Vårvindar friska…

…och små efterlängtade vårsolar som sprider värme och kärlek i dikeskanten ❤

Det var under en promenad i byn i helgen som vi såg dessa säkra vårtecken och tänk så himmelens glad man kan bli. Trots isande, nordliga vindbyar och halvmulet väder så kände jag mig så varm inombords när vi möttes av dessa små skönheter. 

Helgen som passerade ägnades åt att söka vårtecken och förutom fotopromenaden hemma i byn så besökte vi flera andra platser i vårt sökande efter vårens ankomst. 

Vi gav oss av tidig lördag morgon för att få ut det mesta möjliga av dagen. Åkte förbi åkermarker vi vet, svämmar över på våren, för att se om ankommande fåglar stannat för en paus. Dock insåg vi rätt snart att dom nog valt något annat ställe eftersom dessa översvämmade åkrar täcktes av tjock is. Styrde istället bilen mot Fläcksjön, i Fläckebo socken (Sala kommun), och där vi blev kvar ett par timmar. Vi hade väl hoppats på ett något större antal fåglar men eftersom det inte är något vi kan påverka så fick vi nöja oss med dom som gjorde oss sällskap denna blåsiga och kyliga lördagsförmiddag. Vårt mål för dagen var att träna på panoreringsteknik, ICM och rörelsebilder och då är ju fåglar det perfekta motivet.

Dom ståtliga och enorma svanarna som vi hoppats på, flög bara förbi oss högt upp på himlen och såg inte ut att lockas det minsta av Fläcksjön. Nej, inte av våra kameror heller för den delen 😉

Åtminstone inte just den här dagen… så vi fick hålla oss tillgodo med gässen vilket fungerade alldeles utmärkt.

Hade väl också hoppats på att en och annan havsörn skulle passera… Vi såg nämligen en havsörn dagen innan, på den här platsen, när vi rekade lite inför helgens fotoutflykt. Men inte då… Och lyckliga och tacksamma över det var nog besökarna som låg och guppade på vattnet 🙂 

Det är verkligen inte helt enkelt det här med panorering men attans så spännande. Det kan liksom bli lite allt möjligt och lite ”hipp som happ”. Det finns bilder där man förstås vet att det är fåglar som utgör motivet men innehållet i bilden kan tolkas som något helt annat. Och varför inte… Bilder som får betraktaren att stanna upp och börja anlita dom kreativa hjärncellerna är bra bilder 🙂 🙂 

Innan vi fortsatte vårt sökande efter vårtecken passade vi på att inmundiga vår frukost och läsa lite om Bruden och Brudgummen…

Ja, dom heter så dom två vackert rödmålade ladorna som står alldeles intill Fläcksjön. 

Dagens utflykt gick sedan vidare mot skogarna i Ramnäs med hopp om att få en skymt av hökugglan som vi vet håller till där sedan en tid tillbaka.

Men någon hökuggla syntes inte till. Däremot fick vi sällskap av en tuff och galet söt tofsmes och även av en annan liten rackare som jag inte riktigt vet namnet på…

Kanske att någon av er kan artbestämma den lilla krabaten 😉 

Vårt slutmål för dagen var att se om vårens blåa skönheter börjat titta fram och den perfekta platsen för det är vackra Åholmens Naturpark mellan Västerås och Kvicksund. Det är en plats vi besökt många gånger förut och gärna återkommer till både under våren, sommaren och hösten. Alla årstider har verkligen sin tjusning i parken.

Vindarna fortsatte att ta i och kyla ner både händer och fötter och då och då blev vi attackerade av både hagel och snö. Typiskt aprilväder med andra ord.

Några blåsippor syntes inte till just den här dagen… men dom är på gång ❤

Vilket jag har bildbevis på. Med två olika tolkningar, olika objektiv och olika fotometoder.

Med en hungrig mage och make var det svårt att hålla fokuset på topp. Men innan vi tänkte ge upp helt och hållet tog vi oss in i kohagen där vi vet att kullarna, varje år under våren, fylls av blommor.

Några blommor syntes inte till där heller och vi insåg att det nog är i tidigaste laget det här året. Tänk ändå så mycket vackert vi har framför oss 🙂 

Visserligen ingen lycka på blomfronten MEN!!!

Vi fick lyckan och äran att möta något helt annat ❤

För allra första gången fick vi en Mindre Hackspett som sällskap. Den är så otroligt bedårande söt och liten. En riktig skönhet ❤

Har läst på lite kring arten och kan berätta att den är Europas minsta hackspett med en längd på ca 15 cm vilket gör den jämnstor med en gråsparv. Den lever i löv- och blandskog med förekomst av äldre lövträd. Mindre Hackspett är med på listan över rödlistade arter (NT= Nära hotad). Mer om det kan ni läsa här.

Vi fick även syn på något vi tror var spybollar från en uggla. Dom låg precis nedanför ett gigantiskt stort och ihåligt träd. Vi har länge anat att det ev kan finnas ugglor i området men har tidigare varken sett eller hört några tecken men nu så… Och just dessa spybollar gjorde att vi åkte tillbaka redan samma kväll innan solens nedgång för att se om vi gissat rätt…

Vi var på plats ca en timme innan solens nedgång med varsin varm kaffetermosmugg i näven, kamerorna redo och rätt inställda och kropparna väl klädda för kylig vårkväll. Tyvärr fick vi inte se någon uggla MEN vi hörde kattugglan hoa från skogsbacken bakom hagen där vi satt. Så visst hade vi rätt ändå 🙂

Förutom kattugglans hoande fick vi i skenet från månen äran att under en lång stund delta på koltrastens vackra kvällskonsert. 

Denna härliga dag som gick helt i vårens tecken avslutades på ett alldeles fantastiskt vis med en himmel som var helt galet vacker!!!

Dagen efter tog vi promenaden hemma i byn. Den jag började inlägget med 🙂

Promenaden inleddes med ett besök i skolan för att lägga vår röst kring Västerås Flygplats framtid. Tyvärr var deltagandet i stan inte skyhögt men det blev en stor seger för alla dom som vill att flygplatsen ska var kvar (jag är en av dom 🙂 ) MEN… hur det slutligen kommer att bli är ändå upp till våra politiker att bestämma för folkomröstningen som gick av stapeln igår var tydligen endast rådgivande… och inget annat 😦  

Efter röstinlämningen fortsatte vi runt åkrar och skogar för att fortsätta vårt sökande efter tecken på vårens ankomst. Längs en lång grusväg som går igenom skogen samlas det alltid stora mängder vatten och på flera ställen var det fortfarande helt isklätt. Just där, med näsan ovanför ispölarna fastnade jag en längre stund och fick då och då känslan av att ha klivit in i sagans värld. Vilket jag gör ganska ofta 😉 Så jag kan nog konstatera att jag har en stor del av barnasinnet kvar.

Från sagans värld tog vi oss sen in i skogens värld och kröp ner på mossiga blöta stenar för att leta tecken…

Och visst finns det tecken även i skogen och på stenarna men det är nog ett tag kvar innan vi får möta små kryp och annat spännande vackert.

Men blickar man lite högre upp så finns det ändå små vårsmycken som skvallrar i vinden.

Nu väntar en period med nattjobb igen men till helgen blir det nya eftersökningar och då har det ju faktiskt gått ytterligare några dagar och vi närmar oss april.

Var rädda om er och varandra!

Och som jag nämnt tidigare så kan bilderna med fördel ses i större upplaga och går alldeles utmärkt att klicka på. 

Tack för att just Du hälsar på hos mig ❤

Det uppskattas alltid!!

Pst… Glömde berätta att vi såg en yrvaken humla under vår promenad igår! Där pratar vi vårtecken ❤