gick vidare mot Öjesjöbrännans ekopark

En plats jag kan besöka om och om igen… Inte bara Öjesjöbrännan utan hela brandskogsområdet är värt många besök. Den här fömiddagen åkte vi förbi Skördaren som blev kvar i branden och nu ligger kvar som ett utbrunnet skelett. Vi såg en hel del småfåglar på vår färd men inte en enda uggla. Passerade en färgglad herre som stod vid sidan av grusvägen, i färd med att uträtta ett nödvändigt behov 😉 och han stod verkligen mitt ute i ingenstans.  Hur och när han hamnat där hade vi ingen aning om, just då… Men en stund senare på vår väg hem igen åkte vi förbi, vad jag förmodar var hans jaktkamrater och då kunde vi lägga ihop ett och annat. 

Några fler utflykter i ugglornas hemvist blev det inte efter det då julen och vår resa stod för dörren men…

För en tid sen fick vi kännedom om att Hökugglan fanns i krokarna. Och kanske är dom i ropet just nu?, för sociala medier fullkomligt svämmar över av bilder på Hökugglor. Eller kanske är det bara tiden på året som gör att dom är välporträtterade och dyker upp lite varstans? Jag har ingen aning 😉 men att ugglor är spännande fåglar är uppenbart. För visst är det nåt speciellt med dessa kloka och visa fåglar 🙂

En solig dag i början på veckan tog jag med varm dryck och ulliga vantar och begav mig till platsen där jag hört att Hökugglan håller till. För mig är det här ett nytt möte och jag hade inte en susning om vad jag skulle leta efter. En trevlig och kunnig man jag stötte på tidigare berättade för mig om Hökugglan och han tipsade om att rikta blicken högt upp… 

Jag var inte först på plats den här vackert och skönt soliga men aningens kyliga förmiddag. En fotograferande herre hade redan hittat dit och gick och strosade på hygget. Jag visste på ett ungefär vart jag skulle men hade inte den minsta aning om vad jag skulle titta efter. Ställde mig lite på sidan av kalhygget och riktade blicken uppåt.

Det dröjde typ en kvart tills jag fick syn på något fågelliknande högst upp i en torraka och jag slogs av tanken att… är dom inte större än så här?? Nu blev det kanske lite fel eftersom den satt väldigt högt upp och det var något svårt med proportionerna… 

Med risk för att få nackspärr valde jag att prata lite med ytterligare två herrar som anlänt (och dessutom åkt en bra bit) och Hökugglan satt lugnt kvar på sin utkikspost. Det dröjde ett bra tag innan den till slut kom ner…

och placerade sig så passande på en gren och jag såg det direkt…

SKUGGAN!!

Och jag tror bestämt att även Hökugglan noterade den 🙂 Eller så funderade den på vem filuren var som satt och stirrade bakom ryggen 😉

Alldeles intill där jag stod fanns en hög buske med rödbruna kala grenar och jag såg möjligheten att använda mig av dom i ett par av mina bilder. Den varma och lite rödbruna tonen i bilden ovan är från busken och jag tycker det blev passande just här när även Hökugglan sitter på sin gren och ser ut att njuta av den värmande solen. Herrarna i min omgivning tittade lite försiktigt på mig när jag klev in i busken… 🙂 Och det är just det som är så fascinerande med fotografering. Alla ser vi olika saker och har olika mål och idéer. Herrarna var ute efter en bra s.k artbild där båda ögonen skulle vara med medans jag ofta ser annat…  Jag kommer aldrig kunna uppnå samma resultat som alla fantastiska artbilder som florerar på sociala medier och har inte målet att göra det heller. Jag söker ofta något annat. Visst har även jag artbilder men min ambition är att se och föreviga något annat.

Som t ex när ugglan kikar åt sidan och jag börjar fundera på vad den sett… Kanske var det den andra Hökugglan som jag vet fanns i närheten. Ja, för dom är faktiskt två Hökugglor på samma område 🙂 Spännande!!

Eller som att fånga bilden när ugglan vrider på huvudet och helt plötsligt ”har ögon i nacken” och kan se vad som sker bakom ryggen. Fasiken vad praktiskt det vore!! 

Herrarna som ville åka vidare och söka Lappugglan valde att åka iväg och plötsligt var jag alldeles allena. Jag stod kvar och njöt av friskluft, natur, solsken och en vacker Hökuggla som sällskap.

Maken som inte haft möjlighet att följa med på mina utflykter ville så klart att vi skulle ta en tur nu i helgen 🙂 Så igår efter en tur till Karlskoga för att tömma råttfällorna och kolla till  stugan så tog vi vägen förbi innan mörkret tog över helt och hållet. 

Och då såg vi dom båda två ❤

På behörigt avstånd satt dom och balanserade i varsin trädtopp och ömsom riktade blicken mot oss, ömsom mot varandra. Tänk om dom är ett par ❤ 

23,3

Mörkret och blåsten tog snabbt över så det blev inget långt besök hos Hökugglorna men nu går vi snart mot vår (Ja, ja jag vet att vi bara är i februari men ändå 😉 ) och då planerar vi många utflykter ut i naturen.

Må så gott ❤

Till nästa gång…

Kram och Hej från Lilla mig ❤

20 reaktioner på ”Ugglespaning

  1. Åh, så underbart berättat om dina möten i skogen…och då menar jag inte dessa artletande herrar, nej jag menar förstås ugglor och familjen älg. Du verkar ha tur med dig när det gäller ugglor, jag glömmer aldrig de fantastiska bilderna som du presenterade i höstas, jag ser dem framför mig när jag blundar!
    Att hökugglan var så liten visste jag inte heller, men det är alltid intressant att få lära sig något nytt.
    Du Susanne, artbilder som bara är en perfekt avbildning kommer inte i närheten av dina, du har blicken som ”artjägare” oftast inte har och det är det jag tycker är så roligt! Tror du att dom hade sett den underbara bilden med skuggan?…näe, det tror inte jag.
    Hoppas att älgfamiljen gömde sig ordentligt för jägarna!
    Kram och ha det gott i det konstiga vintervädret…här regnar och snöar det växelvis…huuu…

    Gillad av 1 person

    • Tusen tusen tack för fina ord, som alltid 🙂 Gertie. Gällande skuggan är jag rätt övertygad om att herrarna inte lade märke till det alls för dom tittade åt mitt håll och såg aningens fundersamma ut när min tanke kom ut i ord. En av herrarna bredvid mig sa att ”man vill ju fota ugglan när båda ögonen är synliga och upplysta av solen…” Men Herre Jösses!! tänkte jag den här gången i tysthet 😉 SER dom inte den coola skuggan??
      Det är verkligen något speciellt med ugglor. Nu har vi haft en väldig lycka och mött fantastiska ugglor och det går inte att tröttna på den där känslan. Det blir som ett gift, ett beroende. Faktum är att möte med älgar känns precis lika. Dom är så coola 🙂 Och skulle man sen ha turen att se en varg eller ett lodjur så… Jösses!!!
      Må så gott! Kram kram

      Gilla

  2. Alltid lika trivsamt att kika in hos dig när du skrivit något nytt. Jag har också reagerat på att ugglor verkar vara i ropet på sociala medier, och då alla sorters ugglor. Kanske är det för att de helt enkelt är populära fåglar, eller så är de lättare att få syn på så här års när inte lövträden har några löv? Hur som helst är de fantastiska djur och fascinerande. Kul att du fick möta och fånga den på bild, och gillar även de tidiga morgonbilderna med dess färggranna himmel.

    Gillad av 1 person

    • Tack snälla för dina fina ord. Att fota ugglor blir lätt som ett beroende. Det är något speciellt med dom alla… Som jag förstått är vårvintern en bra årstid just för att fota ugglor, har jag fått återberättat av kunniga herrar. Då är dom på G att leta partner och förhoppningsvis föröka sig ❤
      Det är alltid lika roligt och jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att kika in här. Jag är lite av en ”periodare” på sociala medier. När jag är inne i mina nattveckor räcker inte tiden och orken till riktigt för foto och att vara social så man får passa på när orken och energin kommer på besök 😉 Snart väntar ledig vecka så då får kameran gå varm igen 🙂
      Må så gott!!

      Gilla

  3. Hej! Först tusen tack för dina härliga ord hos mig 🙂
    Underbar berättelse och fantastiska bilder! Älskar SKUGGAN!
    Dina bilder är så poetiska och det är njutbar att bara scrolla scrolla scrolla… och beundra-
    Ha det så underbart!
    Halina

    Gillad av 1 person

    • Tusen tusen tack för fina ord om mina bilder ❤ Det värmer gott i hjärtat. Och visst är det häftigt med skuggan. Det var det första jag såg när den satte sig på grenen och det är ju så fascinerande hur olika fokus och mål vi har när vi fotar. Jag tror knappt männen ens såg skuggan…
      Ha det så gott!!!
      Susanne

      Gilla

  4. Så där ja, nu fick jag se dem i större format också. Den där lilla Insta- eller facebookbilden räcker ju inte till! Tackolov för datorskärmen.
    Man brukar ju prata om tekniska respektive konstnärliga fotografer, min man och jag är en av varje sort. Han ska ställa in rätt, vrida och vända på alla rattar och objektiv. Jag vill få rätt vinkel, rätt motiv, och hoppas att den automatiska skärpan hamnar rätt. Du är ju båda delar, fixar både det tekniska och har öga för det estetiska och det utan att fuska med konstiga filter och annat fix. Det är så stor skillnad på att titta och att se …
    Men du, vad är det för småfåglar? Även när jag klickar upp bilden stort har jag svårt att se det!
    Kram kram ❤

    Gillad av 1 person

    • Visst är det så… Bilderna kommer till sin rätt på en datorskärm. En yttepytteliten bild på Insta säger egentligen inte mycket alls och bilder på fb är inte alls optimala. Mina bilder på bloggen är dessutom klickbara 🙂
      Tusen tusen tack för fina ord. Det värmer massor och betyder hur mycket som helst. Ofta ofta ofta funderar jag på om det jag gör duger… Fast, ja du vet… för vem ska det duga egentligen!!?? Men hur det än är så har betraktarens ögon stor betydelse och blir någon slags bekräftelse på att det jag skapar ”är nåt att ha” 😉
      Och du, dom där småfåglarna… Jag har ingen aning. Ska nog skicka bilden till min svåger som är fågelskådare.
      Tusen tack för fina ord och besök. Kram kram

      Gillad av 1 person

  5. Jo, just det. Är det i Karlskoga ni har torpet? Där bodde mina farföräldrar och både min pappa och min bror är födda där. Vet inte om jag sagt det förut. Brorsan släktforskar och det visar sig att större delen av pappas släkt är från lilla Kvistbro i Närke. Vi funderar på att åka dit och spana in förfädernas land …

    Gillad av 1 person

    • Ja visst är det i Karlskoga vi har vårt torp. Det heter Östervik, Dalsbro Karlskoga och ligger längs en grusväg på väg ner till Ölsdalen och sjön Ölen, coolt namn 🙂
      Tycker absolut att ni ska ta en spanarrunda. Det finns mycket vacker natur kring Karlskoga. Varför inte ta en fika på Jätteberget 🙂
      Nu har även jag spanat lite… på Google Maps… Ska ni åka till Kvistbro ska ni absolut ta ett besök i Vintrosa och en favoritplats, Tant Grön Handelsträdgård, Café och butik. Supermysigt!! https://www.tant-gron.nu/#/

      Gillad av 1 person

      • Hur ska jag komma ihåg det?!? Ser supermysigt ut!
        Farmor och farfar hade sitt sommarhus i Aggerud, strax söder om Karlskoga. Det fick rivas när folkhögskolan byggdes där. Själva bodde de mitt i Karlskoga där det nu ligger ett runt parkeringshus. Då fick de flytta till ett nybyggt radhus som jag knappt minns var det låg.

        Gillad av 1 person

  6. Vad läckert med skuggan, det var det första jag såg när jag kom till ugglebilderna, tänk att få tillfälle att ta sådana bilder, jag som knappt har sett en uggla ens! Tycker också mycket om fotona med morgonhimlen som visar sin bästa sida – och ja, hela fotserien.

    Gillad av 1 person

    • Ja visst är det coolt med skuggan. Det var precis det jag också såg direkt när den satte sig på grenen. Och som jag skrev, det är så fascinerande hur olika vi ser och vad vi lägger märke till 🙂 Tack för fina ord 🙂 Det uppskattas!

      Gillad av 1 person

  7. Åh, så fina ugglorna är! Så imponerad att du har tålamod och tid att ta så fina foton.
    Nu är vi inne i mars, så det blir ljusare och ljusare, och förhoppningsvis varmare och varmare.
    Ha det gott!
    Kram

    Gillad av 1 person

    • Tusen tack!! För mig är det ”terapi” och återhämtning att tillbringa stora delar av ledig tid i naturen. Det är så rogivande att bara strosa omkring eller sitta ner och iaktta t ex ugglorna. Känns extra viktigt när vi har det så pass tufft på jobbet. J
      Och visst är det härligt att vi går mot ljuset. Njuter till 100%!
      Ha det gott! Och kram

      Gilla

  8. Hehe, hökugglan är alltid spännande att få möte. Riktigt fina bilder och jag tycker också väldigt mycket om bilden på älgarna, då älgar betyder mycket för mig. 😉

    Gillad av 1 person

    • Tack så hjärtligt! Ja att se och möta älgen är speciellt. Jag har inte haft den äran många gånger men önskan om flera möten är stor. Dom är speciella. Morfar som jagade hela sitt liv hade inte älgen som fotomotiv direkt 😉 Nope, han hade ett annat syfte med dessa möten 🙂

      Gilla

Uppskattar ett litet ord eller 2 ;)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s