Mörkret hade inte riktigt släppt taget denna tidiga och kylslagna söndagsmorgon i mitten av april när vi kom till parkeringen vid Hornborgasjön, efter att ha färdats ca 2 timmar i bil mitt i natten. Mörka siluetter av anländande tranor sågs komma inflygande och i dom uppställda husbilarna var det fortfarande mörkt.
Lite småtrötta men förväntansfulla öppnade vi bildörrarna. Kände kylan smyga sig in och det bekanta ljudet av tranornas sång tog över nattens tystnad. Eller sång förresten…
Jag kanske inte vill kalla det sång, även om det just är var det är 😉 . Låter lite mer som skrän och skrik och kanske ett och annat litet ”kärlekspip” 😉 .
Hur som helst, så är det så himla häftigt att få uppleva detta skådespel igen.
Gryningsljuset kom till en början lite smygande och lite försiktigt och vid horisonten började vi ana landskapet och sjön och den rosa timmen gjorde entré. Vi hade placerat oss vid staketet och riggat kamerorna på stativen. Vi var inte ensamma. En till fotograf hade riggat upp sin utrustning alldeles intill och en bit ifrån oss stod tre besökare med vad jag tror, var någon typ av ljudupptagning. Jag misstänker att vi störde dom en aning för dom flyttade längre och längre bort…
Min plan för dagen var att leka med panorering och långsamma slutartider, siluettbilder i soluppgång och få utlopp för min kreativa ådra. Så söker ni artbilder så har ni kommit fel 😉
Vi har den här våren haft lite svårigheter att få till ett bra schema med allt man måste göra och det vi vill göra. Som alla spännande utflyktsmål till exempel. Dom vi önskar få uppleva och som är så betydelsefulla för hälsan och välmåendet. Tanken var att vi skulle hinna med ett tranbesök tidigare i mars/april, men men…
Så här är livet och pusslet går inte alltid ihop.
Antalet tranor vid Hornborgasjön hade vid vårt besök halverats mot hur många de var dagarna innan. Men för vår del spelade det ingen roll. Målet var ju inte att få in 11000 tranor på en och samma bild 😉 , så därför var antalet egentligen rätt så ointressant.
❤
Naturens nyanser skiftar i takt med att solen går upp.
Från det lite mer kyliga och kalla…,
till det mer bruna och varma…,
till det lite mer ”pastelligt” rosa…
För att slutligen bli varmt och hett i oranget och rött.
Det är ju inte bara tranor som besöker den här platsen utan arterna är mångt mycket fler än så 😉 .
För visst ser ni väl mammuten, elefanterna, hästen, balanskonstnären och…
Divan… Nej, inte divanen utan divan, primadonnan 🙂
Att det fanns kärlek i luften rådde det inga som helst tvivel om ❤
Mannen som stod bredvid oss och fotade vid staketet var en trevlig herre som tog följe när vi bytte plats till den slingrande vägen nedanför kullen, för att fota tranornas skådespel i siluett. En annan herre, en väldigt välkänd herre och naturfotograf, stod på vägrenen och hälsade glatt på oss när vi kom och gjorde dom sällskap. Men det fanns en som inte tycktes känna samma uppskattning…
En herre ”modell äldre”, tittade på mig som om jag vore nåt som katten släpat in… Jag vet inte vad hans problem var, men att jag/vi inte var uppskattade förstod vi rätt snabbt. Kände han konkurrens kanske?? Så urbota löjligt!!!
Hur som helst struntade jag totalt i hans blickar och beteende och ägnade mig åt skådespelet vi hade framför oss medan han flyttade sig och sitt ekipage mest hela tiden. Vid ett tillfälle stod han precis bakom min axel och fotade. Märkligt beteende med tanke på att den slingriga vägen är lång och solen väldigt bred!!
Efter ett par timmar på denna utomhusscen började magen ropa efter en varm kopp kaffe och en god smörgås. Och tänk att just den där koppen kaffe alltid smakar så gudomligt gott. Den man tar efter första akten ute i det fria ❤
Mätta och belåtna tog vi oss sen ut igen. Till transång och kyliga vårvindar.
När solen klivit upp på himlen ändras naturens kulörer och får en annan ton och nyans. Från det heta och intensiva till det mer guldaktiga och vackert skimrande.
Vi klev in i akt 2 och justerade inställningarna på kamerorna och lämnade stativen i bilen.
Att jag inte mäter mycket mer än 162 cm blev tydligt när jag försökte fota dom spanande tranorna som stod bakom kullen mitt emot parkeringen och enbart fick med huvudet och en bit av den långsmala halsen 🙂 🙂 . Men jag tyckte det blev lite charm över bilderna ändå.
Som jag nämnde tidigare så är det inte bara tranor som besöker Hornborgasjön…
Utöver tranor, gäss och svanar så förekommer det arter som kanske inte är lika bekanta 🙂 🙂
Fönsterhake… Dårfink… Mespropp… Retsticka… 🙂 🙂 🙂
När klockan passerade 09 kändes det mer som sen eftermiddag och vi började känna oss klara. Vi hade ju endast fått 2 timmars sömn och varit vakna sen kl. 01 och vi ville ev stanna vid något naturreservat på vägen hem så det blev dags att börja tänka på hemfärd. Några sista bilder och ett sista stopp fick det bli där vi började i mörkret på morgonen.
Även om det stod många husbilar på parkeringen och det blev viss trängsel vid den slingriga vägen… så var det nästan folktomt. Precis som vi vill ha det 😉
Så att hålla en tranas avstånd till varandra var inga svårigheter. Det var nog mest mannen som hängde över min axel som inte anammade dom rådande rekommendationerna…
Vi valde även det här året att ta dom mer slingriga småvägarna hem för att se den vackra naturen och dom fina landskapen och dom charmiga små byarna. Och även detta år stannade vi vid ett naturreservat där vi blev kvar någon timme men dom bilderna får bli en del i ett annat inlägg.
Som jag nämnt många gånger förut så gör sig bilderna (som är klickbara) sig mycket bättre i förstorat läge och helst på en dataskärm. Bara ett tips 🙂
Det var allt för mig och ta hand om dagen och varandra. Man vet aldrig vad morgondagen har på sin agenda.
Tack och Hej
från Lilla mig
❤
Susanne Granholm Carter 
Väldigt vackra och konstnärliga bilder, underbara! Tranan är en vacker fågel och jag tycker dess skönhet framhävs i dina härliga panoreringsbilder. Såå vackra!
”Savannbilderna”, för det får jag verkligen en känsla av att det är, när jag tittar på dem, är också helt suveräna! Verkligen stämningsfullt!
Ha,ha, ja, det var lite roliga och udda fåglar man kan se på den artlistan 🙂
Ha det så gott!
GillaGillad av 1 person
Tusen tack! När du beskriver det som en bild från savannen så ser jag det också. Det är så uppskattat att du betraktar och reflekterar. Det värmer gott!
Tack snälla 🙂
GillaGilla
Tja! Det där med gubbe-hängande-över-axeln känner jag igen från ett gömsle jag ofta frekventerar. Händer även i Covidtider. I mitt fall ville man nog ta över min plats för hellre än ta risken bli smittad drog jag iväg… Det blir lätt tråkig stämning om man ska börja tjafsa med vuxna som vore de små barn. Bättre då att sticka. Bilderna känner jag igen från förra gången. Eller rättare sagt stilen känns igen. Kanske inte min kopp te men jag känner igen kreativitet när jag ser den. Grattis!
/ Deerhunter
GillaGillad av 1 person
Precis som du också beskriver det så blir det lätt tråkig stämning om det blir tjafs och jag undviker sånt. Då drar jag mig hellre undan men just här tänkte jag inte ge mig för jag hade samma rätt att stå här som alla andra och vägen är lång!!
Tack för ditt besök och uppskattande kommentar 🙂
GillaGilla
Som vanligt många underbara bilder, både panoreringsbilder och ”dansbilder” i soluppgången. Tack för det 🙂
Drar mig till minnes ett av dina tidigare inlägg om en sur gubbe. Undrar vad de har för problem? Tråkiga är de i alla fall.
GillaGillad av 1 person
Tusen tack för fina ord. Ja du… Jag brukar också fundera över vad dom här sura gubbarna har för problem. Tur att dom är betydligt färre än alla trevliga människor man möter ute i naturen!! Tack!!
GillaGillad av 1 person
🙂
GillaGilla
Stort tack både för besöket här och alla de fantastiska bilder du tagit. Helt enastående.
Att välja favoriter går inte för alla har något speciellt. Men flera gånger gick jag tillbaka och tittade på silhuettbilderna på tranorna där solen var på väg upp och som ett gyllene klot.
Märklig man den här ”välklädde”. Och jag ler lite för en kvinna skulle föga troligt betett sig på det sättet.
GillaGillad av 1 person
Eller hur! Jag har aldrig mött någon kvinna som beter sig på det här sättet men tyvärr flera män som har det här märkliga beteendet. Jag vet inte om det har att göra med att jag är kvinna? Isåfall är det nog ett beteende dom har mot många andra kvinnor. Usch!
Tusen tack för fina ord och SÅ kul att du gillar mina bilder. TACK!!
GillaGilla
Testar bara ett annat sätt att kommentera.
GillaGillad av 1 person
Ljuvligt! Tack, jag sätter pris på att få vara med i hopen av kärlekskranka tranor. Det är en ”brasak” som jag har kvar; att vara på plats mitt i detta.
Visst är det spännande att morgondagen ligger öppen. Den kan vara full av härlighet.
Trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Tack snälla för fina ord! Jag kan varmt rekommendera ett besök när tranorna anländer och det finns ju fler platser att besöka under dom här tiderna. Det är en spännande upplevelse. Tack!!
GillaGilla
Fönsterhake… Dårfink… Mespropp… Retsticka… ja…. jag fick ett gott skratt…
Vilka bilder! Njuter, beundrar och vill åka dit någon gång, men sådana gubbar du skriver om är avskräckande…
Jag klarar inte av sådana…
Sverige är stort och vackert och det finns många platser att besöka, men folk har ingen fantasi… och förstår inte innebörden av rättigheter och skyldigheter…
Senast hörde jag på tv om dårarna som måste grilla trots fågelskyddsområde… man blir mållös.
Jag älskar ditt sätt att fota och det är nöje att scrolla här… Vackra konstnärliga bilder, känsloladdade med makalöst vackert ljus!
GillaGillad av 1 person
🙂 Det är härligt med alla kreativa och finurliga människor som varit med och noterat dom här väldigt sällsynta fågelarterna 😉 Men som du skriver så är dom här gubbarna verkligen avskräckande och inget man vill möta. För många år sen när jag ofta gick runt själv med min kamera så blev jag även då ”påhoppad” av en gubbe som minsann talade om för mig att -”Fota mot solen kan man minsann inte göra”… Suck! Vad vill dom egentligen? Den gången tog jag illa upp men genom åren har jag försökt träna på att låta kommentarer passera och hamna i glömska även om dom gnager i mig ett tag.
Jag hörde också något inslag på TV om alla som nu ska hemestra men som egentligen inte har naturen som sin vän utan har sin bucket list som fokus och därmed så tar naturen stor skada. Det är så ledsamt samtidigt som man blir ilsk. Grilla i fågelskyddsområde!! Alltså… Ja, man blir verkligen mållös!!
Tusen tack för dina fina ord. Det betyder massor ❤
GillaGilla
Jisses vilka drömlika magiska bilder!!!
Vet inte hur du bär dig åt men sagolikt vackert blir det när du fotograferar och vad jag gissar, redigerar.
Sen är det givande att läsa dina rader också där man ofta kan ana en blandning av både humor och en viss ironi. 😅
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Anita för dina fina ord! Jag redigerar en del men långt ifrån mycket. Jag har målet att skapa så mycket som möjligt redan i kameran och sen om det behövs så drar jag i några spakar, ”typ mörkrumsarbete” och ibland beskär jag den, om det behövs. Eftersom jag fotar enbart i manuellt läge så kan jag justera mycket redan i fotoögonblicket. Sen finns det bilder som blir alldeles för platta och i fel färgton och då hamnar dom under lite mer redigeringar 🙂
Tack för titten och den fina kommentar! Det värmer ❤
GillaGillad av 1 person
En sån prima primadonna som håller show, tänk att ni fick vara med om denna naturföreställning och fånga det i era kameror! Jag bara älskar de förtrollande silhuettbilderna och visst finns mammutar och annat med på de första av dem, häftigt, vackert, sagolikt! Även de andra fotona, som är flyktigt oskarpa som en svårfångad dröm, är toppen, särskilt det andra och det tredje fotot. Förstår att du njöt och hade roligt. Sen kan man ju kalla den underlige mannen för… inte en turist utan ”en trist”, som vi sa när jag jobbade på turistbyrån i Kiruna.
GillaGillad av 1 person
Det var en bra beskrivning på mannen, en trist… Det var precis vad det var 😦
Man har verkligen möjligheten att hinna leka med kameran när man är där. Vill man fota mer artbilder ges även den möjligheten men då krävs det nog lite andra objektiv för dom kommer inte riktigt så nära. Kanske om man är där hela dagen men det är inget vi känner att vi behöver. Tusen tusen tack för fina ord och alltid lika uppskattat att du tycker om mina bilder! Det värmer gott ❤
GillaGillad av 1 person
Du är så diplomatisk när du kallar surgubben för herre …
Silhuettfotona kan man knappt tro är verkliga, de är som – ja, jag vet inte vad. Ni är onekligen otroliga på att finna bästa platserna för de bästa motiven.
Kram ❤
GillaGillad av 1 person
Haha! Jag skulle nog kunna kalla honom för något annat men då kanske det blir lite dålig stämning här på bloggen 😉 Är man där i rätt tid och har koll på väderprognosen kan man fota och vara med om fantastiska scener. Tur är det väl också att man inte har filmrullar längre… Vi kommer aldrig hem därifrån med mindre än 1000-1500 bilder vardera 🙂 Oj vad det skulle bli jobbigt med alla byten och attans så dyrt det skulle bli.
Tusen tack för fin kommentar! Det värmer massor ❤
Kram
GillaGillad av 1 person
Härligt, härligt, härligt! Underbara softa tranporträtt och vilket ljus! Jag längtar redan efter våren-22, då måste jag bara träffa dem som jag saknar i flera år…och iofs valt annat framför? Men i april-22, då är vi på plats, kanske vi ses?…vore jättekul! Tack igen för att du inspirerar mig, ha det underbart och DU…kanske vi ses i april!?
GillaGilla