In i dimman…

Till vänster om mig står den halvt urdruckna koppen med ljummet förmiddagskaffe. 

Till höger det stora glaset fyllt med is och hemmagjord flädersaft, toppad med citronskivor. Drycken slinker ner som en svalkande skön bris i sommarvärmen.

Midsommarhelgen är över. 

Och ljuvliga dagar vid torpet likaså…

Minnena är fina och jag tänker mig tillbaka ❤ 

När vi planerade midsommarhelgen var naturen given. Frågan var bara vilken plats som skulle besökas? Vi hade rekat och kollat en del innan men en sista koll på väderappen fick oss på andra tankar 🙂 

Vi bestämde oss för att åka till platsen vi bara för ett par veckor sen sa att…

– Nej, till Knuthöjdsmossen åker vi inte i år.

Platsen är fantastisk och besöken har varit många. Vad kan bli nytt liksom?

Men behöver man något nytt?

Varje minut, varje stund är unik och inte någon annan lik.

Vi är inte som många andra just en helg som denna. Vi djupdyker inte i glasen eller hamnar i promillehaltig dimma.

Näe, vi väljer naturen och en helt annan dimma 😉  

Känslan när vi klev ut på mossen vid 02:30-tiden var magisk. Vi har som sagt, varit här flera gånger och även upplevt platsen på vintern och då en helt annorlunda känsla. Lite mer kylslagen så att säga 😉 .

Det vi fick se och uppleva den här morgonen… Det var nåt speciellt. 

Dimman låg tät över mossen. 

Luften var aningens lite småruggig (+13°C) 😉 

Fåglar sågs glida omkring på det spegelblanka vattnet, tillsynes halvslumrande denna tidiga midsommaraftons morgon på Knuthöjdsmossen.

Det var bara maken och jag och en ny bekantskap, även han från vår hemstad Västerås, som var vakna. Ja det förstås…

Myggen och knotten var vakna och stundtals jäkligt ettriga.

I takt med att solen kliver upp ändrar naturen sin skepnad som en långsamt spelande film. Och vart efter att dimman lättar skymtas växtligheten mer och mer.  

Vi valde högervarv med tanke på solens uppgång. Att kliva ut på spången och mötas av det här, gör att man lätt fastnar på en och samma plats. Man blir liksom som paralyserad. Första året vi besökte mossen så var det precis det vi gjorde… Fastnade alltså. Det ville vi inte göra den här gången. Så efter en kortare fotosession packade vi ihop och fortsatte längs spången.

Det dröjde inte länge förrän vi såg skönheterna.

Den så vackra och spännande smålommen.

Funderade där vi stod, om det var den beskyddande hanen som gled omkring…

För alldeles intill såg vi honan… 

Det är dom här mötena som gör det värt att gå en dag, mer eller mindre utan sömn. Sånt som liksom följer med på köpet, när man väljer att åka mitt i natten för att väl på plats, försöka få någon timmes sömn i framsätet på bilen 🙂 … innan det är dags att äntra spången ❤

Långt bort, som i en liten vik, på den lilla ”ön” i gölen låg hon på sitt bo, den blivande modern.

För att förtydliga så vill jag bara återge att vi befinner oss en bra bit bort. Tysta och med lugna rörelser stod vi och fotade en liten stund innan vi kände att det var dags att gå vidare för att inte störa. Jag använde ett 100-400 mm objektiv med 1,4 x konverter som gjorde det möjligt att zooma in en hel del och vid det här tillfället använde jag även mitt stativ (vilket jag är usel på att använda annars). 

Det här är nog ett av det vackraste möten jag haft i naturen ❤

Daggdroppar täckte vegetationen och dom daggvåta spindelnäten kopplade ihop växtligheten med små linbanor av pärlhalsband.

Det dröjde inte allt för länge innan dom varma solstrålarna trängde sig igenom trädstammarna och förvandlade dom små gölarna till guld.

En knipa sågs simma lugnt längst bort på den gyllene gölen och Mor Kricka hade fullt sjå att hålla ordning på alla sina ungar. Kanadagässen sjöng upp och en smålom kom flygande strax ovanför… 

Magiska stunder ❤

Vi rundade mossen och tog oss till nästa utkiksplats där vi fotat smålommen många gånger förut. Det var också här som vi förra året höll på att bli nedtrampade av en galen man från ett grannland (dit vi inte är välkomna och således är inte han välkommen hit heller  🙂 🙂 )

Den här gången hade vi sällskap av den trevliga mannen från hemstaden. Alldeles tagna av midsommaraftons guldskimrande morgon stod vi på rad, redo att föreviga det galet vackra, det så fascinerande och de gyllene ögonblicken…

Det är inte lång stund man får vara i guldposition 😉 .

Så snart solen klivit lite högre och dimman nästintill försvunnit så ändrar naturen sin nyans. Magin försvinner lite smått men det är fortfarande väldigt vackert och stämningsfullt.

Strax innan vi gav upp för att bege oss tillbaka till bilen och den väntande frukosten kommer en kvinna gående med sin hund. Jag hälsade artigt och tog några sista bilder. 

Planer är till för att ändras 🙂

Så… efter välbehövlig och välsmakande frukost med trevligt sällskap styrde vi bilen mot det naturreservat vi passerat flera gånger förut men aldrig kikat närmare på. Vi fick nämligen tipset av den trevliga nya bekantskapen från hemstaden att i Björskogsnäs blommar Guckuskon. Fick även vetskap om att dom flesta redan var överblommade men att det fanns några som ännu stod i full blom. Så varför inte…

Men det besöket tänkte jag berätta om i mitt nästa inlägg 🙂 

Ta hand om er och njut av sommar och sol.

Kram och Hej från Lilla mig ❤

Ni kommer väl ihåg att bilderna är klickbara och gör sig oftast bättre i större format. Bilden på mig är tagen av maken som fotade med det ålderdomliga Pentacon 50 mm, f 1,8 + adapter 🙂 Visst är den cool!!

41 reaktioner på ”In i dimman…

  1. Fantastiska bilder, ren magi! Du fick ut väldigt mycket av stiga upp i ottan. Den fjärde uppifrån i mitt tycke kanske den bästa, men alla får överbetyg. Nu återstår bara en sak : Lär ut tricket hur i hela friden man stiger upp så tidigt att man är framme vid fotomålet 02:30???! Omänskligt!!
    / Deerhunter

    Gillad av 1 person

    • Hahaha, Tusen tack för underbar kommentar och fina ord. Knepet att vara där galet tidigt är att man aldrig går och lägger sig hemmavid 😉 . Vid ett par tillfällen har vi åkt dit på kvällen. Tagit med kudde och filt och frulle och sen försökt sova en stund i framsätet på bilen. Jag kan lova att vi är inte ensamma som gör så 🙂 🙂
      Den här gången var vi där strax före midnatt och ställde klockan på 02:00. Nu kunde inte jag sova riktigt så vid 01 funderade jag på att ta kameran och stativet och gå ut och fota natten men sen måste jag ändå ha somnat, för klockan ringde strax därpå och det var bara att kliva ur och äntra spången. Ett annat tips som vi gjorde vi vårt första besök, är att ta in på vandrarhemmet som ligger bara en liten bit bort från Knuthöjdsmossen. Typ 5 min med bil. Supersmidigt!

      Gilla

  2. Vilken fantastisk midsommarmorgon, jag hade mer än gärna bytt bort den även om jag trivs att umgås med släkten. Bilderna är underbara och jag förstår att ni mer än gärna åker dit om och om igen, magisk plats om man ska utgå från dina foton och visst är bilden på dig cool 😀
    Måste även berömma dig för sättet du berättar i text, det gör det än mer ljuvligt att få följa med ut!

    Gillad av 1 person

    • Tack snälla Lena! Vi hade tänkt åka dit på midsommardagen men såg på väderappen att det skulle bli vindstilla och stor chans för dimma på midsommarafton vilket gjorde att vi ändrade lite i våra planer. Och det var det värt trots alla envisa knott och mygg. Det är en fantastisk plats att besöka och mest magisk om man är där tidigt. Sen vartefter solen går upp tappar det en hel del magisk känsla men är man där enbart för att fota smålom funkar det ju att vara där hela dagen.
      Tack igen för fina ord och för att du kikar in här hos mig och lämnar en kommentar!! Det värmer ❤

      Gilla

  3. Jösses, har inte ord för att beskriva dessa fantastiska foton, så imponerad! Förstår att magin ligger i att vara där mitt i natten. Sverige är fantastisk med dessa ljusa sommarnätter. Jag är helt betagen av dina foton!
    Varm Kram!

    Gillad av 1 person

    • Tack snälla snälla för fina ord. Visst är det natten och soluppgången som gör det extra magiskt. Speciellt dom här tillfällena när det är vindstilla och dimma. Förra året när vi tog med dottern blåste det för mycket men det blev en lyckad dag även den gången. Men absolut… att få vara med om den här känslan med dimman och den gyllene solens uppgång är svårslaget.
      Stor Kram!

      Gilla

  4. Mums för hemmagjord flädersaft. Jag föredrar också sedan flera år tillbaka att gå in i den dimman istället för den traditionella midsommardimman.
    Jag har läst och tittat på detta blogginlägg fyra gånger. Hämtat Solveig så hon fick se och läsa också. Vilken tur att du signerar fotona. Det har snart gått sex månader på 2020 och återstår ett halvår. Undra hur många hundra bloggar jag läst under året? Detta är det bästa blogginlägget under året – än så länge. 😉 Du får inte bli för mallig. 🙂 Dina otroligt fina foton balanseras upp med en text som fångar läsaren direkt. Det känns som jag går bredvid dig. Men det stämmer ju inte helt. För jag blir ex. nyfiken på vad det var för galning som trampades. En dansk, finsk, norsk eller en isländsk man?
    På sommaren är det inte speciellt svårt att kliva upp när som helst på natten. Den inbyggda klockan brukar signalera före mobil-låten.
    Med andra ord fick du se och fota den gula guckuskon som vi misslyckades med. Nästa år tar vi nya tag och går längre in i skogen.
    Jag önskar dig en fin helg.

    Gillad av 1 person

    • Klart jag blir mallig!!! 😉 Men jag lovar dig att jag ska inte bli för mallig utan bara lite så där lagom mycket mallig 😉
      Hur som helst så värmer fina ord mitt hjärta väldigt mycket. Tusen tack för att både du och hustrun kikade in och läste om min natt på mossen 🙂 Uppskattar det jättemycket!
      Och vad gäller Guckuskon så går det precis lika bra att se dom nästa år. Jag har precis skrivit och berättat om vårt möte med skorna på bloggen där dom flesta var utblommade men enligt mig så var det inte till någon nackdel.
      Ha det gott och nu håller vi tummarna att det blir lite varmare framöver!
      Pst… Den där galningen vi tyvärr fick erfara var en storrest man från vårt grannland Norge. En man jag hoppas slippa möta någon fler gång.

      Gilla

  5. Stort tack för denna ljuvliga promenad och öfr att du så generöst delar med dig av både naturen, bilderna och uppkevelserna. Förstår att det måtte ha varit helt fantastiskt att spendera den mycket arla morgonstunden här. Helt fantastiska bilder!- Allihop! Och det på dig som maken kan man fantisera kring. Du står där helt klart men samtidigt är du liksom ett med naturen runt om.
    Jag tittar och njuter. Detaljerna får du också fram så fint. En väldigt skicklig fotograf är du och har med alla sinnen.

    Gillad av 1 person

    • Men Åhhh Tusen Tusen tack för dom fina orden! Som det värmer 🙂 Tack snälla för fin respons och för att du kikar in här och lämnar en kommentar. Det uppskattas jättemycket!

      Gilla

  6. Underbara bilder från ett underbart ställe! Jag hade en sån där morgon förra året i maj där. Och håller på att ladda batterierna till kameran och ska packa för jag åker dit i eftermiddag 😉

    Gillad av 1 person

  7. En sån upplevelse, jag bara ryser. Dimman som i sig känns som ett reningsbad, fåglarna som dyker upp, honan som ruvar i vassen, hon ser faktiskt lycklig ut – och sen den gyllene stunden. med den uppgånde solens strålar genom trädstammarna. Salighet. Sådana stunder lever man länge på och dina magiskt vackra bilder från er nattliga utflykt håller minnena levande. Tack Susanne!

    Gillad av 1 person

  8. Fint inlägg och jag måste erkänna att jag aldrig varit vid Knuthöjdsmossen. Verkar vara en fin plats om inte annat för att fota smålom. 😉
    Många magiska fina bilder och ett trevligt reportage blev detta. Snyggt Susanne!

    Gillad av 1 person

    • Tack snälla Mårten! Jag har varit där flera gånger och ofta passar jag på att besöka närliggande naturreservat när man ändå är i krokarna. Kindla och Murstensdalen ligger ju i närheten, typ 😉 Också det fantastiska platser att besöka.
      Kan varmt rekommendera Knuthöjdsmossen och vill man få ut det mesta ska man nog vara där både sen kväll och extremtidig morgon. Det är nåt speciellt med den miljön och Smålommen är ju härliga fåglar att fota 🙂 Tusen tack för besök och kommentar!

      Gilla

  9. Här vill jag stanna läääääänge… Bara njuter och beundrar. Beundrar bilder och det omänskliga tider, som Klas skrev 😉
    Jag vill också fånga såhär, men jag sover för länge 😉
    Magiska bilder från ett fantastisk naturreservat.
    Lägger namnet på minne och vem vet 🙂
    Tusen tack för den underbara stund hos dig 🙂
    //Halina

    Gillad av 1 person

    • Åhhh tusen tack Halina!
      Kan varmt rekommendera platsen. Särskilt om man besöker den just dessa knasiga tider men det är det värt. Värt är också innan besöket att spana in vädret så man kan ha turen att få dimman och det spegelblanka vattnet. Uppskattar verkligen ditt besök här inne hos mig och att du tar dig tid och kommenterar! Tack 🙂

      Gilla

  10. När solen färgar juninatten … Vad jag önskar att fler fick uppleva den obeskrivliga juninatten i Norden. Den är så speciell, så vindunderlig. Liksom decembernatten, men den pratar vi inte om nu. Tack.
    Är det något jag älskar så är det när man nördar in på ett intresse (utan att bli fanatiker) och dessutom kan dela med sig av den på ett sätt som får andra att bli delaktiga. Älskar hur ni halvsitter i framsätet för att vakna i tid till det bästa ljuset, få de bästa bilderna, de unika. När vi sitter där i mörka december är dessa minnen overkligt drömskt hoppingivande.
    Och som alltid, sagolikt vackra.

    Gillad av 1 person

    • När solen färgar juninatten… Vilken underbar början på din fina kommentar. En av dom vackraste texterna jag vet. Och visst önskar man att många fler skulle få uppleva och uppskatta våra vackra juninätter ”här uppe i norr”. Och Näe… December månad väntar vi nog lite med och faktum är att just nu i dessa heta högsommardagar så känns december väldigt avlägset. Skönt!!
      Ber om ursäkt för sent svar och dålig uppdatering av dina inlägg… Det här schemat vi går på håller på att ta knäcken på mig men förhoppningsvis så ser vi slutet på det inom snar framtid.
      Hoppas allt är bra med dig och att du kan njuta av sommaren och det fina vädret.
      Kram

      Gillad av 1 person

  11. Ping: Kan man tröttna på skogspromenader? | Susanne Granholm Carter

Uppskattar ett litet ord eller 2 ;)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s