Dubbelt finbesök i vår lilla skog

Termometern i bilen på väg hem från min träff med en hälsoutvecklare på regionen, visade på +11. Inte sjutton kan man väl sitta inne då, med risk för att fastna i soffan… Nej nej…

Slängde i mig den uppvärmda lunchen och tog mig snabbt ut med kameran. Himlen var i det stora hela klarblå, vinden av det något vildare slaget och marken blöt som en våtmark. Men vem bryr sig när solen äntligen tittade fram och siffran på termometern tagit sig över 0-strecket. Att slänga i sig maten går förstås emot en hälsoutvecklares rekommendationer men här gäller det att ta vara på varje minut 😉 Stresscoachen jag träffade dagen innan tror jag nog skulle hålla sig för pannan av mitt beteende 😉 men jag snappade starkt upp den där rekommendationen att ta vara på varje minuts njutningsfulla egentid. Så vad gör man inte för att följa hans råd 😉

Skogen vi har i vår ägo är inte stor på något sätt men tillräcklig för att ge oss ved och berika oss med ett rikt fågel- och djurliv. Vi går i planeringstankar om att bygga oss ett litet gömsle 🙂 Men att det kommer att ta tid, det har vi förstått. Fokus just nu ligger på ett annat bygge, vår utbyggnad av huset, vilket fortgår och växer fram till något toppenbra. För att vänja våra besökare har vi börjat hänga ut lite fågelmat vid den tänkta platsen för gömslet och förhoppningen är att dom snart förstår att buffébordet kommer att expandera och framöver finnas på flera platser.

Igår när jag satte mig i den rätt så varma solen, en bit från matningen hördes ljuvlig fågelsång som det ofta gör när jag sätter mig där. Nyfikna små besökare och trogna stamgäster kommer lite då och då förbi för att nyfiket kika lite närmare på mig och maten.

Igår hörde jag något bekant som jag hört förut. Eftersom jag inte är någon fågelexpert kan jag inte bestämma art av deras läten mer än att jag kan känna igen några få arter, typ bofink och talgoxe.

Det var inte förrän jag stretchade nacken lite extra och kikade upp i trädet ovanför mig som jag såg den bekanta långa stjärten och den duniga, runda lilla kroppen med knappnålsögon.

Ni som träffat på denna urgulliga lilla skönhet har säkert också uppmärksammat att dom är som små duracellkaniner. Dom sitter verkligen aldrig still. Upp och ner, hit och dit och vips så är dom överallt. Dom är riktigt tålamodsprövande och utmanande att fota men attans så roliga.

När jag sätter mig i skogen så är jag verkligen i nuet. Något jag ska öva lite extra på framöver. Men jag kan säga att när jag slår mig ner på min stol eller stubbe… Då kan jag sitta där i timmar.

Igår blev jag kvar nästan två timmar på samma stol innan jag kände att kylan tog över och att det var dags att röra mig den korta biten hemåt igen. På mitt minneskort hade jag lyckan att ha några minnesvärda bilder från mitt fina sällskap denna dag i slutet på mars.

Som ni kan se på bilden ovan så är det inte helt enkelt att fota stjärtmesen och många bilder innehåller enbart grenar eller möjligen en liten del av en fågel 🙂

Inte hela världen. Inget jag gräver ner mig för. Det är liksom en del av fotograferandet. Jag valde att efter en stunds svingande med kameran bara stanna upp och njuta av dom istället. Det var helt underbart ❤

På min plats i skogen så ser jag alltid till att ha utsikt åt många olika håll. Dels för att ha koll på min omgivning men även för att kunna fotografera i olika vinklar med varierande bakgrunder och i olika väderstreck. Det ger mig variation på många sätt.

På halvt sovande fötter började jag min korta promenad hem. Tog en liten omväg och precis intill en stenmur fick jag syn på den så vackra Sorgmanteln. Det är väl vårtecken om något… När fjärilarna kommer tillbaka.

Såg faktiskt två fjärilar som lekte i dikeskanten när jag var på väg hem igår och blev så varm i hjärtat och så sen… Sorgmanteln ❤ Den så ofantligt vackra fjärilen. Försökte få till en bild men den gömde sig så fint på dom vissna löven så när jag kom lite för nära flög den sin väg. Hoppas verkligen få se den snart igen.

Tänk att få uppleva dessa två finbesökare på samma eftermiddag. Det är verkligen en lyx för mig.

Vad säger då dom här besökarna till mig…

Stjärtmes: Du är stor i anden och det är det som avgör. Min gåva till dig är att känna dig som en vinnare.

Sorgmantel: Ta dig an livet med entusiasm och optimism. Min gåva till dig är att ha en lätt väg att vandra på.

Hämtat ur boken: Djurens språk av Solöga

Önskar er alla en riktigt trevlig helg ❤