Publicerat den av Susanne

Höstspeglingar och små spaningar

Sen eftermiddag i slutet av september. Semestervärmen nu ett minne blott. Bara den pepparkaksbruna huden skvallrar om en tidigare vistelse bland solstolar, bad och lata dagar.

Den givna kaffetermosen och en kaka från frysen får slå följe ut till en färgsprakande höstskog, till ett annat län, till en annan skog. En skog där vi under våren och sommaren haft fantastiska möten med dom där magiska, mystiska och kloka små väsen som får våra hjärtan att klappa lite extra.

Anländer den smala grusvägen i god tid för lite spaning i hösten. Tar oss ut till en fin plats längs ett vattendrag där eftermiddagssolens varma ljus förvandlar dom iskalla vattnen till guld. Där speglingarna bjuder upp till spännande, abstrakt och ej helt solklar konst. Stannar till, tar några bilder. Som vid ett gymnastikpass går jag ner i knäböj (skulle behöva en lyftkran för att komma upp igen…), klarar av ett par vridningar (aj, aj aj…) och avslutar med en lång utsträckning (och nej, jag blev inte längre än mina 162…) och fascineras över resultaten… Över dess variation på bilder man kan få från en och samma plats utan att behöva gå flera kilometer (vilket i sig är attans så hälsosamt).

Dom nordliga vindarna får oss dock att rätt snart krypa in i bilen igen. Nu för att smaka av kakan och värma kropp och händer innan det är dags att rulla vidare på ny spaning i hösten.

Viker av och in på en annan grusväg. Ser lappugglan korsa vägen för att stanna till längre ut på kalhygget. Lite oroligt ser den sig omkring och väljer att byta plats igen, igen och igen. Vi sitter kvar i bilen med förhöjd puls och glädje. Det dröjer dock inte länge förrän den blir mindre synlig för vårt öga och strax därpå ser vi dom igenkännande vingarna när den ger sig av inåt skogen. Och vi väljer att rulla vidare på grusvägen, på ny spaning, med hopp om ännu ett återseende.

Eller, varför inte ett annat kärt och efterlängtat återseende ❤

Strax innan mörkret tog över, innan vi kände att vår spaning var klar, får vi syn på något bekant… Lååångt bort och nästintill helt kamouflerad av björkstammen satt den där på en liten pinne. Slagugglan. Den vackraste av dom alla, om jag får tycka till. Den här vackra individen kändes mer lugn vilket fick oss att känna oss trygga med att stanna bilen för att gå ut och fota.

Beskuren bild på den fina slagugglan.

Bildskörden kan räknas på mina två händer men bilden är inte allt. Mötet, stunden och känslan är oftast tillräcklig och fin att lägga till på minneskontot. Nöjda med vår eftermiddag började vi färden hemåt.

Eftermiddagen i september bjöd inte på några bilder av lappugglan men det gjorde det med råge under andra besök i vacker uggleskog ❤ Bilder jag inte tidigare visat här på bloggen (finns en del på Instagram) så…

Här bjuder jag på ett axplock från arkivet på både lappuggla och slaguggla.

Att få möta dessa magiska ugglor är absolut ingen självklarhet, även om vi på ett ungefär vet vart vi ska spana. Och med all respekt för dessa vackra väsen låter vi ALLTID ugglan bestämma. Känner den sig trygg och visar nyfikenhet står vi kvar. Om den inte känner sig trygg och väljer andra platser låter vi den vara ifred.

Många gånger har vi valt att lugnt stanna kvar på platsen, ibland har vi satt oss i bilen för att vänta och se… Och fler än en gång har ugglan nyfiket återvänt och med full koll valt att sakteliga närma sig oss ❤

Den känslan…

Den är något alldeles extra.

❤❤❤

Önskar er en fortsatt fin oktobervecka.

Jag ska sätta på mig skämskudden och besvara alla era fina kommentarer under året. Pinsamt värre 🙈 😏

20 svar till “Höstspeglingar och små spaningar”

    1. Tack snälla Anita för dina fina och mycket värmande ord. Det är dom här stunderna jag brinner för och som gör mina fotoutflykter så mycket värda. Det ger mig så mycket för både själ och hjärta. Tack!!

      Gilla

      Svara

  2. Lycklig av dina ugglor, de har ett sånt fornhistoriskt utseende och utstrålar lugn och vishet. Måste erkänna att avundsjukan tränger på.

    Spännande tolkningar av vattenspeglingarna, sånt kan man inte få för mycket av.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tusen tack Hans för dina fina ord. Och sannerligen är det något särskilt med just ugglor. Möten vi haft genom åren sitter som fina minnen i mitt hjärta. Och har man väl mött dom så vill man bara ha mer 🙂 Tack!!

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Vad underbart att få möta ugglorna! Jag har aldrig sett någon, vet att vi har några här omkring oss, de hörs när det är mörkt. Fågelappen har identifierat ljudet, men jag minns inte vilken uggla det var. Bilden där ugglan precis lyft för att flyga iväg är ju helt fantastisk!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Åh så spännande att ni har ugglor i er närhet. Undrar vad det kan vara för art… Håller verkligen tummar att ni får uppleva dom någon gång. Dom är speciella.

      Tusen tack för fin kommentar. Det värmer mycket 🙂

      Gilla

      Svara

  5. Din möten med ugglor måste vara underbara, tänk bara… Jag har aldrig mött en uggla. Vilka fantastiska bilder du bjuder på, på ugglorna och så speglingskonsten! Där väljer jag fjärde bilden till favorit och bland ugglebilderna blir det …. jag kan inte välja, det får bli hela serien.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tack snälla för fin kommentar. Att möta ugglor är speciellt och något som fastnar i det innersta. Och när man väl haft ett möte vill man bara ha mer och mer och…

      Kul att du tycker om speglingsbilderna. Håller med dig om just den fjärde bilden. Såg direkt i fotoögonblicket att jag också skulle gilla den. Ljuset och linjerna…

      Tack!!

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Fina bilder på ugglorna. En fågel jag aldrig lyckats fånga på bild. I veckan hade jag ett möte med en ståtlig havsörn. Tyvärr skådade jag fågeln genom bilrutan och med helt fel objektiv på kameran, men det är mäktigt.

    Trollska morgnar har vi fått njuta av ett tag. Frågan är hur länge? Den grå november brukar inte bjuda på den varan.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Havsörnar är otroligt mäktiga och som jag känner igen din situation med fel objektiv… Men ibland behöver åtminstone jag säga till mig själv att bilden är inte allt (även om det kan betyda mycket) utan stunden, mötet och upplevelsen kan många gånger räcka. Våra rovfåglar är verkligen inte lätta att fota. Det räcker oftast att bara trycka lite lätt på bromsen så sticker dom… Men snart ska jag sitta i gömsle och hoppas på fina möten på ett annat sätt.

      Hoppas det inte är slut på trollska morgnar men novemberregnet känns inte alltför upplyftande och hoppfullt…

      Tusen tack för fin kommentar!

      Gilla

      Svara

  7. Vilka underbara ugglebilder! Jag var tvungen att öppna dem i datorn för att få njuta i storformat. Ugglor har jag tyvärr aldrig sett i verkligheten men å andra sidan har vi inte kunskapen om var de finns eller det äkta intresset att ge oss ut på spaning.

    De första abstrakta bilderna är också härliga!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Så härligt att du öppnade upp bilderna i lite större format 🙂 Just dessa bilder på ugglorna gör sig så mycket mer på en datorskärm än på mobilens lilla. Ugglemöten är speciella och något man inte kan få nog av. Håller tummarna att vi får fler möten i vinter. Helst i snöfall 😉

      Tusen tack för fin kommentar! Det uppskattas!

      Gilla

      Svara

  10. Vacker fotokonst à la Susanne och vacker naturkonst fångad på foto av densamma! Fullkomligt ljuvliga bilder på ugglorna. De i svartvitt skulle passa som stora tavlor, eller (omoderna?) fototapeter – så vackra ❤

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna ett svar till Susanne Avbryt svar

Blogg på WordPress.com.