Knack Knack

Hur i all sin dar ska man kunna slita sig från kameran och nuet när man befinner sig i detta fantastiska landskap…

Där dag och natt känns ungefär likadant.

Med en midnattssol som färgar snön i en varm och vacker gräddvit nyans.

Men sömn är viktig så vi ”tvingade” oss att krypa till kojs men det efter att vi först kikat igenom dagens bildskörd.

Somnade till slut, för att några timmar senare, strax efter kl. 04, väckas av bestämda knackningar på dörren och av en röst som talade om att det fanns en isbjörn i sikte!!

Jag har nog aldrig hoppat i mina termobyxor, vinterjacka, mössa och vantar så snabbt någon gång. Mina nyinköpta stora stövlar hoppade jag i ännu snabbare för att sen flyga ut genom dörren med en puls som på kort tid höjts från sovande 60 till upprymda 100 😉

Och… DÄR var den!!!

Långt bort, till vänster om den stora glaciären, till höger i bilden 😉 , rörde isbjörnen sig lite framåt mot oss, mot vår båt.

Spänningen och väntan man känner i den stunden är något alldeles speciell.

Väntan ja…

Att vara gäst och komma på besök i isbjörnens rike är viktigt att komma ihåg i stunder som denna. Allt måste ske på isbjörnen och dom andra djurens villkor. Det är vi som är gäster och vi ska visa respekt. Och om isbjörnen visar minimalt med intresse för oss tvåbenta och istället vill söka efter mat, så är det så.

Den här isbjörnshannen som visade sig vara skadad, troligen efter slagsmål, var inte alls intresserad av oss utan var nog mer i behov av en matbit. För att inte stressa den, stängde man av motorerna och alldeles lugnt kunde vi under dagen följa den på avstånd och se när den gick bort mot glaciären. Över isflak och ner i vattnet, om och om igen.

(Följande bilder är kraftigt beskurna. Isbjörnen är ca 2,5 km bort från båten)

Hur vet vi då att den var skadad? Tack vare vår naturfilmare fick vi se en fantastisk film framtagen från en drönare och på så sätt även få vetskap om att det var en hane.

Väntan kan bli lång, men vad gör väl det? Ingenting alls. Det är bara att plocka fram fantasin och kreativiteten och ta vara på landskapet, det skiftande ljuset och väderleken och skapa bilder.

På eftermiddagen åkte vi vidare för att göra ett besök på en polsk forskningsstation. Men kan säga er att det tog sin lilla tid att komma ut från platsen vi stått stilla på sedan kvällen innan.

Vi var några stycken som stod ute på däck och följde resan ut från pusslet. Ja, det såg verkligen ut som kantiga pusselbitar utslängda lite huller om buller. Det var så coolt och mycket fascinerande att få vara med och se det här.

Framåt kvällningen, efter intagen middag, var vi framme vid den polska forskningsstationen.

Med hjälp av våra Zodiacbåtar tog vi oss i land och välkomnades in av personal som berättade lite kring hur det är att leva och arbeta ”mitt ute i ingenstans”.

Och runt husknuten fick vi möjlighet att fota Svalbards vilda djurliv ❤

Både på nära håll…

Och på lite längre avstånd…

Renarna som är av arten Svalbardren, var nyfikna och närmade sig oss där vi satt i snön. Och kameran smattrade på och det fanns till och med tid att ”leka lite” med olika inställningar.

Den urgulliga fjällräven valde till min stora lycka att ta en liten promenad precis mot mig och Anita. Här blev det ingen tid för fotolek. Avtryckaren gick varm och till min stora glädje fick jag flera fina bilder. Ibland ska man ha lite tur ❤

Strax innan midnatt var det tid att åka tillbaka till båten för vidare färd mot nya äventyr.

Önskar Er allt gott tills vi hörs igen ❤