Ut på tur

Om vi skulle styrt ratten norrut i 12 timmar, hade vi hamnat i typ Luleå, men då utan kiss- och matpaus förstås. Hade vi styrt söderut istället… undrar just hur långt vi kommit då???

Det här är tankar vi hade när vi rullade hemåt efter vår nästan 12-timmars långa ”roadtrip” i lördags. Naturen stod som fokus och målet för dagen var främst att hitta nya naturreservat att besöka framöver. MEN när vi väl var på tur så kom förstås suget och förhoppningen om att ev få se en uggla eller två…

Ni kommer väl ihåg för några år sen när jag hade turen att träffa flera ugglor, samma sommar. Ja, det blir liksom som ett beroende. Så när vi äntligen haft äran att möta en uggla igen, då är man fast 🙂

Även om jag nu tycker att den här vändan med vinterväder känns nedrans så onödig, så måste jag ändå erkänna att det var bra vackert på många av de platser vi besökte.

Bilden ovanför är tagen strax efter klockan 08 under en spaningspromenad i uggleland. Snöyran hade tagit paus och i skydd av vind så kändes det riktigt skönt. Men någon uggla såg vi inte. Varken här eller på nästa stopp. Men så är det. Naturens invånare styr själva och hur gärna man än hoppas se lappen sitta på en staketstolpe eller hög stubbe så vet man förstås, att den lika väl kan sitta och trycka bredvid en trädstam och vänta på att dom tvåbenta ska passera 😉 innan morgonturen över dom närliggande jaktmarkerna klaras av.

Vädret skiftade snabbt och rätt vad det var så blev sikten allt sämre och det ihärdiga snöfallet täckte naturen och omgivningen.

Färden gick vidare till en annan plats, en annan skog, där vi tidigare sett ugglor. På vägen dit tog vi en liten avstickare till ett för oss, nytt naturreservat. Där fick vi syn på två tranor som spatserade omkring i snöyran.

När förhållandena inte är dom optimala med långa avstånd och dålig sikt… Då får man ta fram den kreativa ådran och skapa något annat. Betydligt roligare faktiskt. Artbilder finns det gott om så varför inte leka lite med olika inställningar och rörelser 😉

Strax intill låg några olika arter av gäss och guppade i vattnet bland snötäckta tuvor och torkat gräs. Men kanske att dom lessnade på miljön och vädret. Det dröjde inte länge förrän dom gav sig av mot ny plats. Tranorna då… Dom hängde fortfarande kvar när vi kom tillbaka efter den knappa timmen som vi tillbringade på skogsvägar i det nya reservatet. En plats vi absolut kommer att besöka längre fram i vår. Naturen såg helt fantastisk ut och skogen så vacker.

När vi ändå var ute och såg oss omkring på länets vägar passade vi på att ta oss uppåt i länet för ännu en uggleplats. Där på kalhygget blev vi sittande (i bilen) under ett par timmar. Vi hann ta både en och två koppar kaffe och njuta av gårdagens nybakade sockerkaka som tilltugg.

Att bara sitta så där och stirra på omgivningen och tänkta grenar, perfekta för bra foton 😉 … är som meditation. Ugglan då?? Nope… Den ville inte visa sig för oss. Kanske har den dragit vidare norrut. Det är ju ändå där den liksom hör hemma, Hökugglan.

Färden gick sedan vidare på mindre vägar med siktet inställt på våra hemtrakter. Snön fortsatte att falla och på vissa platser kändes det som att det var mer vinter än det varit, under hela vintern.

Passerade otaliga träd, vackert dekorerade i grafiska snömönster. Riktigt snyggt faktiskt.

Längs vägen tyckte jag mig se något svart och superstort högt uppe bland tallens grenar. Maken vände om bilen och åkte tillbaka en bit. Förhoppningsvis skulle vi få en skymt av vad som satt så fint och chillade.

Och där var den.

Körde in på en liten avfart och så tyst och försiktigt vi bara kunde, tog vi oss ut med kameran. Men, som så många gånger förut, så hann man knappt blinka innan den gav sig av över vägen och in i skogen på motsatt sida.

Trots uteblivna ugglebilder och andra djurbilder så kände vi oss ändå nöjda med att ha sett oss omkring i stora delar av vårt län. Det går att upptäcka så mycket annat när man är ute och far. Och tar man dessutom några avstickare så upptäcker man ännu mer.

Målet vi hade med att reka naturreservat blev definitivt inte uppnått men i söndags tog jag tag i saken lite bättre och började skriva ner tänkta besöksplatser i en bok som vi ska ha med i bilen. Tänkte börja med dom närliggande naturreservaten men just själva besöken får nog vänta ett litet tag till. Åtminstone tills våren står för dörren och marken täcks av efterlängtade vårblommor.

På återseende 🙂