Det är inte bara det det fantastiska Pentaconobjektivet som är årets nykomling…
Den här lilla parveln är också ny för i år…
Hur söt får man va liksom? 🙂 ❤
Högt upp i tallen satt den som en lurvig grå dunboll när vi kom till platsen. Fick höra av en annan besökare att slaguggleungen suttit där sedan dagen innan. Kändes lite oroväckande faktiskt. Den satt ju på ett rätt så utsatt läge med tanke på andra flygande lite större och hungriga individer.
Vi hade varit på platsen ett par dagar tidigare men då var dom, alla fyra ungarna, kvar i boet och vi valde då att åka vidare. Nu var dom ute på vift, på nya äventyr 🙂 , men under full bevakning av det, till synes, slutkörda päronet… 😉 😉
Det kan vara tufft att vara småbarnsförälder… så en liten powernap är dom väl förtjänta av 😉 För det står inte på förrän hungriga magar kallar…
Trots att det anlände en stor, fet och proteinrik middag så sa det liksom Slurp! och sen var den middagen uppäten. Det mesta gick till lilla parveln men en och annan liten smakbit slank ner i förälderns mage. Hur ska man annars orka liksom?…
Men ska man gå från liten till stor så krävs det en del och vem kan motstå den där bedjande blicken om en bit efterrätt… ❤
Men som lite sliten förälder kan man ibland behöva en stunds betänketid och uppladdning…
…och ibland lite längre betänketid…
men den lilla parveln ser inte ut att ge sig så lätt 😉 …
Men det gjorde vi.
Halvt uppätna av irriterande myggor och knott och med taskiga ljusförhållanden så packade vi ihop och smög tillbaka till bilen. Den lilla parveln blev sittande själv på sin pinne och såg ut att ta en skön middagsvila innan den stundande efterrätten.
Om det blev någon go´bit vet vi inte och förblir en fråga, men förhoppningsvis har allt gått bra med den lilla gråa dunbollen och dennes syskon. Vi var tillbaka häromkvällen utan att se några livstecken alls.
Förmodligen har ungarna tränat upp sina vingar och familjen har flyttat längre in i skogen för av säker källa så vet jag att dom mådde bra kvällen innan vårt återbesök så det känns lugnt.
Ha det gott så hörs vi snart igen 🙂
❤
PS!! Ni vet väl att alla bilder går att klicka upp för att få en större upplaga 🙂
Susanne Granholm Carter 
Nämen så söt! Så fina bilder, en ynnest att få träffa på dessa. Jag har bara sett de på avstånd så här nära har jag bara kommit som när jag var barn. Skickligt!
GillaGillad av 1 person
Visst är den söt ❤ . Vi höll oss på långt och behörigt avstånd, halvt dolda bakom vegetationen. Använde telezoom 100-400 mm + konverter och beskurit bilderna en aning. Ugglefamiljen är av arten Slaguggla och av namnet att döma så ska man hålla sig långt borta eftersom dom kan gå till attack. Hoppas få syn på dom igen nu i sommar. Tack för fin kommentar 🙂
GillaGilla
Kattuggla, antar jag?
Har själv smugit på tvillingar denna försommar. Men aldrig lyckats få syn på dem. Du har lyckats bra.
Fantastiskt att de kan sitta så öppet, t o m jag borde ha kunnat upptäcka fåglarna.
Deerhunter
GillaGillad av 1 person
Slaguggla. Vi hade äran att få se en av dom, ett par gånger förra sommaren och nu var dom på plats igen. En familj bestående av mor och far och fyra ungar. Boet är densamma som förra året. Slagugglan är väldigt vacker men man bör vara väldigt försiktig med tanke på att dom kan gå till anfall. Vi höll oss på långt och behörigt avstånd, halvt dolda bakom vegetationen. Använde telezoom 100-400 mm + konverter och beskurit bilderna en aning. Hoppas få syn på dom igen nu i sommar. Tack för fin kommentar 🙂
GillaGilla
Fantastiska fåglar och bilder! Dina inlägg inspirerar och ger glädje!
Grattis till nykomlingen, det påminner mig att jag ska damma av mina ”gamlingar” och hitta på något roligt 😉
Ha det underbart 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Halina!! Jag tycker absolut att du ska damma av åldringarna. Det är en fröjd att utforska och använda dessa små rariteter. Jag gör djupdykningar i buskar och annan vegetation och finner massor av spännande nya världar. Tusen tack för fina ord!
GillaGilla
Vilket underbart möte med denna lilla nykomling och förälder, det måste varit underbart att se. Grattis till mötet och till bilderna!
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Lena! Ja, det är verkligen något speciellt med dom här mötena. Ugglemor/far hade förstås stenkoll på oss men vi höll oss på behörigt avstånd, halvt dolda bakom vegetationen. Använde telezoom 100-400 mm + konverter och beskurit bilderna en aning. Ugglefamiljen är av arten Slaguggla och av namnet att döma så ska man hålla sig långt borta eftersom dom kan gå till attack. Hoppas få syn på dom igen nu i sommar. Tack för fin kommentar 🙂
GillaGilla
En sån upplevelse och en fin bilserie av mor och barn slaguggla. Kan tänka mig att de gör skäl för namnet, slår till snabbt som bara den och kanske just när de har ungar att beskydda. Jag hoppas någon gång få syn på dessa raringar, men i skogen orkar jag inte bära tunga objektiv så…
GillaGillad av 1 person
Tack! Det var ett fantastiskt fint möte men man bör vara uppmärksam och sen måste man komma ihåg att vi är där på deras villkor och inte våra egna. Vi höll oss bakom sly och träd och med zoom-objektivet lyckades vi komma nära men jag förstår dig gällande tyngden… Det sliter kan jag lova och ryggen tar stryk. Nu har jag köpt en ny rem så jag slipper bära den runt halsen. Det är inte bra ur många synvinklar… Ska bara montera fast den först. Sen blir det en utvärdering 🙂 Tack igen för fina ord!!
GillaGilla
Tack för att du berättade att det var en slaguggla. Jag klickade på bilderna och det var en fröjd att se dem i än större format. Vilka detaljer du prickat in. Jag tittar och njuter. Perfekt att du även fick med mamman. (Utgår från att det inte var pappan)
GillaGillad av 1 person
Tusen tack! Kom på när jag läste din kommentar att jag helt enkelt glömt att skriva vilken art det är… Men nu står det i texten, tack!! Och visst gör sig bilderna mycket bättre i större format. Det är ofta en väsentlig skillnad.
Uppskattar att du kikar in här hos mig och lämnar fina kommentarer! Tusen tack!
GillaGilla
Häftigt möte och vad roligt att få se en slaguggleunge. 😉
Vilken roligt uttryck bild 1 har och det syns att mamma/pappa får jobbar hårt nu med ungarna (tänker på en nästan sovande slaguggla på bild 2 och 3).
Vi får hålla tummarna att det blir fler möte och att du får återse de små grå dunbollarna snart (även om de kanske inte längre är så duniga). 😉
GillaGillad av 1 person
Tack så hjärtligt! Dessa möten med ugglorna är magiska och svårslagna. Håller tummarna att det blir flera av dom framöver.
GillaGilla
Fantastiskt att få uppleva en sådan syn, vilken tur att ungen satt kvar så fint och visade upp sig för er! Nog funderar man på hur mycket kraft det tar för fågelföräldrarna att mata sina hungriga ungar, de kan knappt hinna äta själva och då vet man ju hur mycket mat de behöver! I min lilla värld börjar koltrastpappan se alltmer sliten ut, nu matar han andra kullen för säsongen. Han är så tacksam när vi gräver i jorden, håller sig mellan spaden och jorden för att hitta maskar.
Jag blir alltmer sugen att sätta upp uggleholk när jag ser dina foton här och på insta/fb, men har ingen aning om ifall här finns några ugglor alls. Risken finns kanske att mina andra djur går åt?
Så glad och tacksam att du visar allt du ser och upplever i skogarna ❤
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Anni för fina ord. Det är verkligen något speciellt med att finna dessa uggleungar. Ja tänk så mycket slit dom har under dessa veckor, för dom verkar vara riktigt glupska, dom små liven. Vet ju hur blåmesen och talgoxen här hemma i trädgården ser ut när dom har ungar i holkarna. Herre Jösses, dom far fram och tillbaka som små projektiler i trädgården 😉 och ser mer och mer slitna ut för var dag. Undrar om man själv såg ut så där när barnen var små… Kommer inte ihåg men nog allt fick man ett och annat grått strå och en och annan extra rynka 😉 🙂 Tusen tack för att du kikar in och följer med på mina utflykter och tankar ❤ Guld värt 🙂
GillaGillad av 1 person
Åh så underbart att du lyckades att fota detta!
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja det är verkligen en speciell känsla. Fina minnen att bära med sig 🤩
GillaGillad av 1 person