”Gräsligt” grönt och lagom skönt

SKÖNA GRÖNA NYANSER

Och lite annat, om allt möjligt och omöjligt 😉 

När jag växte upp samlade jag på Bonniers Stora Lexikon. Det var i dom typerna av uppslagsverk man ofta fann det man sökte. Om inte, så fick det bli ett besök på stans bibliotek eller fråga någon annan kunnig person. Idag behövs bara några klick på en skärm och så får man ett svar… eller mer exakt, man får rätt många olika svar och sen får man, om det behövs, plocka fram sin ”kritiska sida” och gallra och sålla.

Men tänk så mycket enklare det blivit. De flesta svaren går, trots allt, att finna där ute i etern.

Jag sökte på färgen GRÖN av lite olika anledningar.

Och lite beroende på i vilket sammanhang man pratar om färgen grön, så får man fram vad färgen kan ha för betydelse, varav

Lugn –

är ett genomgående tema.

Balans och harmoni likaså.

Men även kreativitet, ungdomlighet och fräschör kan härröras från färgen grön.

Eftersom jag fått äran att bära gröna ögon så var jag förstås nyfiken på om just det har någon särskild betydelse… Ja, förutom då att jag tillhör de 1-2% av jordens befolkning som bär naturligt gröna ögon ❤

Och jag fann följande avslöjanden om personer med gröna ögon… 🙂 🙂

Intressanta och lockande…

Sexiga och mystiska…

Dominanta…

Kreativa, presterar bra under press, oberäkneliga…

Oftast svåra att reta upp och blir sällan arga…

Haha, underbart!!

Känns kanske inte jätteträffande för min egen del… Det skulle väl isåfall vara den kreativa personligheten. Övriga liknelser överlåter jag till andra att bedöma 😉 .

För cirka en månad sen gav vi oss av på ännu en dagsutflykt.

En tur som gick till Ingbokällornas Naturreservat utanför Heby. 

”Som kristallklara ögon ligger Ingbokällorna i den mörka, fuktiga skogen”

– går det att läsa på Länsstyrelsens info.sida, som beskrivning av den här platsen. Och det är verkligen den känslan man får när man kommer dit.

Just den här dagen var det, som många andra dagar i juli månad… skitkallt, blåsigt värre och avsaknad av sol. Solen hade tyvärr bestämt sig för att hålla sig gömd bakom ett tjockt täcke av moln. 

MEN… Här deppas det inte för det, för dåligt väder är bra fotoväder!! Och sen får man klä sig efter väder. Kan lova er att vantarna satt skönt på mina händer.

 Vid den gamla kvarnplatsen Ingbo finns två källor som binds samman av en bäck. Dygnet runt, året runt, tränger vatten upp från underjorden och skapar ett skådespel i både färg och form. Källdammarnas botten täcks av en fin slamartad sand som ger källorna dess blågröna färgton. 

Vattnet kommer från Ingboåsen som ligger strax intill och varje dygn väller 4,3 miljoner liter vatten fram. Det blir 50 liter per sekund och ändå syns inte en krusning på vattenytan!

Källor har setts som heliga och magiska långt tillbaka i tiden. Drack man av vattnet kunde man bli botad från allehanda sjukdomar och krämpor. Källorna ansågs vara extra verksamma om de rann mot norr, som Ingbokällorna gör. Sommartid är medeltemperaturen på vattnet 7° C och man uppmuntras till att ta sig ett smakprov. Självklart så tog vi oss en slurk friskt källvatten.

( Nu håller jag tummarna och hoppas på underverk… 😉 ? )

Grönt gör sig riktigt bra på bild och extra bra blir det när vädret är kasst och himlen täckt av moln.

Hela skogen runt källorna var härligt skönt murriga och vackert gröna vilket gjorde att vi, som vi oftast gör, tog några avstickare åt både höger och vänster.

Maken och jag gör sällan några naturpromenader utan ett och annat djupdyk, som ni redan vet 🙂 så självklart hamnade vi på den något blöta marken ett par gånger även denna dag. Dock så var jag långt ifrån återställd efter det sista fallet så jag kom inte riktigt ner i dom lägsta positionerna utan fick improvisera en hel del. Men det funkade ju det också.

Naturen kring källorna var/är väldigt gynnsamma för svamparna och det ville man ju verkligen inte missa.

Jag hade även lyckan att hitta några gula kantareller i mossan vilka sedermera hamnade på mackan innan middagen samma dag. Härligt smörstekta med lite salt och peppar + lite grädde.

Mums!!

Sommarlyx ❤

På vår väg tillbaka till bilen träffade vi på en liten filur som såg ut att trivas i den vackra skogen. Tänk att söta små filurer som denna nästan kan skrämma ihjäl en stor tvåbent 50-plussare 😉 . Trots alla otaliga besök i skogarna så går jag fortfarande, alltid lite på spänn och minsta prassel i vegetationen kan få mig att hoppa högt.

Komiskt och faktiskt rätt fånigt. Men sån är jag 🙂

En annan liten filur vi mötte var Domherren.

Som en klarröd boll satt den i blåbärsriset, väldigt okamouflerad. För en kort liten stund kom tanken om en stundande vinter… för,

för mig veterligt så brukar dom dyka upp när det vankas kyla och snö… 

Fast… Åh nej!!

Även om juli var skitkall och höstlik så har augusti, hittills varit stekhet och svettig. Allt eller inget verkar vara det som gäller i år. Och oavsett vad vi vill så kommer det en höst och en vinter. Då får den vackra domherren gärna komma på besök och avnjuta vårt uppdukade buffébord vi har varje år i vår trädgård. Både hemma och i torpet.

Hemvägen från Ingbokällorna blev inte spikrak… Inget konstigt med det och inte heller särskilt annorlunda när det gäller oss 😉

Vi tog en avstickare på diverse småvägar genom åkrar och skogar. Stannade till för en fika och lite insekts- och fjärilsfotografering innan vi rullade den sista vägen mot hemmet. Nöjda med vår utflyktsdag i vår vackra och skönt gröna natur.

Tjo och tjing från Lilla mig ❤

Psst… Jag har tagit fram en ny sida som ses uppe i menyraden och som jag kallar för ”Naturligt vackra platser”. Där länkar jag till blogginlägg och ev faktasidor om dom olika platserna vi besökt och besöker. 

Faktatexten om Ingbokällorna är hämtad från Länsstyrelsens info.sida.