Nu är dom här…

Upp ur havet av torra löv i varierande bruna nyanser tittar dom fram som små periskop ❤

Dom nedfallna löven, som påminner oss om en annan årstid, en årstid som vi både lämnat och har framför oss…

(lååångt fram, tack och lov)

ligger som ett täcke över den ännu råa och något kyliga marken och under det bruna lövhavet döljer sig många små hemligheter. 

Små hemligheter som vaknar upp ur sin vinterdvala av den vårvärme som så sakteliga smyger sig in över vårt vackra land. För även om nätterna fortfarande är kalla känner man hur solens strålar värmer kinderna, som mer och mer intar en rödrosa nyans. Näsan som nu till en början tenderar att bli lite åt det rosa hållet pryds rätt snart av återkommande fräknar. Ett säkert tecken på att våren är i antågande 😉 

Just den här eftermiddagen blev vi bjudna på alla möjliga tänkbara väderfenomen… Från solsken och vårvärme till mörka moln och gråväder. Och rätt som det var när vi låg där i havet av prasslande löv täcktes både vi och marken av hagel och som för att fullborda dagens väder så bjöds vi på ett kortvarigt och oväntat snöfall. Som för att tala om att vintern inte vill släppa taget riktigt än. 

Alltså, klassiskt Aprilväder:) , i Mars.

Som på många andra platser i dom södra delarna av landet gick även vi direkt från höst till vår. Kanske inte riktigt så… men nästan.

Som typ en handbromsvändning in i årstiden vinter, för att snabbt sladda ut igen och börja färden in i min favoritårstid, våren. Ungefär så kändes den här vintern 😉

Nu, mer än någonsin, behöver vi fylla våra dagar med annat än elände. När jag nu får vara lite ledig stänger jag ner dom flesta nyheterna och mobilens push-notiser och radion får stå på men nästan helt i tysthet. På mobilen eller på datorn, beroende var jag befinner mig, spelar jag vacker musik, skön musik, uppiggande musik… allt beroende på vad jag gör och vilken sinnesstämning jag befinner mig i.  Lite då och då rinner en tår ner för mina kinder. Jag som är en riktig känslomänniska berörs ofta av musik. Men det är inget jag mår dåligt av, tvärtom ❤

Vi matas just nu av eländet C flera gånger i timmen och det är mer än vad man klarar att ta in. En del dagar sätter jag mig vid datorn och bläddrar bland nya och gamla bilder. Det mår jag också bra av precis som att det kan vara riktigt avkopplande att påta i trädgården och gå runt i huset med dammtrasan. Jag tror att det är extra viktigt just nu i dessa tunga dagar att hitta det som vi mår bra av, för att orka ta in det mörka.

Vi mår bra av att betrakta det som är vackert. Allra helst går jag ut i naturen och helst då med en eller två kameror i släptåg. Det är absolut det bästa för både kropp och själ. Ibland tar jag en bild, ibland ingen alls. Ibland flera hundra…

På Åholmen där vi var och fotade blåsipporna såg vi att annat vackert är på gång ❤ vilket innebär flera besök framöver.

Med vetskap om vad en annan besökare fotat på platsen tidigare i veckan, så var det inte helt avslappnat att ligga där på marken… För även våra kräldjur håller på att vakna ur sin vinterdvala, Hua…

Nu såg vi inte till dom just den där eftermiddagen vilket jag är tacksam över. Det räcker att jag är en fästing- och älgflugemagnet. Inte helt attraktivt och ärat direkt 😉 men någon kräldjursmagnet vill jag aldrig bli! 

Men även ovanför marken spricker våren ut och i blåst och hagel varvat med en strimma sol förevigade jag dom vackert ljusgröna bladen.

Mina, just nu, absoluta favoritobjektiv skapar så mycket spännande. Det mesta ser man när man kommer hem och tar fram bilderna på datorn. Men en del går att se direkt i fotoögonblicken. Att fota grenar som vajar i vinden kan vara både svettigt och utmanande. Kommer det sen ett oväntat snöfall och isande kyla som gör fingrarna stela är det än mer en utmaning.

Bilderna ovanför är tagna när solen skänkte skogen ett varmt ljus och dom små ljusgröna bladen liksom exploderade i sin lyster. Bilderna blir varma i sin ton och förmedlar på så sätt en varm vårdag.

Men eftersom det klassiska vårvädret bjuder på snabba växlingar så innebär det att även bilderna skiftar snabbt i färgton och känsla. Spännande och intressant men även det en utmaning. Det innebär att jag behöver ändra kamerans inställningar rätt snabbt för att hinna ta vara på stunden, på ögonblicken.

På den mossbeklädda stenen pryddes det vackert ljusgröna av små vita hagel. Dom låg inte kvar någon längre stund utan smälte rätt snabbt och försvann ner i mossan.

På plats inne i en buske modell större fann jag denna vackra skapelse där den sena eftermiddagens låga ljuskälla nådde bladet, placerat i den vackra böjen.

Och ibland blir det bara så rätt ❤ 

Till helgen blir det fågelfotografering.

Vi ska för första gången besöka Trandansen vid Hornborgarsjön. Det ska bli riktigt spännande och intressant. Så har ni några bra tips att komma med gällande plats och annat bra vetande så tar jag tacksamt emot det ni har att förtälja 🙂

Jag vet, efter att ha läst en del på nätet att även där, ute i det fria kring sjön, råder förändrade villkor just på grund av Corona. Men folkskygg och ensamvarg som jag är så är jag den sista att stå och trängas. Åh nej… jag letar alltid upp ensamma platser och jag har svårt att tro att tranorna bryr sig det minsta om Corona och andra tråkigheter.

Nej, dom har nog annat i tankarna ❤

På återseende!

Kram och Hej

från Lilla mig ❤

25 reaktioner på ”Nu är dom här…

  1. Helt bedårande små skönheter! Du hittade dem i alla fall, vilken glädje både för dig och för oss som får njuta lite!
    Jag länkade till dig på min blogg igår kväll…du har fått mig att se med macroögon igen.
    Ha det jättegott, kram och tack för de blå!

    Gillad av 1 person

    • Tusen tack fina Gertie! Blir så glad om jag kan inspirera till att se det där fantastiska lilla vi har omkring oss. Det är ju både magiskt och spännande. Nu blommar även vitsipporna i våra trakter så planen är att dyka ner i det vita havet någon dag. Sen vill jag ut på grodjakt 😉 Håller tummarna att jag ska finna en och annan prins 😉 Varm Kram!

      Gilla

  2. Ja men precis, som små periskop kikar de fram, så bra liknelse. Så fina måleriska bilder på blåsipporna, det ger en mycket stark känsla av hur du känner för dessa vårtecken men mina två absoluta favoritbilder bland dessa mycket vackra bilder är den svängda grenen med de skira ljusgröna löven och den första vitsippebilden. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker att just vitsippor är så otroligt uttrycksfulla, de kan representera så många olika känslor och som här dans och glädjen över att vakna till liv en vacker vårmorgon när man har något riktigt roligt att se fram emot. Den ser verkligen ut att sträcka på sig mot ljuset och framtiden. Lycka till med fågelfotograferingen vid Hornborgarsjön nu och var rädd om dig ❤

    Gillad av 1 person

    • Tack så jättemycket Lena för fina och tänkvärda ord. Förstår att du fastnade för dom bilderna. Jag fastnade också för dom lite extra. Vet inte riktigt varför man fastnar för vissa bilder… Ibland går det liksom inte att förklara varför utan bara ATT man känner lite extra… Din beskrivning av vitsipporna är helt underbar och så mycket som även jag känner. Uttrycksfulla är verkligen en bra beskrivning!!
      Tusen tack för ditt besök och fantastiska tankar och ord!! Uppskattas!

      Gilla

  3. Den mest älskliga av alla blommor ❤ Konstigt att du inte sett dem tidigare med tanke på att ni inte haft någon vinter. Här har det varit pyttelite vinter men jag har haft blåsippor sedan mitten av februari. Du kunde kommit hit och fotograferat 😉
    Älskar dina foton på den lilla älsklingsblomman.

    Gillad av 1 person

    • Tack snälla för fina ord. Jag har sett andras bilder av den vackra blåsippan men jag har haft svårt att hitta dom ändå… Kanske letat på fel platser 😉 Men nu vet jag att vitsipporna står i full blom så det blir att lägga sig i det vita havet någon dag och få annat i tankarna. Längtar 🙂
      PS, hade mer än gärna hälsat på!! Hoppas det kan bli av någon gång i framtiden!! Det vore en ära ❤ Är ju rätt avis på dina små busiga gäster du har i din trädgård… 😉

      Gillad av 1 person

    • Tusen tack Claes för fina ord. Jag fotar med gamla manuella objektiv vi köpt från bland annat Ryssland och Ukraina via Ebay och liknande. Har sen en adapter som gör att man kan använda dom på kameran. Eftersom maken har Nikon och jag Canon så har vi köpt varsin adapter vilket gör att vi båda kan använda samma objektiv. Ett av objektiven vi använder är ett Helios 44 M 2/58 där vi vänt på den främre linsen, sk. moddat objektiv (går att se på Youtube hur man gör) vilket gör att man får speciella effekter. Sen ter sig objektivet på olika sätt beroende på ljus, bakgrund och hur du vinklar kameran när du fotar. Det är vansinnigt roligt och spännande och väldigt beroendeframkallande. Ofta använder jag mig av mellanringar för att komma närmare motivet. Har även ett ”gammalt” Pentacon 50 mm 1,8 som jag använder. En riktig favorit! Den är inte moddad.
      Tack för att du frågade!!

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till maartenlu Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s