Frostbeklädd så vacker så skör. Kylan biter mina kinder mina fingrar kalla. Vinden en isande gråkall vind. Kryper ner på frostbeklädd natur. Som små öron ännu kvar, bruna till färgen bakom rimfrostens kristaller. Sparar i minnet minns det vackraste vackra ❤ Ännu så ståtlig rak i ryggen likt sökande av ljus men ack så skör. …
Jag tänker, jag känner, jag skapar.
Susanne Granholm Carter 