Känner hur det kliar och killar i ansiktet.
Precis som det nästan alltid gör, när man står där på jobbet och precis tagit på sig handskarna… 🙂 🙂 Dvs alltid vid fel tidpunkt och alltid så typiskt olämpligt…
Den här gången är jag inte på jobbet utan befinner mig i trädgården, närmare bestämt, mitt inne i en blomma
och då menar jag bokstavligen,
mitt i 🙂
Vill ju inte ta bort den där speciella känslan och mitt totala fokus genom att börja vifta hej vilt 😉 Nej, vill bara försvinna bort och ta in det jag ser, bortom det nära ❤
Att använda den här ”metoden” när man fotar är riktigt spännande, intressant, utmanande, skönt ( läs; som en flykt från verkligheten 😉 )
Ibland får man känslan av att vara i en luddig drömvärld där fantasin får fritt spelrum.
Ibland får man syn på det inte alls så uppenbara. Alltså, inte det jag lade fokus på från första början, utan på det som fanns där men inte fick första tjing…
Som till exempel, när jag under vår stughelg som just passerade, tog kameran med mitt Pentacon 29 mm/f 2,8 och gick ut i trädgården efter regnet med förhoppning att få en sjujäkla snygg bokeh i mina bilder 🙂 .
Under den maffiga och ålderdomliga linden som står, stor och ståtlig, bredvid vår lilla lilla stuga, finns fortfarande många vackert vissna sommarblommor. Med den stora lindens vattendränkta lövverk som bakgrund ville jag skapa bilder med både bokeh och lite höstkänsla. Det var då den dök upp… den lilla lilla minisnigeln som kröp omkring på blomman bakom min fokusblomma jag just fotat.
Det är precis det här jag syftar på och som är så häftigt med att se bortom det nära.
Många av mina insektsbilder är fotade så här…
Jag går nära med kameran och flyttar fokuset successivt, från det allra närmaste till det som finns, bortom det nära.
Samma ”metod” använder jag ofta med mitt 100-400 mm telezoom. Fördelen med att använda telezoom-objektiv är att man slipper kliva in i vegetationen med hela nyllet 😉
Följande två bilder är fotade just så.
Bilder jag inte lagt ut tidigare, men som redan i fotoögonblicket gav mig den där speciella känslan… att det skulle bli bra bilder. Och tro mig…
Det är inte allt för ofta jag får den feelingen men ibland så 🙂 ❤ 🙂
När jag fick syn på den lilla trädkryparen, som med munnen full av go´bitar, rusa upp på björkstammen så kände jag direkt hur bilderna liksom skapades i mitt huvud. Jag stod kvar, använde zoomen och lade fokus på trädkryparen som jag klart kunde se rusa upp på stammen bakom den ljuvligt vackra vårgrönskan. Så, med grenar mitt i vägen och med ljuset på rätt plats brände jag av ett tiotal exponeringar och kände att det skulle bli något extra.
Det är SÅ många gånger man tror sig ha bilden klar för att sen när man tar upp dom på datorn, inse att det mest blev något halvtaskigt och inte alls det man förväntat sig. Men med dom här bilderna blev det exakt det jag hoppats på och dom satt som en smäck 😉
Bilderna på den vackra och attans så snabba trädkryparen är fotade vid Jättebergets Naturreservat i slutet på maj.
❤
En annan dag i slutet på maj månad gav vi oss ut en kväll i vårsolens glans, maken och jag. Vi hade bestämt oss för att montera ett varsitt utvalt objektiv på huset och sen enbart fota med det som vi valt och inte släpa med andra alternativ. Att fota så här, är ett superbra sätt att lära sig mer om hur just det objektivet fungerar.
På mitt hus hade jag monterat ett Pentacon 200mm / f4 (från år 1985, tror jag).
Ett objektiv jag provat fota med några gånger förut men inte känt mig helt bekväm med, så det kändes som en riktig utmaning. En väldigt spännande och rolig utmaning så klart 🙂
Och vad passade väl bättre än att bege sig ut i närliggande skönt gula fält.
Även här har jag valt att fokusera bortom det nära. Ja, förutom då på bofinken som satt och sjöng för oss i skogskanten 😉 Ofta, men inte alltid, får man ett annat djup i bilderna med den här metoden. Dvs, att fota förbi det som är dig närmast.
Även om vårkvällarna är härligt ljusa och ljuvliga så kommer vi till den tidpunkt när solen dalar och skymningen tar över. Det är den perfekta tiden då man kan få lite mer mystik i bilderna.
Den lilla bofinken gjorde oss sällskap en bra bit in i skogen, på vår väg hemåt. Självklart fick den komma med på ännu en bild 🙂
Så, vad blev då känslan, ”summeringen”, efter kvällen med mitt Pentacon 200/f4?
Det är verkligen ett spännande objektiv. Utmanande och roligt. Fungerar ypperligt både att fokusera bortom det nära och att fota små skönsjungande fåglar i skymningsljus :). Och även om jag ofta trivs inne i växtligheten så kan det vara skönt att slippa gå allt för nära 😉
Objektivet ger många gånger en härlig bokeh i rätt förhållanden och precis som med dom andra fasta objektiven så får man använda kropp och ben för att komponera sin bild. Ja, det blir som ett härligt träningspass med en extra skön slutkläm…
(läs; bildgenomgång och kaffe framför datorn)
Det var allt för idag.
Ta hand om dig själv och varandra.
Tills vi råkas igen,
Kram och Hej
från Lilla mig ❤
Susanne Granholm Carter 
Ännu ett inlägg där man får känslan av att krypa ihop i soffan med en favoritbok och mysa en stund. Älskar dina bilder på de små insekterna och annat småttigt. Tack än en gång för att du delar med dig av dina tankar och bilder.
GillaGillad av 1 person
Men Åhhh Tack snälla Lena!! Det är precis, just så, som du beskriver det, min förhoppning att andra ska uppleva mina ord och bilder. Uppskattar det jättemycket!!
Tack Tack ❤
GillaGilla
Du skriver om flykt från verkligheten och det måste väl vara ett av de bättre sätten att fly…in med hela själen och hjärtat i buskaget, i blomriket eller vad som nu står på fotoagendan. Ja, jag säger det igen, ja, jag kanske blir tjatig…men du har en alldeles speciell känsla i dina bilder!
Styrkan är bland annat den att du ser bilden innan du tar den och att du experimenterar och inte låser dig fast vi det tekniska. Fota macro med telet och tvärt om, sånt gillar jag…till skillnad från vissa dumgubbar som du ibland stöter på😉.
Härligt och livgivande Susanne, kram till dig du seende pärla🌹❤🌹
GillaGillad av 1 person
Tusen tusen Tack Gertie!!! Du ser och förstår, liksom läser av mig… och jag tänker när jag läser dina ord att ”Men det är ju mig själv jag läser om”
Uppskattar varenda ord och precis just det där med att inte fastna i det tekniska är det jag alltid haft inom mig sen när jag började att fotografera. Och det är väl just därför jag undviker fotoklubbar och annat där dom där ”allvetande och korrekta personerna finns”…
Du är en pärla jag verkligen inspireras och fascineras av. Tusen tack 🙂 stor Kram ❤
GillaGillad av 1 person
Det ser verkligen häftigt ut att befinna sig i den världen, en värld i den stora världen. Tack för att jag fick följa med.
Helgkram
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Bosse!! Tack för att du följer med mig in i den stora, lilla 😉 världen. Där är det magiskt kan jag lova!
Kram
GillaGilla
Alltid lika roligt att komma in till dig och försjunka i din fantastiska drömska bildvärld. Så är det ju, med kameran hittar man annat fokus är den ibland så bistra verkligheten, man koppar av, kopplar bort, finner tröst och glädje i det vackra omkring sig och i detaljerna som man annars bara hastar förbi. Här fastnar jag för dina ljuvliga fältbilder.
GillaGillad av 1 person
Tusen tusen tack!!! SÅ fin kommentar. SÅ fina ord! Blir så varm i hjärtat 🙂 Fantastiskt fint beskrivet 🙂 TACK ❤
GillaGilla
Så vackra bilder du visar oss samtidigt med din vackra berättelse! 🙂
GillaGillad av 1 person
Men Åh tack snälla 🙂
GillaGillad av 1 person
Fantastiska bilder, underbara är dem! När vi hade koloniträdgård för så där ca 12 år sedan, då brukade jag använda din metod och krypa in i någon buske med macrot. Speciellt så var det vildvinets blad och klängen som lockade mig. Där på tomten var det ju ingen som såg en när man höll på, för då hade de nog undrat vad man höll på med 🙂
Och visst är det så att man ibland känner direkt när en bild ”sitter”. Det är en härlig känsla, även om det inte händer så ofta 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack snälla för fina ord. Och visst tänker man tanken när man står där på alla fyra med ansiktet instoppat i en buske… Vad ska grannarna tänka 🙂 🙂 Mina grannar har nog vant sig. Många konstiga blickar har man fått genom åren, både hemma i trädgården och när man befinner sig på andra platser. Om dom bara visste vad som precis skapats 🙂 🙂 Kan tänka mig att vildvinet är fantastiskt vackert fotoobjekt! Spännande och vacker växt.
GillaGilla
Du är en ovanlig fotograf eftersom du är både teknisk och konstnärlig. Väldigt många (de flesta) är bara det ena även om de inte inser det.
Minns den gamla analoga tiden då jag också hade systemkamera. Favoritobjektivet var mitt porträttele, annars använde jag telezoom. Vidvinkel har aldrig varit något för mig, jag vill komma nära …
Tack för alla ljuvliga små kryp ❤
GillaGillad av 1 person
Tusen tusen tack fina Anni för värmande ord som betyder massor. Även jag har ett vidvinkel som jag aldrig riktigt blivit bekväm med och det är ju så klart för att jag inte riktigt vet hur jag ska ställa in kameran vid olika förhållanden. Men om 2 veckor!!! DÅ åker det fram igen 😉 Då ska vi åka norrut på en dryg veckas semester som spontanbokades i helgen 🙂 Ska bli så kul!
Kram till dig du fina människa ❤
GillaGillad av 1 person
Som vanligt många vackra och intressanta bilder 🙂 Gillar också att ibland bara ta ett fast objektiv med mig och fota allt med det. Gärna ett som jag inte använt på länge. Det är, som du säger, lärorikt.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Claes! Visst är det spännande och väldigt lärorikt att ”bara” fota med ett endaste utvalt objektiv. Jag tror det är det bästa sättet att lära sig lite mer om hur det fungerar. 🙂 Lite mer som en utmaning. Tack för titten och den fina kommentaren 🙂
GillaGillad av 1 person
Detta är första gången jag varit mitt inne i en blomma- Vilken fantastisk känsla du förmedlar med dina bilder. I alla bilder! Vackra och spännande och som låter fantasin jobba.
Kul tanke att ta med ett objektiv och sedan jobba med det.
Väldigt intressant att få veta hur du också går till väga när du fotograferar de olika motiven. Stort tack!
GillaGillad av 1 person
Men Åhhh stort tack för din fina kommentar!! Och extra kul att du uppskattar mina små beskrivningar hur jag går tillväga när jag fotograferar. DET känns extra roligt!! Finns till och med små bildbevis när man befinner sig på alla möjliga konstiga ställen i alla möjliga positioner men dom sparar jag för mig själv 🙂
GillaGilla