Team Susanne – Team Maskrosen 1-0

Medan kära maken, min alldeles egna ”Byggare Bob”, byggde vår nya altan så gick jag en match mot maskrosorna. Dom är absolut inte många och det är definitivt inte helt kaotiskt, men dom finns, så klart 😉 Kan säga att Nisse-gräsklippare och Staffan och Eva som vi köpte huset av, verkligen skapat en ljuvlig trädgård genom åren. En fröjd och en ära att ta över men som alla nog vet så är maskrosor och annat oönskat ogräs ett evighetsprojekt att brottas mot.

Till viss del är det egentligen inget betungande. Det är lite som att meditera faktiskt.

Fast nu kanske jag tog i lite väl mycket 😉 😉 Men… att sitta ner och rensa ogräs kan många gånger fungera ypperligt som lite terapi och återhämtning.

Brännässlor är för mig ett ännu värre otyg. Nu tänker säkert några av er att både maskrosor och nässlor är nyttigt och gott och absolut, det köper jag fast… näe, det finns faktiskt gränser för mig. Det må vara nyttigt och ätbart men det finns annat som är betydligt godare 🙂 Så ställningen just nu i matchen mot brännässlorna är helt andra siffor. Där ligger jag nog under med typ 100…

Läste dock i mitt sökande på bekämpning mot detta otyg att man ska skatta sig lycklig om man har nässlor i trädgården. Dom är poppis hos fjärilarna och perfekt som gödning. Så till viss del får jag nog ändå ge mig och låta mig se besegrad. Men kan nog säga er att det svider en del, bokstavligen faktiskt 😉

Några som däremot blir glada åt min förlust är väl övriga växter. Jag tog till mig tipset att göra nässelvatten. Har ni erfarenhet av detta så vet ni… Lukten… Vet faktiskt inte vad som luktar värst? Doften som ibland smyger sig fram från avloppsbädden eller nässelvattnet som stått och gottat till sig i 2 veckor.

Den gröna sörjan är silad och dom totaläckliga och vidriga snyltgästerna (tror det kan vara storslamflugelarver) som dessutom fastnade i silen… är väck. Så även silen som jag plockade från köket. En ny är inhandlad och den äldre får fortsätta användas ute och i boden står nu fyra flaskor med gödning, redo att användas under sommaren.

Och när jag nu är inne på grönska så finns det annat grönt och många gånger rätt skönt att sätta tårna på… Mossa. Inte lika rolig kanske men precis som allt annat, ett evighetsprojekt. Vi har en plats i trädgården där jag har en liten plan. En av många, enligt kära maken 😉

Hittade nämligen några plattor bredvid pallkragarna som till stor del var täckta av mossa. Mitt i mitt rensande kom jag på att mossan faktiskt kan få en ny plats. Ingen plats där den kommer leva vidare kanske men väl som dekoration på mitt lilla stubbhus…

För tillfället inte så många inneboende men det kommer sakteligen fyllas på.

Inget annorlunda mot förut kanske, men nog sjutton exploderade väl naturen liiite snabbare än vanligt i år? Eller så klart att den inte gjorde 😉 men jag hann verkligen inte med.

Bakom vårt hus, på den sidan vi snart har en färdig utbyggnad, så är det nu lummigt och härligt grönt. Och i den lummiga grönskan finns ännu ett projekt att hugga in på och med en plan som kommer att ta tid att verkställa. Men det gör mig inget alls. Det får ta den tid det tar och om allt klaffar så kommer vi ha ett eget litet gömsle bakom väggen till det havererade gamla timmerhuset.

I skrivande stund börjar det bli dags för lunch. Ska försöka att inte tänka på den gröna sörjan med vitt innehåll utan istället avnjuta en lunch ute i solen. Sen är det dags att ta tag i växtligheten jag införskaffade igår. Så kul!!

Njut av den vackra våren och på återseende ❤

Pst, denna gång får ni hålla tillgodo med enbart mobilbilder.