Återhämtning i sagolandskap

Typ 1½ månad har passerat sedan dagen då jag insjuknade i Covid-19. Maken som ju också blev smittad insjuknade ca 5 dagar efter mig vilket gjorde att vi båda fick känna av denna eländiga farsot innan jul. Sonen som strikt höll sig i sitt kryp-in nere i källaren hade turen att klara sig men fick däremot inte gå till jobbet på 2 veckor. Det var en märklig tid, minst sagt.

Precis som många andra beskrivit sjukdomsförloppet så kom även vi in i en fas 2. Dagarna innan fasen gav sig till känna, kände man sig lite piggare och såg en ljusning… För att sen låta oss få känna på hur det känns, när någon drar undan mattan under våra fötter… för plötsligt, var man däckad igen… 😦 

Smak och lukt är inte 100% återställt men nästintill. Både maken och jag var lite subfebrila under ett par veckor och värken i bröstet/lungorna hängde kvar länge hos mig. Kan faktiskt fortfarande känna av det lite då och då, även om det passerat lång tid sen insjuknandet. Något som vi båda känt av väldigt tydligt är hur mycket kraft viruset tagit på kroppen. Det känns som att man nästan får börja om från noll. Mest tydligt har det varit för maken som före insjuknandet tränade flera gånger i veckan och sprang nästan en mil v.a dag. För honom har det varit extra tydligt och besvärligt. 

Julveckan kom, precis som den alltid gör 😉 och jag fick rå om mina nära och kära. Julfirandet skedde i liten skala med julfrukost, tomte, julklappsspel och mys tillsammans med dom allra viktigaste vid min sida. 

Nyåret firades in på våning 5 på sjukhuset i Västerås. Med cider i glasen och med ett sprakande skådespel i luften skålade vi in det nya året på balkongen, när klockan slog midnatt och vi gick in i 2021. Året vi ska se som hoppets år. Hoppet om en ljusare och bättre framtid. Året då vi förhoppningsvis så sakteliga återgår till vad vi hade innan…

2021 – Hoppets år!!

Vi är båda tillbaka på jobbet och även om jag knappt var på min arbetsplats i december så kändes vår, sedan länge, inbokade semestervecka i fjällen, mer än välkommet ❤

Tidig söndagsmorgon efter nyår styrde vi bilen uppåt i landet. Vi åkte okristligt tidigt med förhoppningen att vi skulle slippa den värsta trafiken… MEN… vi blev snart varse att så tänkte dom andra fjällresenärerna också… På radion hördes återkommande trafikinfo om olyckor och stillastående fordon. Inte alls det man vill höra när man själv sitter i trafiken. Men så, efter typ 6 timmar nådde vi vår by, Klövsjö.

Vi åkte från ett snöfattigt hemma till ett alldeles bedårande vintrigt sagolandskap ❤

Och utsikten från vårt boende kändes synd att klaga över 😉

Några större planer för vår fjällvecka hade vi inte förutom att ”bara vara”, ta oss ut i skidbackarna och förhoppningsvis få till några fotoutflykter. För mig var det 10 år sedan jag senast stod på ett par skidor. Och det kändes kan jag säga… Sen, som vi alla vet, så blir vi ju inte precis yngre med åren…

Första dagarna bjöd på magiskt väder. Rejält kyligt och kallt om näsa och händer men det kändes som en petitess och egentligen inget som behöver omnämnas för när man omges av det vackraste av det vackraste… Då faller det andra i glömska ❤

Och att få börja första dagen på vår fjällvecka med den här vyn utanför fönstret… Magiskt!!

Omgivna av snötäckta landskap och snötyngda träd, förvandlade till sagofigurer, soluppgång, tystnad… Den känslan vill jag ha oftare. Den känslan har jag sparat i mitt inre för att plocka fram de stunder när allt inte känns ”tip-top”.

Känslan som infann sig under premiärturen nerför backen…

Den har jag dock förträngt 😉 😉 Som Bambi på hal is, typ… fast i en annan variant. Som Bambi ”susandes ( i mina ögon ) nerför blåbärsbacken, Lätta Slingan” 🙂 🙂

Helt ofattbart och osannolikt kan jag ändå skvallra om att jag faktiskt stod på benen HELA veckan men jag kan lova er att det fanns stunder när mina fullkomligt mjölksyrastinna och geléaktiga stackars ben kändes totalt opålitliga för en nedfärd. Det blev många backpauser så att säga 😉 Hade ju lovat mina jobbarkompisar att inte bryta några ben och pauserna blev perfekta ursäkter för att plocka fram mobilen och fota och dokumentera vår vecka. Jo, för så var det faktiskt… I backen blev det inget annat än mobilfoto 🙂 

Klövsjö och Storhogna hänger liksom ihop och nerfarten som går från Klövsjö mot liften som sen tar dig upp på Storhognas backar var gudomligt skön. Och det var just i den backen jag kände mig som en gud… Eller, näe det gjorde jag förstås inte, haha 🙂 🙂 , men det var där jag kände att jag hade kontroll. 

Sista skiddagen var lite av en utmaning. -10°C, strålande solsken men med en vind som tog i av bara tusan så på Storhogna, där dom enbart har natursnö varnades det för lavinfara och Tro`t eller ej…, snöbrist. Men med vinden i ryggen flög vi ner för dom fina backarna och bromsade in lagom för att ta liften upp igen. Några liftköer var det inte tal om. En underbar sista dag i fjällen.

Även om veckan nästan bara bestod av solsken fanns det stunder då himlen var aningens lite grå med snöflingor singlandes i luften. Men även den gråaste av dagar var det ofattbart vackert.

En vecka passerar fort men vi hann ändå med att göra lite annat än att bara stå på skidor…

Som att åka på utflykt till ett vattenfall, fira gubbens 50-årsdag och jaga norrsken. Mer om dom äventyren blir det i mitt nästa inlägg.

Så tills dess…

Ta hand om er och varandra och tänk att 2021 blir ett fantastiskt år.

Ett hoppets år!

❤ ❤ ❤ 

25 svar till “Återhämtning i sagolandskap”

  1. Som alltid – en helt fantastisk resa i bilder och ord! Det känns som.om.jag fanns med på ett hörn – så talande!
    Story tack och ett riktigt Gott Nytt År till dig och maken!

    Gillad av 1 person

  2. Skönt att du är på bättringsvägen! Bara det att få komma ut och åka skidor eller bara vara ute med kameran är den bästa rehab som finns! Och bilderna är ju mycket fina och man får uppleva allt en gång till när man redigerar dom😉

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tack Carina!! Ja det är verkligen världens bästa rehab att vara ute i naturen och göra det man tycker om. Det var en fantastisk vecka 🙂 TACK för fina ord och titten hos mig 🙂 !!

      Gillad av 1 person

    1. Tack snälla Bosse för omtanken!! Ja du… Det var inte helt enkelt att lämna utsikten, vyerna, landskapen och möjligheterna av att variera sig med utomhusaktiviteter och långkalsongsmys 😉 Så det blir ett återbesök 😉 Snart…

      Gilla

  3. Även mobilkameror kan, men jag tror som så ofta att det mesta beror på att man SER och förstår att ta bilden. Mitt hjärta blir så varmt av dina bilder att snön nästan smälter. Inte så att jag längtar till fjällen allmänt, men till Vemdalsskalet och trakterna runt omkring. Så mycket nostalgi och saknad.
    Är så glad att ni kunde ta er upp efter sjukdomseländet. Det ger hopp.
    Tack.

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tusen tack Anni!! Jag var i Vemdalsskalet typ -03 eller -04 men kommer inte ihåg att det var så här vackert. Att jag tyckte om det, det vet jag för jag har ofta tänkt att jag ska åka tillbaka men det vi upplevde nu… Wow!! Fast Å andra sidan så förra gången så var barnen små och det var skidor på programmet. Inte naturutflykter. Men så är väl livet i perioder. Allt har sin tid.
      Tack för all omtanke!! Det värmer massor ❤

      Gillad av 1 person

  4. Toppen att ni kom iväg på er fjällresa och fick rehabilitera er i den vackra miljön. I Klövsjö har vi hälsat på en gång på väg från Funäsdalen, vi fikade hos vänner i en privat stuga som de brukar hyra. Jag har nästan glömt hur vackert det kan vara där uppe, helt makalöst underbart. Bilderna med snötyngda träd som sagofigurer får mig att längta. Mycket vacker fotoserie! Och fotot på lillan med tomten är så kul, samma finurliga min och kroppsställning, haha.

    Gillad av 1 person

    1. Men Du ser verkligen!! Och det är så underbart och fascinerande. Jag ser en del, ibland 😉 men att du tänkte på lilla Nora och tomten med samma min och kroppsställning… MEN så klart dom har!! Men jag hade inte alls lagt märke till det. TACK!!
      Det är verkligen ett sagolandskap och du anar inte hur många sagofigurer vi mötte 😉 Fantasin har nog aldrig varit mer på topp under vår vecka 🙂
      Tusen tack för fina ord och omtanke ❤

      Gillad av 1 person

  5. Så skönt att sjukdomen inte blev värre ändå, även om jag förstår att det var illa nog. Det verkar vara en väldigt lömsk virussjukdom, som drabbar så olika på olika människor. Tur ändå i oturen att ni fick en härlig fjällvecka i direkt anslutning. Bra tajming får man väl säga 🙂 Och underbara vinterbilder du delar med dig av. Fjällvärlden är fantastisk.

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tack för omtanken. Ja det är verkligen en lömsk sjukdom. Jag utreds just nu för symtom som kommit och gått sen jag var sjuk i december. Läkaren sa till mig när jag var på besök att det man ser är att Covid-19 kan föra med sig en mängd konstiga och kvarstående symtom under längre tid. Inte alls särskilt trevligt så nu får man hoppas att det ger med sig snart.
      Tack för att du ”följde med” på vår resa till underbara fjällen. Det var verkligen välbehövligt! Ja, fjällvärlden är fantastisk!

      Gillad av 1 person

  6. Oj, att ni haft Covid! Illa! Men skönt att det ordnade sig. Man vet ju aldrig med denna sjukdom. Blir glad när jag läser att ni kom att må mycket bättre och kunde ta en tur till Klövsjö. Här har jag varit en hel del förr och åkt mycket skidor i området. Förra året var jag i Vemdalen med döttrar och barnbarn. Så härligt. Har ju alltid åkt mycket utför-
    Fantastiska bilder från er resa och jag kände att jag var med via dem- Stort tack.
    Ha det gott!

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla för fina ord. Och visst är det vackert där uppe!! Som en sagovärld ❤
      Vi behövde verkligen komma iväg på resan efter veckor av sjukdom. Dock så är det en del symtom som fortfarande hänger kvar och liksom kommer och går för mig. Inte alls trevligt men hoppas det planar ut och snart försvinner. Tusen tack för ditt besök 🙂

      Gilla

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)