Spontant återbesök

Det dröjde inte många dagar efter vår hemkomst, förrän vi började tänka tanken på att åka tillbaka till Klövsjö. Inom snar framtid 🙂 . Veckan i början på januari hade verkligen gett oss mersmak. Vi kollade in väderappar och boendeappar och rekade med barnen om det var någon som ville och kunde göra oss sällskap. Nu var det med väldigt kort varsel vi planerade en ny helg, innan alla sportlovsveckor skulle börja, så vi förstod att det skulle bli svårt att få ihop något. Med lite vemod fick vi lägga planerna åt sidan, tills en kväll när jag fick skjuts av maken till jobbet… Där och då bestämde vi oss för att ”vi bara måste åka tillbaka” 🙂

Tillbaka till det snöiga sagolandskapet och skidåkning.

Typ ett dygn senare var boende bokat och dottern lyckades byta sina jobbpass så den här gången skulle vi bli tre ❤

När man åker en långweekend så känner åtminstone vi att vi vill maxa och ta vara på varenda liten sekund. Så när vi nattade oss på onsdagskvällen den 3 februari var det med vetskap att mobilen skulle plinga bara ett par timmar senare. Precis enligt vår resplan så lämnade vi hemmet strax efter 04 och styrde bilen tillbaka till ett snöklätt Klövsjö.

Redan på fm fick vi besked att vi kunde checka in tidigare vilket verkligen var guld värt. Allt flöt på smidigt och i skidbutiken var det tomt så vid lunchtid stod vi åter i backarna, redo att ”svischa ner” i ett nästintill folktomt Klövsjö.

Med lite mer skidvana i kroppen och med en avsevärt bättre hälsa efter en längre återhämtningsperiod så upplevde jag den här gången det betydligt lättare att klara en hel dag på skidor, mot hur det var i början på året. En härlig känsla 🙂 Jag gjorde till och med några turer in i spåren bredvid backen. Ja, ni vet dom där spåren där alla ”dom yngre” åker 🙂 🙂 🙂  Jag överlevde och stod på benen men det var knappt och dessutom med livet som insats 😉

Vi bjöds visserligen inte på en konstant blå himmel den här första helgen i februari. Men det känns verkligen synd att klaga för förutsättningarna för vår weekend var toppen. Kallgraderna höll i sig men det var inte outhärdligt kallt och naturen fylldes på med mer snö under kvällar och nätter.

Förutom skiddagar i Klövsjö och Storhogna så hade vi planerat en dag i Björnrike. En ny plats för oss alla så det var med spänning vi styrde bilen till nya backar denna tidiga fredagsmorgon. Redan på torsdagskvällen började himlen fyllas av snöflingor stora som lovikkavantar så på något darriga ben försökte jag ta mig ner i ”Björnbackar” fyllda av nysnö. Att åka Off-Pist är inget jag gjort förut och det här kanske inte riktigt kan jämföras med just den typen av åkning, men för mig var det typ nåt sånt… Shit!! Vilken prövning!! 

Även om det var betydligt fler besökare i Björnrike så var det långt ifrån folktätt och knappt några köer alls. Det var bara när vi behövde fylla på våra depåer som det var lite mer folk i närheten men det fanns personal som såg till att alla skötte sig enligt gällande regler och restriktioner.

Ett besök på Bageriet och välsmakande nybakade godsaker satt fint efter en förmiddags skidåkning i långa härliga och utmanande backar. På hemvägen stannade vi till i en liten mysig inredningsbutik och shoppade fina prylar.

Det är verkligen något speciellt med att åka iväg så här. Att på dagen fylla på själen med friskluft, äventyr och galet vackra vyer för att sen ta en värmande bastu och chilla i långkalsonger, läsa något bra, äta och dricka något gott och se vem som är bäst i Yatzy 🙂  

Det blev lite annat än bara skidåkning den här gången också. Vi höll utkik efter ev chans till norrskensfoto vilket inte gick helt bra. Men det blev ännu ett besök till ett vattenfall. Ett annat fall: Sångbäcksfallet. En spännande, helt underbar och lagom lång vandring i meterhög snö.

Det var så vackert och det var så galet mycket snö. Jag kan säga att det var med viss vånda som vi tog oss ner för trapporna till fallet.  Dom flesta trappstegen var inte ens synliga och hade jag inte haft kameran i släptåg så hade jag nog hellre satt mig på rumpan och åkt kana ner. Men, vi lyckades och än en gång insåg vi att det var värt varenda litet steg och utmaning.

Jag vet inte vilket som var enklast egentligen… Nedgången eller uppgången??

Vädret den här eftermiddagen var det absolut bästa man kunde få. Ibland ska man bara ha turen på sin sida och det var verkligen så det kändes. 

Dottern som ju bor i Göteborg är inte bortskämd med snö. För den delen så är inte vi det heller, vi som bor i Mälardalen, så man får verkligen ta vara på varenda minut.

Och bara NJUTA!!

Efter att vi checkat ut på söndagsmorgonen satte vi oss åter i liften för att ta vara på dagen och precis som dagarna innan så var vi nästan först i backen. DET är sannerligen något speciellt 🙂

Det blir ingen mer skidåkning för oss i år. Och faktum är att nu känner jag mig mätt på både vinter och snö, för nu har vårkänslorna börjat bubbla i hela kroppen ❤ 

Men vi överger inte vackra Klövsjö…

En stuga är bokad till januari nästa år igen 🙂 ❤ 

På återseende 🙂