…att årets första trana har anlänt till Hornborgasjön!!!
Vilket fantastiskt glädjebesked!!!
Och vi kan nu, äntligen!… konstatera att det finns hopp om att våren är på väg. Men visst sjutton har väl den här vintern pågått extremt länge? Säkerligen för att den tog i med krafttag rätt tidigt på säsongen. Och visst är jag glad att det blev en snörik och väldigt vacker vinter och inte en säsong bestående av slask och lera. Men…
Jag är liksom KLAR!!!
Jag som tyckte mig höra fåglarnas vårrepertoar redan för ett bra tag sen fick tidiga och sprudlande vårkänslor. I mitt huvud skapades ett blogginlägg om att hitta färger i naturen… Ni vet, den där årliga utflykten jag tar varje år, för att leta vårtecken ❤.
Men så kom vintern envist tillbaka och det med besked. Precis som våra bevingade vänner stod jag ute, riktade blicken uppåt och undrade vad som i hela fridens namn det är som pågår… Till och med det dagliga samtalsämnet på jobbet har varit, förutom våra dystra besparingsåtgärder, att NU får det väl ändå räcka med vinter. Jag tror att alla behöver lite färg, lite värme och något positivt i vår närtid, nu när mycket inom bl.a vården känns tung.
Hur gick det då, när jag i början på februari tog mig ut för att leta färg i naturen…
Med på min lilla runda i skogen bakom huset var så klart min kamera och dagen till ära fick mitt moddade Helios lufta sig lite. Det var ett bra tag sedan som jag använde just det objektivet. Ett roligt och spännande alternativ att ta till när man bara vill ”leka lite”. ”Bubblorna” i periferin är något som man kan få med ett moddat objektiv men inget som kommer sig bara så där automatiskt. Eftersom det är ett ålderdomligt manuellt objektiv så är skärpan heller ingen självklarhet. Man får ingen indikation, inget pling eller så, som bekräftar att skärpan sitter utan det får ögat avgöra. På det moddade objektivet är även skärpan enbart lokaliserad till mitten så vill man ha det annorlunda får man beskära bilden i efterhand.







Och visst fanns det lite färger i naturen❤.
Främst där snötäcket var tunt eller obefintligt men något nytt och fräscht var det inte tal om… Det är definitivt i tidigaste laget. Åtminstone i mina hemtrakter. Men fina små tecken från året som passerat fanns det gott om. Och hur vacker är inte en vissen klematisblomma!! Just den här klematisen står utanför vår inglasade veranda men jag har även en annan sort som klättrar på ett träd vid skogens kant och en ljuvlig vit skönhet som klättrar på vår trädgårdsbelysning. Jag ser verkligen fram emot all blomsterprakt i naturen och i min trädgård.
Hur går det då med våra bevingade vänner?
Jo tack, dom ter sig hemmastadda och har nog börjat förstå att vi minskat ner antalet buffébord😉. Vi bjuder just nu på lite mer lyx och kvalitet (beställer från Vivara) men försöker hålla borden lite mindre utspridda och mer begränsade till en och samma plats bakom huset.
Och…
Matar man dom små, matar man även dom större…
Det här mötet blev något utöver det vanliga…
Ni kommer kanske ihåg det jag berättade om i mitt föregående inlägg om sparvhöken som satt ståtlig och fin en tidig morgon, men som vi inte fotade utan istället valde att bara njuta av stunden.
(Kanske främst för att kameran inte stod redo 😅😅)
Den här morgonen blev något annat… I samma ögonblick som maken körde upp bilen till huset fick jag syn på något större på pinnen bredvid buffébordet. Hade min lilla aning om vem som var på besök så jag tog mig ut från bilen så tyst jag bara kunde.
Rätt så orädd fortsatte den hoppa omkring på pinnarna och på bufféhuset. Tog några vändor ner i snön för att sen ge sig av. Vi förstod rätt snabbt att den inte gav sig av för att ge upp, utan mer för att hitta en annan spaningsplats.
Tror ni nu att jag kunde lägga mig för att somna efter nattpasset? Absolut inte!!! Jag hämtade kameran och satte mig på första parkett inomhus. Öppnade försiktigt fönstret för att lyssna efter fågelkvitter. Tänkte, att så länge det är tyst finns den hungriga sparvhöken kvar i omgivningen…
Och mycket riktigt…
Knappt hade jag slagit ner rumpan när den på nytt kom flygande. Den landade på taket på vårt gömsle men efter att ha halkat omkring utan att få fäste på det glatta och hala taket flög den till pinnarna vid matningen. Tyvärr hade jag inte fått kameran i ordning för att få en bild när den var på gömslet. Den bilden sparar jag till nästa gång 😉. Lyckades ändå få till några bilder när den satt på spaning. Först genom fönstret men sen ett par bilder till efter att försiktigt ha öppnat upp.
Den tidiga och gråmulna morgonen bjöd inte på dom bästa förutsättningarna för att fota, men jag blev ändå sjukt nöjd med det jag fick till.
Innan jag valde att äntra kudden fick jag se den ytterligare en gång men den korta visiten blev också den sista. Kvar satt jag ändå tills tystnaden upphörde och våra bevingade vänner sjöng upp på nytt. Ett tecken på att kusten var klar för en bit mat. Själv somnade jag nog innan jag ens landat på kudden och ni förstår säkert att jag sov gott efter den tidiga upplevelsen.
I helgen som var fick jag hjälp av systerns sambo som är fågelskådare att artbestämma vår besökare. Och visst är det en sparvhök. En ungfågel hane. Den kändes mindre än den vi hade på besök gången innan, så kanske finns det fler av dom i vår närhet. Vi fortsätter hålla utkik efter både den och kattugglan som hörs hoa nästan varje kväll efter mörkrets inträde.
Önskar en fortsatt fin vecka.
På återseende ❤















Så duktig du är på att fota fåglar. Det tycker jag är svårt.
GillaGillad av 1 person
Tusen tack! Det är inte helt enkelt att fota fåglar men jag gör det rätt ofta och ibland får jag till det. Här hemma har vi byggt upp en matning vid skogen med ett gömsle intill vilket underlättar. Något jag förstått är att det krävs ett stort tålamod vid fågelfotografering. Jag passar på att se det som återhämtning 🙂
GillaGilla
Så FINA bilder du fått =)
Glädjer mig verkligen åt nyheten om att tranan har anlänt – det var dagens bästa, tack för att du talade om. Ha nu en bra kväll!
GillaGillad av 1 person
Visst är det ett underbart vårtecken, att tranan hittat tillbaka till oss på den övre halvan av jordklotet 🙂 Hoppas få till en dag när vi kan besöka Hornborgasjön igen.
Tack för fina ord 🙂 Det gör mig glad!
GillaGilla
Så roligt att du fick uppleva och fota sparvhöken! Jättefina bilder och så roligt att läsa om hur det gick till. Och så roligt att den första tranan har kommit – nu går det snabbt, snart har ni vår på riktigt i Sverige.
GillaGillad av 1 person
Ja, äntligen fick jag till bilder på sparvhöken. Nu när jag lyckades pricka in tillfället vill jag förstås bara ha mer 😉 Tålamod, tålamod… Rätt var det är så får vi ett besök igen.
Tusen tack för fina ord. Det uppskattas. Nu när tranan hittat hit känns det ändå som att våren är på ingång. Först ska vi väl ta oss igenom alla bakslag men sen så! Förstår att ni har det varmt och gott hos er 🙂 Allt gott!!
GillaGilla
För oss som bor i Falköping är det en glädjens dag när den första tranan anländer till Hornborgasjön! Det är verkligen ett tecken på att våren trots allt är på väg. Så fina foton du tagit på sparvhöken och förstår att du inte kunde gå och lägga dig medans den fanns där. Även fåglarna av mindre modell poserar så fint för din kamera!
GillaGillad av 1 person
Kan verkligen förstå glädjens dag när årets första trana anländer till Hornborgasjön. Det är ett fantastiskt vårtecken. Nu väntar vi in alla tranans resande vänner så får det nog bli ett besök till våren. Det har ju blivit några men åker gärna tillbaka.
Tusen tack för fina ord. Nu när sparvhöken äntligen fastnade på bild fick jag förstås mersmak på ännu fler möten och bilder. Tålamod och hopp för rätt var det är så möts vi igen. Önskar er allt gott!!
GillaGilla
Underbara bilder. Fastnade mest för makrobilderna på ”det gröna” och rovfågeln.
Visst var vintern stundtals vacker, men nu längtar jag förtvivlat efter våren.
Ett besök vid Hornborgarsjön har vi pratat om i flera år, men det har hittills stannat vid prat.
GillaGillad av 1 person
Kan varmt rekommendera ett besök vid Hornborgasjön under våren när tranantalet är som mest. Det är så fascinerande. Inte bara mängden tranor och skådespelet utan ljudet!! Det är enormt och riktigt häftigt. Vi har varit där en handfull gånger och alltid på plats innan soluppgången. att fota tranorna när dom anländer på morgonen är rent ut sagt skithäftigt!
Tusen tack för fina ord om mina bilder. Det värmer gott! Tack!
GillaGilla
Jag hoppas vi kan komma iväg något år. I vår blir det dock inte.
GillaGillad av 1 person
Dina fågelbilder är verkligen superfina! Och så härligt vårtecken att de första tranorna synts till! Nu börjar det äntligen kännas lite mer vår i luften efter en lång vinter.
Gillar också bilderna med ditt antika Helios. Så mjuka och vackra.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Ulla! Visst är det härligt med den första tranan. Man blir både glad och varm i hjärtat och vet att snart så… dyker man ner ännu en gång i havet av vårblommor vilket jag längtar efter varje år.
Allt gott till dig och Tack för fina ord!
GillaGilla
Fåglarna blir personligheter på dina fina foton, det måste var roligt att ha ett gömsle att iakkta dem ifrån. I morse stod jag en bra stund och tittade på tre domherrar högt upp i körsbärsträdet, genom fönstret, har saknat dem i vinter. Förstår verkligen din lyckokänsla när du lyckades få till de underbara bilderna på sparvhöken! Och din lek i jakt på färger är också så härlig. Sånt ger energi när gråheten råder på många plan.
GillaGillad av 1 person
Visst är dom vackra och speciella domherrarna. Vi har haft några på besök men som du också beskriver, så håller dom sig mest uppe i trädtopparna. En och annan har landat vid matningen men mer likt en handbromsvändning innan dom ger sig av uppåt igen.
Tusen tack för fina ord! Det värmer gott!! Önskar dig en fortsatt fin vecka!
GillaGillad av 1 person
Så många fina bilder. Fastnar särskilt för småfåglarna i snöfall och sparvhöken.
GillaGillad av 1 person
Tackar så hjärtligt. Det har blivit många försök den här vintern med att fota fåglar i snöfall. Sitter då oftast i gömslet så det blir lite enklare 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag håller helt med. Nu har vi sett vintern. Tack och adjö!
Dina foton på småfåglarna är helt underbara, vilken perfekt pinne de har att sitta och posera på!
Sparvhöken har vi haft på besök är också, dock inte i år. Vi har fotograferat genom fönstret när den har mumsat på någon av småfåglarna … tror inte den skulle suttit kvar om vi öppnat ytterdörren.
GillaGillad av 1 person
Trodde i min enfald att vintern tackat för sig… Suck! Borde förstås komma ihåg att det är samma visa varje år, med alla bakslag. Idag skiner ändå solen även om det är bra kyligt så ska nog passa på att gå ut i eftermiddag.
Tack!!
GillaGilla
Jaaaa våren är här och vilka härliga bilder och fina fågelbilder. Det är något visst att få se rovfåglar men man vill ju inte att de äter upp just de som jag matar. Jag vill gärna att de ska ha en frizon hos mig… men men… jag hade en Duvhök som satt och mumsade i sig en av mina koltraster i vintras… men det var säkert mycket mat för den.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla! Rovfåglar är spännande och vackra men så klart vill man inte att dom ska käka upp dom mindre matgästerna… Tänk att den tog en koltrast… Trodde nog dom bara gav sig på dom allra minsta. Men men, alla behöver vi äta.
GillaGilla
Tack Susanne, tack för en stunds njutning i ord och bild! Satte mig vid datorn för att redigera, i alla fall börja med de senaste månadernas bilder. Inspirationen var noll och så kom jag på ett litet snedspår…dags att kolla Susannes senaste? Som vanligt åkte mungiporna upp och där har de stannat. Blir alltid glad när jag besöker dig, nu har det tyvärr varit långt mellan tittarna…har blivit helt försoffad och tappat både bild och ord.
Ja du, finns det något bättre vårtecken än tranorna vid Hornborga? Vi brukade åka ner varje år för att hälsa på tranor och svärföräldrar, nu bara ibland. Var nere en snabbis nu i år för att titta till 97åriga svärmor och ett par svängar förbi tranorna blev det också. Precis som du skriver…känslan är enorm, inte minst ljudet.
Så fina bilder du levererar på både små och stora. Gråsiskan är en favorit och Sparvhöken en riktig luring. Hade en här för några år sedan som tog en Duva?…Jo, det var Sparvhök, inte Duvhök…den fick kämpa ordentligt. Kram till dig, nu går jag vidare till dina nyare inlägg.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla Gertie 🙂 Vilken spännande berättelse om Sparvhöken. Tänk att den tog en duva!! Det kan inte varit ett lätt byte med tanke på storleken. Visst är Gråsiskan en vacker liten skönhet. Så näpen och söt. Nu under påsken kom Stenknäcken på besök och Rödhaken leker i buskarna runt huset. Koltrasten hörde jag för första gången sjunga igår kväll och det är efterlängtat.
Ibland tappar man bort den där inspirationen och lusten men så rätt som det är kommer den tillbaka. Märker du skillnad efter din sjukdom? Jag ser verkligen fram emot att se dina bilder framöver. Och läsa dina texter. Stor Kram 🌷
GillaGillad av 1 person
Koltrasten ja…är det något som jag saknar från Nacka/Värmdöåren, så är det den, med sin ljuvliga vårsång.
GillaGillad av 1 person