Bubblande vårkänslor blev till isande isbubblor…

Termometern landade på + och en strålande och härligt vårvärmande sol lyste klar på den vackra ljusblå himlen.  Den ljusa morgonen och dom morgonpigga fåglarna sjöng om vårens ankomst. Dagarna vi hade för ett par veckor sedan fick verkligen vårkänslorna att bubbla i kroppen och i kalendern planerades det för fullt för att hinna få in så många fotoutflykter som möjligt under våren. På TV’n pratades det om den tidiga vårens ankomst men så…

Vindarna vände och vårbubblorna frös till isbubblor och långkallingarna fick åter ta den främsta platsen i garderoben 😉 Evert kom på oönskat besök och första bakslaget var ett faktum och fler lär det bli.

Men innan Everts besök hann maken och jag med en härlig utflyktsdag i solen. En dag som gav mersmak och längtan. Vi hade visserligen inte den högsta temperaturen och vinden hade börjat ta fart, men i skogen, i skydd från den isande vinden…

Där var det ljuvligt. 

En tanke slog mig när jag gick där bland träden med kameran… Tänk ändå så lika motiven är från senhöst och tidig vår. Känns lite som ”samma lika” men ändå inte. Motiven och naturen är nästan densamma men känslan jag har under senhösten är så klart en helt annan mot den jag har under tidig vår.

I höstas klev jag in i den spegellösa fotovärlden. Tyvärr har det inte blivit många fotorundor pga sjukdom, brist på tid och trist väder men den här härliga dagen blev äntligen 🙂 , en dag med spegellöst sällskap. Eftersom jag är Canon trogen blev även den spegellösa en Canon. Jag är helt övertygad om att det kommer bli toppen. Så småningom… Just nu har jag bara lite svårt att få till det. Många funktioner är flyttade och min tröga hjärna har aningens svårt att komma ihåg var knapparna och funktionerna sitter. När stunden är lugn och motiven stilla så känns det frid och fröjd. Men när motiven är på tillfälligt besök och det blir lite bråttom att försöka få till en okej bild… Det är då frustrationen kommer. 

Maken och jag planerar för ännu ett återbesök vid Hornborgasjön så innan dess måste jag öva lite mer och studera handboken lite mer ingående. Häromdagen när jag satte mig vid datorn för att välja ut bilder till min hemsida

 susannegcarterphotography.com

bläddrade jag i den välfyllda mappen från Hornborgasjön från förra året och längtan efter fotolek och transång blev väldigt påtaglig. 

Nu kan ju prognosen ändras en del men som det ser ut just nu så blir det till att klä sig varmt om både knopp och kropp för hela Mars månad ser svinkall ut. Det kan vara okej så länge det inte regnar eller snöar eller blåser halv storm. Jag menar… vi var ju ute med kameran i – 27 i Klövsjö!! Så vanan att klä sig varmt finns ju 😉 

För att få lite försmak av fågelfoto åkte vi till Ekeby våtmark i Eskilstuna efter att vi kände oss klara med vårt besök vid Jordmarkens naturreservat vid Strömsholm.

Stillastående fåglar av okänd art är inte särskilt svåra att fota 😉 Sen blir dom bilderna kanske inte särskilt intressanta… Men som ni redan vet så är jag ingen proffsig artbildsfotograf utan fotar fåglar mest för att dom är vackra, spännande och utmanande.

Förutsättningarna den här dagen var inte dom bästa för fågelfoto. Solen lyste starkt på den klarblå himlen och vindbyarna tog i av bara den och fick både hatt och peruk att blåsa åt fanders på denna öppna våtmarksplats. Det är vid sådana här tillfällen man får ta till lite knep och använda sin fantasi lite extra.

Som bilden ovan till exempel. Ingen särskild bild alls men jag ville ändå få till en bild på den stora ståtliga Gråhägern där den stod och njöt i den gassande vårsolen. Så jag tog några extra kliv framåt och inåt och hamnade till slut bland alla vasstrån som for fram och tillbaka i vinden och killade mig på näsan. Det var verkligen inte helt enkelt att hålla kameran still i den kraftiga vinden men ett par bilder blev det ändå och kul var det 🙂 

Innan vi gav oss av hemåt satte jag mig på bänken bland alla gräsänder och lekte lite till i det gassande motljuset.

Så här i efterhand kan man ju undra hur jag tänkte 😉

Naturen så här tidig vår är, trots avsaknad av nygrönska och vårblommor rätt så spännande. Dom rödbruna nyanserna gör sig fina på bild och får man sen med lite av det gröna så ger det en härlig känsla om att våren trots allt är på väg.

Men när jag i detta nu blickar ut genom fönstret känns våren vääääldigt långt bort… Marken, växtligheten och bilarna är täckta av Everts framfart och lyser klart vitt av flera centimeter nysnö. 

Kanske ligger det lite sanning i ordspråket trots allt…

”Först när Lärkan har snöat ner tre gånger blir det vår”

Men jag vet att tranorna har anlänt. Vi följer Transtatistiken och håller koll.

Tyckte mig även höra ryktas att Tofsvipan dansat in våren…

Så kära vänner!!

Det finns hopp ❤

Puss och Hej

och Tack för mig ❤