Historien om Hacke

För ganska exakt ett år sedan fick min make agera livräddare. Det hände en kväll i mitten av juni när vi satt ute på vår inglasade altan och fick höra ett hjärtskärande skrik från trädgården. Det lät verkligen som att någon förtvivlat skrek på hjälp…

Vad vi såg var en liten hackspettsunge som höll på att förlora livet när flera skator gav sig på den lilla stackaren som låg på gräsmattan. Hur den hamnat just där vet vi inte. Tidigare bohål har varit en liten bit in i skogen så det kan man bara spekulera i…

Maken tog på sig handskar och jagade bort skatorna. Tog med den lilla till altan innan han lade den på en säker plats i skogen. Hur denna historia slutade vet vi inte men vi hoppas att den fick fortsätta växa och leva livet i Aspa-skogen 💚. Vid ett par tillfällen efter den livräddande insatsen hade vi besök av en liten Hacke nära altan. Om det var den maken räddade livet på vet vi inte men det kändes nästan som att någon ville tacka för hjälpen. Och kanske, är den en av våra stammisar som kommer på dagliga besök till matningen?

Dessvärre så förolyckades en Hacke under sommaren efter att den, vad vi tror, krockat med ett av fönstren på altan. När vi fann den var det bara en hög med fjädrar kvar. Någon annan hade troligen hunnit före oss…

Usch, det är inte lätt det här med livets gång i naturen för den kan verkligen vara riktigt grym. Och det är svårt, ja faktisk helt omöjligt, att ”bara se på” när något händer.

En dag i slutet av april fick jag syn på den här honan när hon kom fram till gömslet. Till en början såg jag inte den blodiga näbben utan lade enbart märke till att hon såg så tilltufsad ut på sidan. Misstänker att hon råkat ut för något eller någon, för under tiden hon var kvar framför gömslet såg hon faktiskt lite rädd ut. Hon tycktes försöka gömma sig flera gånger samtidigt som hon spanade in sin omgivning mest hela tiden och åt knappt alls.

Vi har minst två hackspettspar i vår lilla skog. Kan eventuellt vara flera. Dom är inte alltid såta vänner utan mer rivaler men dom skyddar väl sina revir, så det är inget konstigt med det. Igår såg jag hur två besökte gömslet samtidigt varav den ena blev matad. Jag hann dock inte med att fotografera eller se närmare om det möjligen kan vara en årsunge eller om det var Herr och Fru på besök.

Vi har fortsatt att duka matbordet i skogen men i mindre omfattning. Och trogna besökare kikar förbi flera gånger dagligen varav en är just Hacke. Om det är Hacke 1, 2, 3 eller 4 kan jag inte säga men dom kan vara minst två samtidigt.

En företeelse dom gör är att innan dom drar in i skogen igen så gömmer dom nästan alltid mat i någon av stubbarna eller på dom större pinnarna vi har på matbordet. Om man sen sitter kvar ett tag i gömslet så får man se hur antingen samma Hacke hämtar den gömda nöten igen eller om det möjligen är någon annan Hacke som lägger in en stöt och tjyvar den… 😉🙈. Ibland kan man även se hur Nötväckan finner gömman och tar skatten med sig.

Efter maten är det gott med lite vatten och jag tror att både Hacke och andra besökare uppskattar vårt vattenprojekt. Antingen för att släcka törsten eller för att ta sig ett skönt dopp.

Nu är Hacke inte bara vacker och trevlig…

I år och ett par gånger för några år sedan har vi bevittnat Hackes jakt på andras ungar. Här hemma är det främst blåmesens ungar som har blivit föda till Hacke. Ni må tro att jag vakat över våra fågelholkar när jag sett och hört Hacke närma sig. Men så klart finns annat att göra här hemma än att vaka dygnet runt, så dessvärre får vi inte uppleva små blåmesungar i trädgården denna sommar. När den ena holken efter den andra började se ut så här när vi kom ut på morgonen… Då började jag lite efterforskningar på Google för att få reda på varför Hacke gör så här…

Och här är svaret jag fick från AI:

Hackspettar hackar inte nödvändigtvis upp andra fåglars ungar, men större hackspettar är kända för att äta fågelungar, och de kan också hacka hål på holkar för att komma åt dem. 

Här är några skäl till varför hackspettar kan äta fågelungar: 

Fågelungar är en lättillgänglig och proteinrik matkälla för hackspettar, särskilt under häckningstiden när de behöver mycket energi för att mata sina ungar.

Om holkens ingång är för liten för hackspettar, kan de hacka upp ett eget hål för att komma åt fågelungarna.

Under våren kan hackspettar hacka på holkar för att markera sina revir, och detta kan ibland leda till att de tar sig in i holkar och äter ungar.

Hackspettar är allätare och deras diet varierar beroende på årstid och vad som är tillgängligt. Utöver fågelungar kan de äta skalbaggar, larver, tallfrö och t.o.m talgbollar och fläsksvålar.

Hemma hos oss är det jordnötterna och solrosfröna som är populärast. Och hur det än är, att jag har lite svårt när Hacke försöker ta sig in i andras bon, så är dom en självklar gäst vid buffébordet. Sen att dom gör sig bra på bild och till skillnad mot många andra, sitter still lite längre, är ju bara en bonus.

Till vår stora glädje, men dessvärre rätt så kortvarig, så hade vi lyckan att ha Mindre Hackspett på besök i skogen bakom huset i våras. Vi hörde den flera gånger under ett par veckors tid men sen tystnade deras knackande. Hade även lyckan att vid ett tillfälle få syn på en av dom. Vi vet att dom var två och vi hoppades att dom skulle hitta någonstans att bo, men tyvärr… Vi får lägga hoppet till att dom kanske hittar tillbaka.

Spillkråka och Gröngöling har vi också i skogen bakom huset men dom är kluriga att se. Vi hör dom nästan dagligen men inte mycket mer än så.

Det här blev ett väldans långt inlägg med mycket text och en hel drös med bilder 😁😁 och har du haft orken att läsa ända hit så tackar jag ödmjukast för att du tagit dig den tiden. Det uppskattas mycket. Alla bilder är fotade under våren vid vårt gömsle. Ja, förutom den översta då förstås.

Önskar dig en fortsatt fin vecka i juni med hopp om lite mer värme.

På återseende 😍🌞