Ryggsäcken står redo på altan. Några kalla drycker och en frukt får samsas med ett sittunderlag och det stora objektivet. Låser dörren för att börja min promenad, men får en känsla att jag nog först ska se om ormarna vaknat. Vi har ju snokar som boar i det gamla nedfallna ”kanothuset” som står på vår baksida, vid skogens kant. Hinner bara ta ett par steg in på den lilla gången när ögat stannar till på något stort, samtidigt som kroppen fryser till is…


Senast igår, sade jag till maken att det nog inte finns några ormar kvar under kanothuset, eftersom när jag checkade läget under eftermiddagen så satt det en liten mus under timmerstocken och kikade på mig. Och möss är väl ändå ormarnas föda… eller??
Till en början kände jag mig lite osäker på vad jag nu hade framför mig då den var väldans grådassig… Men när isen till slut smälte från kroppen gick jag för att hämta det stora objektivet. Det var då jag såg dom… Ögonen! 🥶🥶🥶
Att ormen såg rätt tjock ut fick mig genast att tänka tanken att antingen, så är den havande. Eller, så är musens liv numera ett minne blott… 😇 Nå väl… Den här händelsen skulle inte få förstöra min dag. Men jag måste nog erkänna att den kyliga känslan var rätt svår att bli av med. Skönt var det då att solen värmde ljuvligt och efterlängtat på mina bara armar och mitt vinterbleka ansikte, när jag till slut tog mig iväg på min promenad.

Vårbruken är i full gång och det är bråda dagar för byns bönder. Tittar på alla fåglar som slår följe efter traktorerna när dom kör runt på åkrarna. Promenerar längs järnvägen och njuter av solvarma vindar och vårkänslor. Viker av och går den sista biten på slingrig grusväg innan jag är framme vid dagens slutstation. Platsen där jag i vintras hade lyckan att fota en utter. Maken och jag har varit tillbaka utan att ha sett någon förutom bävrarnas avverkning i området kring vattnet.
Hinner precis fram för att se en smått bekant filur 😍. Snabbt som bara den simmar den längs vasskanten och bort från min position. Jag bestämmer mig för att tyst och försiktigt gå framåt och följa vattnet. Lite längre fram sätter jag mig lite gömd på grässlänten. Och så plötsligt ser jag rörelserna i vattnet… Lyckokänslan gör mig allt lite pirrig men tyvärr blir lyckan kortvarig. Rätt som det var simmar den in i vasskanten och syns inte till mer. Jag sitter ändå kvar en stund innan jag bestämmer mig för att gå vidare längs vattnet. Fotar några små solar som strålade vackert i det torra fjolårsgräset.

Får syn på ett stort område på andra sidan där någon större fågel nog fått sätta livet till…

Blickar ut över vattnet och så plötsligt får jag se dom bekanta små krusningarna igen… Ser en liten filur som rör sig smidigt på sin väg mot mig, där jag sitter och njuter av solen.




Som bortblåst och glömd var den tidigare, något obehagliga upplevelsen, med huggormen. Nu fylldes kroppen och hjärtat av en massa värme och lycka. Vilken dag!!! Ännu lyckligare blev jag när den plötsligt bytte kurs och simmade över till min sida av ån, för att strax därpå försvinna in under vassen. Såg den lite senare kika fram i det torra gräset en bit bort, innan den simmade tillbaka till andra sidan igen.


Jag kände att det började bli dags att gå hemåt. Vände mig om en sista gång och såg min den lilla filuren rusa runt bland stenar uppe på land innan den slängde sig ner i vattnet igen och simmade bortåt.
Möten i naturen är som allra oftast spännande, roliga, positiva och fantastiska. Det finns dock möten jag helst önskar slippa…
Idag fick jag vara med om båda.

Ta vara på vårsolen för väderleken ser ut att bli något helt annat till helgen. Men så har vi ju kommit in i april och vad annars kan man vänta sig än ett klassiskt aprilväder.
På återseende!!
Tillägg till inlägget: En kunnig person har berättat för mig att huggormen är en hane och att den ser så kraftig ut beror på att när dom kommer fram efter vintervilan så brer dom ut sig för att värma sig i vårsolen.
Tillägg till inlägget: Den lilla filuren jag först trodde var uttern som jag fotade i vintras, mer troligt är en mink. Om någon kunnig sitter på vetskapen om art så får ni gärna berätta det 👍🏻😎

Ser nästan ut som ormen fått sig en matbit pga. utbuktningen mitt på.
GillaGillad av 1 person
Kan så vara och vad jag också misstänkte. Men när jag visade bilden för en man som följer huggormarnas liv berättade han att dom ofta breder ut sig när dom kommer fram på våren och lägger sig så i solen för att värma kroppen. Tack för återkoppling.
GillaGillad av 1 person
Naturen bjuder på både det ena och det andra. Förstår det blev en obehaglig och en fantastisk. Ormen ser väldigt stor ut på dina bilder, har nog bara mött huggormar som är typ 50cm långa, respekt ska de så klart ha oavsett storlek! Mötet med bävern – magiskt! Kram
GillaGillad av 1 person
Visst är det så med naturupplevelser 🙂 Vilket också är en stor del av tjusningen. Den här ormen var stor. Svårt att säga exakt men skulle gissa på 50-60 cm och sen att den ser kraftig ut beror på att dom breder ut sig för att få värme på stora delar av kroppen när dom vaknat till på våren. Det här fick jag lära mig alldeles nyligen. Så kul men ny kunskap.
Tack för besök och fin återkoppling 🙂
GillaGilla
Det ryser i mig. Är livrädd för huggormar, mest för vår hunds skull. Men vilka bilder du fick. Då betyder det alltså att ni har huggorm nära er.
Det andra mötet var ju desto trevligare. Så söt den är din lilla filur. Du fick fina bilder också.
GillaGillad av 1 person
Ja, tyvärr har vi sett huggormar precis bakom huset vilket jag absolut inte uppskattar. Vi har även en del snokar som boar under en stor sten. Jag är inte alls förtjust i den här typen av djur och hoppas att vi kan få dom att flytta till en annan del av skogen. Låååångt från oss. Kanske får ta hjälp om dom blir för närgångna eller om dom blir fler.
Minken, som jag fått veta att det är 🙂 var så himmelens söt. Hoppas få möta den snart igen. eller uttern också för den delen. Tusen tack för fin återkoppling 🙂
GillaGilla
Wow. ja inte för ormen – men för allt annat du och vi fick uppleva. Mäktigt! Ha en fortsatt bra vecka.
GillaGillad av 1 person
Tack!! Nej, ormen hade jag gärna sluppit. Och bara vetskapen att den finns där är jobbig. Måtte dom vilja flytta snart… Annars kanske vi får anlita flytthjälp 👍😁
GillaGilla
Oh, det var en kraftig huggorm! Det beror nog på, som du skriver, antingen det ena eller det andra. 😀
Så roligt att du fick ett så fint möte med uttern igen. Fina bilder, både på ”filuren” och övriga vårbilder!
Trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Ja, visst är den otäck, huggormen. Absolut inget jag önskar ha som väldigt nära granne… Funderar på att anlita flytthjälp om den blir för närgången eller om dom förökar sig… Minken, som jag nu fått veta att det är, är så himmelens söt. Hoppas verkligen på ett återseende snart.
Tusen tack Ulla!!
GillaGilla
Möten med ormar avstår jag gärna, men minkar/uttrar eller bävrar som vi har i Nyköpingsån skulle uppskattas. Tyvärr går vi mot en tid när man måste se var man sätter fötterna, eller tyvärr. Våren och sommaren är efterlängtad…dock ej ormen.
GillaGillad av 1 person
Samma här. Möten med dessa krälande typer, oavsett art så är det inget jag önskar mig när jag är ute i naturen. Men den lilla minken möter jag gärna igen liksom uttern jag mötte i vintras. Dom är ett desto trevligare inslag. Tack för fin återkoppling 🙂
GillaGillad av 1 person
Vilka naturupplevelser! Fina foton på ormen, men ormar gillar jag inte … huh!
GillaGillad av 1 person
Ja, det var en fantastisk dag. Men håller med om ormar… Jag gillar dom inte heller och skulle gärna slippa ha dom i min närhet. Kanske får anlita flytthjälp 😉
Tusen tack för fin återkoppling 🙂
GillaGilla
Vilka vårupplevelser du fick! Ormar kan jag gärna vara utan efter en ”nära döden upplevelse” i Drakensbergen, Sydafrika då jag var 10 cm ftånnatt trampa på en fläckig kobra som sedan låg och tittade på oss. Vår vandringsledare berättade att ett bett så här långt från hjälp troligen bara hade kunnat sluta på ett sätt…
Den andra lilla filuren hade jag gärna träffat på, så mysigt!
GillaGillad av 1 person
Hualigen vilken fasansfull upplevelse du haft med orm. Jag skulle haft mardrömmar under lång tid framöver… Ormar är inget favoritdjur precis men den lilla filuren, minken, den möter jag gärna igen liksom uttern som jag fotade i vintras 🙂
Tusen tack för fin återkoppling 🙂
GillaGilla
Fint skildrade möten i ord och bild! Tänk att du fick vara med om två på olika sätt spännande möten på samma dag! Jag tycker nog att om du har möjlighet att få dit en person som kan flytta på ormen/ormarna är det värt det, det är jobbigt att behöva oroa sig när man rör sig på sin tomt.
GillaGillad av 1 person
Tack snälla! Tyvärr fick jag syn på en liten liten minihuggorm häromdagen. Den låg under våra träkubbar som vi ska hämta hem och klyva till ved. Har sagt till maken att vi måste vara noga med vad vi har på händer och fötter när vi går in i skogen och särskilt när det är dags att flytta kubbarna… Ja, det får nog bli en kontakt med någon transportör om det blir fler och fler huggormar. Känns för farligt att ha dom för nära.
GillaGillad av 1 person
Jag tillhör de ganska få som gillar ormar, även om jag förstås inte skulle vilja ha någon på tomten … Och så blev jag lika lurad som du, ville ju så gärna tro att det var uttern men ser på nosen att det inte är så. Men att möta en mink är häftigt det också!
GillaGillad av 1 person
Att se en mink på så nära håll var en mycket trevlig upplevelse och nyfiken var den. Men den där uttern i vintras var så otroligt häftig och mest för att det var så totalt oväntat. Trodde aldrig att det finns uttrar där vi bor. Den där rackarns huggormen som jag ett tag trodde någon rovfågel tagit såg jag igen förra veckan när den låg och solade sig i värmen. Det som känns jobbigast är att vi rör oss mycket där inne i skogen och alla våra vedkubbar ligger där och behöver hämtas. Man vill ju inte bli biten direkt… Efter det här mötet är det höga gummistövlar som gäller.
Tack snälla Anni för fin kommentar hos mig 🙂
GillaGillad av 1 person