Ut på tur

Agnetas liv på klostret i Frankrike tillsammans med Einar, Bonniebell, Fabien, vin, ostar och dom keliga katterna hörs återberättas i bilen, medan vi i ett ihållande snöfall, på sliriga vägar med sommardäck, rullar mot vårt grannland Norge. Emma Hambergs härliga berättarröst får oss att glömma snökaos och oro och istället tar hon oss med i en historia fylld av värme och många skratt. Och det känns som att vi är med bredvid.

Boken Au revoir Agneta, uppföljaren till Je m’appelle Agneta, har legat i appen en tid och liksom grott till sig. Nu var det dags. Tiden kändes helt rätt att öppna upp bokpärmarna och låta skratten följa oss på vår resa. Resan som tog oss till Kongsberg i Norge, en helt vanlig fredag i april, där vi tidig morgon valde att avvakta resans start ett par timmar och istället fota våra små gäster som ivrigt fyllde på matförrådet.

Det sägs att tiden går fort när man har roligt och visst är det så 😀😍.

Efter ett snabbt stopp genom driven på McDonald’s vid Töcksfors Shoppingcenter alldeles innan gränsen, ordnade den hjälpsamma killen lite färdkost och vi kunde rulla vidare. Mätta i magen lät vi Emma ta oss med till Frankrike igen. Rent fysiskt tog vi en annan resa. Över gränsen, genom ofantliga kilometrar i tunnlar och förbi makalöst vackra landskap. Vid 15-tiden checkade vi in på vårt hotell och en timme senare befann vi oss på parkeringen vid förskolan Mormors Have där vi väntade på att sonen skulle sluta sitt jobb.

Några timmar senare, när vi stod mitt i snöstormen för att se premiärmatchen Vestfossen – Jevnaker, tittade vi på varandra och blev fulla i skratt. Där stod vi en fredagskväll i vårt grannland Norge, med snö som piskade i ansiktet, för att se en fotbollsmatch…

när man kan sitta hemma i soffan och värmen och kolla Masked Singer på TV 😅😅😅

Men det var det så värt 🥰. Det är för oss en självklarhet att vara delaktiga och stötta sonens fotbollskarriär. Och nu till vår glädje utspelas den på lite närmare håll, mot förra säsongen som tillbringades i Boden, där han knappt fick en chans att ens få stå i mål.

Eftersom Vestfossen ligger en bit bort mot där han bor i Kongsberg, var vi alla där rätt tidigt. Medan sonen värmde upp och förberedde sig inför match fick vi det varmaste välkomnande man kan tänka sig. Strax innan vi kom fram till klubbhuset kom vi nämligen på att vi inte hade en aning om hur vi skulle betala för oss?? Kontanter var inte aktuellt (vilket ändå var tur för det hade vi inte hämtat ut 🙈 ) . Och kort tog dom inte heller utan som på många andra platser även här hemma, är det Swish som gäller… Men i Norge fungerar inte Swish… Där heter det Vipps och är ju förstås inget vi kan fixa bara så där. Sonen som väntar på sitt norska personnummer, har inte heller haft den möjligheten ännu, så vad gör man? Vi behövde inte göra något alls. Dom förstod vår situation och tyckte det var spännande med besök från Sverige så här en fredagskväll, i snöstorm. Så efter att vi blev placerade i en soffa kom dom med en termos kaffe och nygräddade våfflor och flera gjorde oss sällskap för att prata och berätta om klubben och annat roligt. Det kändes så oerhört varmt i hjärtat att få det här välkomnandet. Matchen då? Den slutade 5-1 till hemmalaget, (vinst alltså 🏆 ) efter måååånga minuters förlängning. Ett tag kändes det som att matchen aldrig ville ta slut. Mörkret hade lagt sig för länge sen men pga skador och annat trubbel blev det förlängning.

Trötta och slitna gick vi till sängs, på olika håll, efter att ha mättat våra magar med en bit take away-pizza i sonens lilla studentlägenhet. Ett boende som klubben hjälpt till att ordna. Vi bäddade ner oss i dom enorma täckena på Quality Hotel Grand. Om ni bott på hotell i Norge har ni också kanske fått försvinna in under dom enorma täckena som är som ett stort och fluffigt tält 😉😅. Kanske är det inte så överallt men där vi bott har det varit precis så.

En ny dag väntade oss. Sonen kom så klart och gjorde oss sällskap till frukosten innan vi tog oss ut på en liten shoppingrunda och roadtrip.

Kongsberg är en riktigt fin liten stad. Centrumkärnan känns så mysig, personlig och charmig. Kan tänka mig att det kommer bli ännu vackrare till våren och sommaren när det grönskar fint och dom tomma blomlådorna fyllts med allsköns färgprakt. Planen var att besöka ett berömt litet konditori och kafé i Vestfossen, Sjokolade Salongen, vilket vi också begav oss till först på vår roadtrip. En liten detalj vi missat men som vi upptäckte rätt snart, var att om man vill smaka av deras gottis bör man boka bord… 🤔. Passade ändå på att fotografera ett fascinerande påskägg av choklad som stod placerad vid entrédörren innan vi backade ut och istället åkte vidare till Vikersundbakken. En backhoppningsanläggning med 7 backar och Nordens enda skidflygningsbacke. Det går att ta sig upp till start genom att stega upp för alla trappor eller ta bilen. Men som ni läste redan i början så hade vi bytt till sommardäck… Och att gå upp på hala trappor kändes inte aktuellt. Det får bli en annan gång. På små kringelikrokvägar genom små byar och längs mörkblått vatten på spegelblanka sjöar, styrde vi bilen mot Drammen. Med en snabbkaffe i magen letade vi reda på Spiralen…

Runt, runt runt åkte vi dom 1650 m upp på toppen och möttes av en fantastisk utsikt över Drammen. Tyvärr lyste solen bakom molnen den här dagen men vad gör väl det egentligen, när sällskapet lyser upp min tillvaro.

Sonen som blev utsedd till matchens spelare i en tidigare spelad match, fick som pris en gratis pizza på restaurang Onkel Thor i Vestfossen. Så, självklart blev det Thor som fick stå för kvällens middag och som det smakade!!!

En kall 🍺 och shuffleboard på hotellet avslutade denna fantastiska dag i Norge. Efter ännu en god hotellfrukost med sonen som sällskap packade vi våra väskor och checkade ut. Tog med oss sonen till Vestfossen och passade på att ta en annan väg dit för att se oss lite omkring.

En stund senare lämnade honom vid klubbhuset. Träning och gym stod på schemat. Vi satte oss till rätta och styrde resan hemåt. Den mesta snön var borta på vägarna och efter att vi passerade gränsen var det så gott som barmark. I högtalaren fortsatte vi ta del av livet i Frankrike med Agneta och de andra sköna personligheterna. Resan hem gick smidigt utan krångel, köer och tråkiga stopp. Ser verkligen fram emot att resa tillbaka längre fram i vår/sommar och matcherna följer vi på Instagram och i fotbollsappen.

Imorse lyste marken än en gång vit av snö… Ska det aldrig ta slut?? Slut är däremot boken om Agneta och som det slutar. Visst finns det väl en tänkbar fortsättning?? Det kändes ändå så. Har ni inte läst eller lyssnat på den så kan jag varmt rekommendera er att göra det. Nu finns den ju till och med som uppsättning på teatern. Den måste jag bara se.

Allt gott till er med hopp om sol och värme ❤