Hur mycket kärlek får man plats med egentligen?
Känslan som infann sig under en helg i början av november, beskrivs bäst som en kanna överfylld av värme och skratt, gos och mys, blöta pussar och sömnbrist
och en ofantlig mängd kärlek ❤
Sömnbrist kan ju låta lite negativt men den var självorsakad…
Att ansvara för en liten Nora som skulle sova hos oss för första gången… DET är STORT. Och då kan man ju inte sova hårt, som jag ibland kan göra.
Både maken och jag låg och lyssnade på alla små ljud som kom från vår lilla favvotjej där hon låg i sin resesäng och sov.
Det är ju väldigt länge sedan våra egna barn var så där små och man glömmer så fort. Men ändå inte… Det upptäcker man rätt snart 😉
Yngsta sonen, tillika farbror till Nora, var hemma på permission och fick tid att mysa en stund innan det var dags för återresan norrut.
Till F21 i Luleå där han genomför sin militärutbildning.
❤ Kärlek ❤
❤
En helg kan ibland kännas lång men för det mesta känns det ändå som att helgerna försvinner i ett rasande tempo.
En helg med Nora-gos får gärna krypa fram likt en snigel på promenad. Den helgen vill jag ska vara så där extra lång. Så man får mysa extra länge 🙂
En helg på jobbet, när man hela tiden, nästan varje minut, varje sekund… känner sig otillräcklig. När man får den där känslan, att om jag släpper aningens lite för mycket på känslorna så vet jag att ögonen kommer fyllas av tårar.
Tårar som inte går att hejda.
Den helgen kan kännas ofantligt lång och längtan efter måndag morgon blir påtaglig.
Just så var min jobbhelg…
Det är då Nora-gos och kärlek från familjen känns extra betydelsefull.
Det är då en tur med kameran blir som terapi.
Men just i detta nu, när väderleken inte riktigt är på min sida, får kameran och jag ta en paus,
trots att motiven finns där och väntar, i min egna trädgård, alldeles utanför dörren.
Det var ut i trädgården jag begav mig häromveckan ❤
En dag då himlen visserligen var grå men inte det mörka dystra och tunga grå…
Mer i en ljusgrå ton och jag kunde ta vara på ljuset.
När jag nu, tröttare än någonsin, står här hemma och
blickar ut mot min trädgård…
konstaterar jag rätt snart, att borta är dom vackert blodröda bladen och bären.
Kvar ses bruna och tomma kvistar och grenar. Vemodigt och vackert på samma gång.
Men…
Om jag stannar upp, låter blicken fokusera, söker detaljerna, det pyttelilla, lilla.
Då träder dom fram…
dom små ensamma bären som ses hänga kvar.
Starka och fyllda av livskraft ❤
Och mina tankar går till livet
och till helgen som passerade ❤
Susanne Granholm Carter 
Vackra bilder du visar som alltid! och så mycket härlig kärlek du fick i helgen ❤
GillaGillad av 1 person
Men Åh, Tusen tack för fina ord ❤ Värmer mitt hjärta!
GillaGillad av 1 person
❤
GillaGillad av 1 person
Åhh…det du visar och skriver är så vackert och fyllt av känslor, kärlek. Blir varm i hjärtat 💕
GillaGillad av 1 person
Tusen tusen tack Anita för fina ord ❤
GillaGilla
Dina bilder är fyllda av magi… älskar de ❤
Ha det underbar!
Halina
GillaGillad av 1 person
Tusen tusen tack Halina ❤
Blir alldeles varm i hjärtat av fina ord och väldigt glad att du tycker om mina bilder 🙂
Önskar dig en härlig helg!
GillaGilla
Drömskt vackra bilder av den nära naturen och där passar bilden av lilla Nora in i stämningen. Visst är det ljuvligt att då rå om de små och tanka gosighet, närhet och len småbarnshud.
Men så där mycket snö har jag ännu inte sett i höst/vinter.
GillaGillad av 1 person
Tusen tack för fina ord ❤
Den där snön försvann snabbt kan jag säga. Sen blev det grått, grått och grått och fruktansvärt lerigt. Men inatt hände det som jag väntat på… DET är ljust ute! Och så vackert! Nu får vi passa på att njuta ❤
GillaGillad av 1 person
Den där bilden men lilla Nora som greppar om ditt (?) finger är så outsägligt vacker och kärleksfull och jag kan gott förstå att du vill att de helgerna ska masa sig fram och vice versa med tunga jobbhelger. Själv älskar jag ju denna årstid och tycker om det vilsamma i naturen, både som känsla och i färg och jag gillar ju även det mörka när man får burra upp sig i soffan med tända ljus. Tyckte extra mycket om den sista bilden också som är ljus mitt i allt det andra murriga. Hoppas du snart får njuta av en Nora-helg igen!
GillaGillad av 1 person
Åh tusen tack Lena för fina ord. Det är mitt finger lilla Nora håller om när hon låg bredvid mig i soffan. Det är verkligen en lyx att få rå om henne. Och det ska jag ev göra imorgon också då hennes mamma är sjuk och hennes pappa (min son) har jobbhelg. Men jag erbjöd mig gladeligen 🙂 Så förhoppningsvis blir det Nora-gos för hela slanten.
Kul att du gillar den sista bilden. Jag kröp ner under grenen och fotade uppåt mot himlen. Använde mitt Helios 44-2 objektiv. Ett favoritobjektiv jag gärna låter sitta på kameran.
Önskar dig en trevlig helg 🙂
GillaGilla