Som eld i bröstet…

och med ett ständigt tryck mellan skulderbladen,

i en tillvaro utan att känna lukt eller smak…

Med en pendlande kroppstemperatur

och med en trötthet jag aldrig upplevt tidigare…

Med halsont och hosta

och med en yrsel som får mig att tro att jag ska svimma…

Med dödsångesttankar och frågetecken som snurrar i huvudet…

kommer jag att vakna igen??

Detta beskriver mina dagar just nu…

Faktum är att jag känner mig rätt så vissen…

Jag skulle kunna fortsätta att nämna en ännu längre lista på symtom jag har och har haft sedan förra måndagen. Den dagen som brukar vara den bästa. Dagen då jag går av min långa nattvecka och har en 8 dagars långledighet att se fram emot…

Men att rabbla upp fler symtom känns helt onödigt.

Symtomen man kan drabbas av finns att läsa om på Google, 1177, Folkhälsomyndigheten m.m….

Ja, så kom den dagen…

Dagen då jag blev en av dom konstaterade med Covid-19.

Jag hade det på känn och blev egentligen inte helt överraskad när svaret kom. Jag är en person som så gott som alltid håller mig frisk och brukar stå emot influensor och magsjukor så när jag började få lite allt för tydliga symtom på detta virusskit…

Ja, då visste jag.

 Den senaste veckan har vi haft familjekarantän här hemma, vilket så klart är en självklarhet, men också ett krav.  Även maken är smittad och sjuk men sonen har än så länge klarat sig. 

Idag är det dag 11 med symtom och dag 8 som konstaterad och jag får vara tacksam att det ändå inte blivit värre. Men ni andra som också drabbats har säkert erfarit hur ovisst detta virus är. Måendet, orken och symtomen kan skifta flera gånger varje dag så man får verkligen ta stunden som den kommer och göra det bästa av situationen.  

Det har blivit många timmar i soffan och i sängen. Finns snart inga julfilmer kvar att se 🙂 🙂 Om dom är bra…??

Näe, inte särskilt 😉 men hjärnan är för trött för att klara något annat. När hjärnan känns okej blir det kortare stunder vid datorn, Netflix serien The Crown eller med en ljudbok i örat.

Skulle så gärna vilja ta mig ut med kameran men har ännu inte tagit mig till brevlådan så det får nog vänta ett tag till. Kanske tar vi oss ut på en liten fototur med bilen i helgen. Självklart håller vi oss från andra människor men enligt fakta så kan vi se oss som smittfria. Eller… vet vi det egentligen? Vi har ju fortfarande symtom… Friskluft utan annan kontakt är ändå tillåtet enligt den information man tillhandahåller efter att provsvaret kommit. 

Bilderna jag visar i inlägget är alla från en utflykt till Fermansbo Naturreservat och gammelskog som vi gjorde i oktober. Maken och jag har tagit steget in i den spegellösa världen och ville så gärna testa våra nya kameror.

Nu var motiven få så det blev lite annat också, men då med min andra kamera. 

När vi låg där på den blöta och extremt hala mossan som täckte stenhällarna så hörde vi hundskall. Hann precis säga till maken att det kanske jagas i skogarna där vi var, vilket inte kändes jättekul. Sen kom knallen… Man kan ju hoppas att dom hade koll för vi var inte ensamma ute i gammelskogen den här söndagen…

Typ en timme senare, när vi fortfarande kröp omkring i mossan så kommer det ett äldre par åkande i bil. Mannen klev ur och kom fram till maken. Frågade om vi sett eller hört någon hund, vilket vi ju hade gjort. Väldigt tagen av stunden berättade mannen att dom tappat bort sin jakthund när GPS´n dött och nu inte längre kunde lokalisera den. Hur det gick för paret vet vi inte, men tyvärr mötte vi dom igen när vi efter ytterligare någon timme åkte hemåt. Då var dom fortfarande ute och letade…  

Någon hund såg vi aldrig till men vi hann med att få några andra individer på bild 🙂 och faktiskt testa på att fota spegellöst.

Nu har orken tagit slut och det får bli ryggläge ett tag igen… Måtte det snart vända och vara över. För nu tycker jag nog att jag fått min beskärda del av detta jäkla elände.

Håller verkligen alla tummar jag har att ni andra klara er. 

Tack för mig ❤

med förhoppning på ett återseende så snart jag fått tillbaka orken.

Pst… Jag vill med detta inlägg inte säga att jag har det värst. Vill ej heller ha någon medömkan. Det är bara en av många berättelser kring den här eländiga tiden vi har omkring oss detta 2020.

16 reaktioner på ”Som eld i bröstet…

  1. Åh min kära, tappra och positiva vän! Fy fan att även du skulle drabbas…det är inte rättvist, men livet är ju inte rättvist som vi redan vet!?
    Jag finner knappt ord, jag blir så ledsen och jag önskar av hela mitt hjärta att du snart är frisk igen…även maken förstås!
    Trots allt ser jag att det finns ett hopp, ett stort hopp och en glimt av tillfrisknande, när jag ser dina som alltid lika livsbejakande bilder.
    No more words…men en stor, varm och hjärtlig KRAM skickar jag i alla fall❤🧡💛🌹🌹🌹…

    Gilla

  2. Ett gilla för bilderna och för att du verkar vara på rätt väg när du har fått till ett inlägg med så vackra bilder. Kul att till och med svampen hänger med huvet i medkänsla. Underbar bild på den drömska ljungen! Nu önskar vi innerligt att ni snart är på bättringsvägen och kan gå ut och vädra kamerorna och er igen. En sval kram!

    Gilla

  3. Jadu… Den där C är en otrevlig bekantskap… jag gav den en match jag med… men oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Skynda långsamt är mitt råd och krya på dig!!

    Gilla

  4. Jaa du, detta skitvirus… jag hoppas ni snart är friska och krya igen. Jag blev lite nyfiken på det där med spegellöst, vad upplever du vara största skillnaden om du nu hunnit få någon uppfattning ännu? Jag har nog inte riktigt fattat det där då jag är så oerhört tekniskt ointresserad vad gäller kameror.
    Vackra bilder som alltid och jag fastnade lite extra i ljungen och de tre tjädertupparna.

    Gilla

  5. Jag lyder inte dig utan tycker väldigt synd om dig. Det var två veckor kvar till julafton när du la in inlägget. Hoppas det är mycket bättre nu.
    Det är en njutning att följa hur du ”leker” med din utrustning och låter oss besökare få ta del av ”storyn”. Igår skickade vi äntligen efter ett macro.

    Gilla

  6. Usch det låter som att du fått det skitvirus som faktiskt fått 2020 och blivit det där märkliga och konstiga året som det blev?!
    Önskar med min varmaste hälsningar att du/ni ska krya på er. Passar även på här att önska ett Gott Nytt (foto)År! =)

    Gilla

  7. Hej,
    krya på Dig och jag skickar en styrkekram…
    Njuter av dina bilder och funderar över den eländiga sjukdomen…
    Med tanke på datumet under bloggen, ser jag att det var ett tag sen… Hoppas du mår bättre idag i din familj klarade det.
    Önskar Dig allt bäst
    Hoppas vi ser dig snart med nya bilder.
    Bildmässigt ett makalöst vackert inlägg. Älskar ditt sätt att se och fotografera.
    Halina

    Gilla

Uppskattar ett litet ord eller 2 ;)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s