Knack Knack

Hur i all sin dar ska man kunna slita sig från kameran och nuet när man befinner sig i detta fantastiska landskap…

Där dag och natt känns ungefär likadant.

Med en midnattssol som färgar snön i en varm och vacker gräddvit nyans.

Men sömn är viktig så vi ”tvingade” oss att krypa till kojs men det efter att vi först kikat igenom dagens bildskörd.

Somnade till slut, för att några timmar senare, strax efter kl. 04, väckas av bestämda knackningar på dörren och av en röst som talade om att det fanns en isbjörn i sikte!!

Jag har nog aldrig hoppat i mina termobyxor, vinterjacka, mössa och vantar så snabbt någon gång. Mina nyinköpta stora stövlar hoppade jag i ännu snabbare för att sen flyga ut genom dörren med en puls som på kort tid höjts från sovande 60 till upprymda 100 😉

Och… DÄR var den!!!

Långt bort, till vänster om den stora glaciären, till höger i bilden 😉 , rörde isbjörnen sig lite framåt mot oss, mot vår båt.

Spänningen och väntan man känner i den stunden är något alldeles speciell.

Väntan ja…

Att vara gäst och komma på besök i isbjörnens rike är viktigt att komma ihåg i stunder som denna. Allt måste ske på isbjörnen och dom andra djurens villkor. Det är vi som är gäster och vi ska visa respekt. Och om isbjörnen visar minimalt med intresse för oss tvåbenta och istället vill söka efter mat, så är det så.

Den här isbjörnshannen som visade sig vara skadad, troligen efter slagsmål, var inte alls intresserad av oss utan var nog mer i behov av en matbit. För att inte stressa den, stängde man av motorerna och alldeles lugnt kunde vi under dagen följa den på avstånd och se när den gick bort mot glaciären. Över isflak och ner i vattnet, om och om igen.

(Följande bilder är kraftigt beskurna. Isbjörnen är ca 2,5 km bort från båten)

Hur vet vi då att den var skadad? Tack vare vår naturfilmare fick vi se en fantastisk film framtagen från en drönare och på så sätt även få vetskap om att det var en hane.

Väntan kan bli lång, men vad gör väl det? Ingenting alls. Det är bara att plocka fram fantasin och kreativiteten och ta vara på landskapet, det skiftande ljuset och väderleken och skapa bilder.

På eftermiddagen åkte vi vidare för att göra ett besök på en polsk forskningsstation. Men kan säga er att det tog sin lilla tid att komma ut från platsen vi stått stilla på sedan kvällen innan.

Vi var några stycken som stod ute på däck och följde resan ut från pusslet. Ja, det såg verkligen ut som kantiga pusselbitar utslängda lite huller om buller. Det var så coolt och mycket fascinerande att få vara med och se det här.

Framåt kvällningen, efter intagen middag, var vi framme vid den polska forskningsstationen.

Med hjälp av våra Zodiacbåtar tog vi oss i land och välkomnades in av personal som berättade lite kring hur det är att leva och arbeta ”mitt ute i ingenstans”.

Och runt husknuten fick vi möjlighet att fota Svalbards vilda djurliv ❤

Både på nära håll…

Och på lite längre avstånd…

Renarna som är av arten Svalbardren, var nyfikna och närmade sig oss där vi satt i snön. Och kameran smattrade på och det fanns till och med tid att ”leka lite” med olika inställningar.

Den urgulliga fjällräven valde till min stora lycka att ta en liten promenad precis mot mig och Anita. Här blev det ingen tid för fotolek. Avtryckaren gick varm och till min stora glädje fick jag flera fina bilder. Ibland ska man ha lite tur ❤

Strax innan midnatt var det tid att åka tillbaka till båten för vidare färd mot nya äventyr.

Önskar Er allt gott tills vi hörs igen ❤

8 kommentarer på “Knack Knack

Add yours

  1. Visst vill jag lämna ord, många och uppmuntrande! Jag har njutit och längtat när jag har läst om ditt/ert Svalbard.
    Är det något ställe som jag vill tillbaka till, så är det just Svalbard! Vilken tur ni hade med era djurmöten, inte minst Isnallen. Vi fick aldrig se någon, däremot alla de andra skönheterna och visst, tacksam för allt.
    Det är något extra magiskt med Svalbard, tror att det är en polarbacill som man drabbas av…man bara måste tillbaka!
    Kram vännen och tusen tack för titten!

    Gillad av 1 person

    1. Ja du… Den där polarbacillen var det flera som nämnde under vår resa och jag kan med all säkerhet säga att den finns och den är svår att bota 😉 Jag tror att vi hade en stor portion tur som fick se alla dessa fina djur och få vara med på alla fantastiska möten på nära håll. Ja, ibland nästan lite för nära… Mer om det i mitt nästa inlägg 🙂
      Tusen tusen tack för att du vill ta del av min resa ❤ Det glädjer mig mycket. Kram

      Gillad av 1 person

  2. Vilka magiska bilder! Och upplevelser som man aldrig nånsin glömmer! Det är så himla roligt att läsa och följa, Jag känner igen mig på hur snabbt man kan få på sig kläder och komma ut. Fast för mig var det en norrskens resa 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tack Carina! Haha, ja då känner du igen dig i hastighetsrekorden man sätter när man har bråttom ut för att fånga det där speciella. Stort tack för att du tar del av min resa. Allt gott! 🙂

      Gilla

  3. Fantastiskt att ni fick se alla dessa fina djur! En isbjörn om än på långt avstånd, den urgulliga räven och alla renarna. Som ett drömt landskap med vita djur i allt det vita. Och isen och isflaken…. Helt underbara foton!

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tusen tack!!! Jag håller fortfarande på att gå igenom alla bilder. Tar en resdag i taget. Bilderna är tusentals och tar sin tid. Men så är det en fantastisk känsla att liksom få känna in känslan på nytt. Uppskattar det supermycket att du vill följa med på resan i det vinterklädda landskapet.

      Gilla

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: