Prinzen och jag

Jag har träffat Prinzen!

Han går under namnet

❤ Prinz Galaxy ❤

En himmelsk man från Japan med kristallklar blick blandad med skön och mjuk oskärpa.

Alldeles lagom lång och lagom tjock.

Svart, välpolerad och hård med ett par ringar kring midjan.

Numrerade sådana…

Möjligen att han känns lite trög och osmord.

Men med lite mer övning och taktfast handlag så kommer han bli fulländad.

Det är verkligen…!!

En man i lyxförpackning 😉

På årets mest skämtsamma dag fick han följa med ut på en premiärtur.

En tur som började i soluppgången, i Gökriksuddens Naturreservat utanför Arboga. Ett naturreservat beläget vid Hjälmarens strand och som innehar två slingrande stigar i en, än så länge, kal lövskog. Marken var på sina håll väldigt blöt och tung och vi fick ta små omvägar för att undvika dom allra största vattenhålen. Vegetationen var bitvis täckt med frost och termometern visade på -1. Luften lite rå och kall men himlen vackert klarblå. En värmande sol var på väg att vakna för att under april månads första dag skänka oss lite ljus och värme.

I träd och buskar och ute på det kalla vattnet sågs och hördes alla morgonpigga fåglar sjunga upp och vi hann bara ta ett par steg in på stigen, när vi såg alla efterlängtade blåsippor. Fortfarande lite nyvakna men med en synlig och kännbar kraft att vilja blomma ut.

Vi tog en liten avstickare ner till vattenbrynet och tagna av den totalt kravlösa känslan jag alltid strävar efter under våra utflykter, stod vi på varsitt håll och skapade bilder.

Fågelkvittret byttes för ett tag ut mot ljudet från motorsågar och bankande ljud från hammare och släggor. En släng av irritation kom över men släppte rätt snart, när vi träffade på dom två trevliga herrarna som låg bakom oljudet. Dom var nämligen på plats för att byta ut trasiga brädor på spången.

Med tungan rätt i munnen och påkopplad koncentration tog vi oss förbi herrarna och balanserade på löst liggande brädor täckta av frost. Det blev några försiktiga steg innan vi nådde fast mark igen. Men det gick bra och promenaden kunde fortsätta.

Båda stigarna i naturreservatet leder till vattnet varav den ena leder till ett vindskydd och grillplats. Våra första tankar när vi kom fram var att det här är en plats vi båda skulle kunna ha som övernattning någon gång. Tänk att få vakna upp till det kluckande ljudet från vattnet som rullar in mot stenarna, morgonpigga kvittrande fåglar och soluppgång…

Det här blev även platsen för dagens frukostmål. Väl skyddad från nordanvind och med Knut som sällskap kunde vi njuta av kaffe och ostsmörgås.

Den alltid så nyfikna Knut fortsatte att göra oss sällskap tillbaka in i skogen. Och vem kan motstå den skönsjungande gossen som begåvats med den vackraste rösten ❤

Men det var inte bara Knut som gjorde oss sällskap i det här fina naturreservat…

Det gjorde även den spralliga och nyfikna talgoxen.

Och till dagens lycka!! Den mindre hackspetten ❤

Att hackspettarna trivs i det här naturreservatet hördes på lång väg. Det var inte bara den mindre hackspetten vi såg och hörde utan även spillkråkan och den större hackspetten som tog vår uppmärksamhet.

Den här tiden på året är verkligen speciell och min absoluta favoritårstid. Och när blommorna börjar titta fram…

Då faller jag platt…

Även om jag har tusentals bilder på vårblommor så går det inte att låta bli. Jag älskar att falla ner på marken och koppla bort allt som händer och sker runt omkring oss.

Jag testar nya vinklar och perspektiv. Jag testar skärpa och oskärpa. Jag testar både gamla och nygamla objektiv.

Jag har svårt för meditation för det gör mig så nedrans stressad 😉 Men det här!!!

Det är den klart bästa meditationen.

Och allt tjat om Covid är som bortblåst. Så oerhört skönt och befriande.

Vi hade innan dagens utflykt spanat in ett annat naturreservat vi ville besöka. Även det utanför Arboga. Som alltid så försvinner tiden när vi är ute i naturen så vi var lite tveksamma innan vi lämnade Gökriksudden men tänkte att det ändå kan vara bra att bara reka lite… Ja, så att man vet till nästa gång…

Vädret var på topp och den tänkta rekningen blev en hel eftermiddag i fina Kuggenäs Naturreservat 🙂

På Länsstyrelsens informationstavla såg vi att både den mindre hackspetten och huggormen trivs i området. Nu vill jag inte bli allt för närgången med huggormen och ormar i sig är verkligen inget favoritdjur… Men att fota den på avstånd har jag inga problem med. Nästan…

Jag vet när vi hade häst och man kunde möta en tjock hopslingrad huggorm på stallgången eller på dynghögen… Det var allt annat än ett trevligt möte så att säga. Och varje gång fick kroppen en stark olustkänsla. Nästan som att man behövde spy…

Och ändå… gick vi där, både maken och jag, och letade huggorm! Knasigt va!!

Någon orm var inte synlig, trots att vi passerade nästan varenda stenhög…

Kanske låg dom där och helt enkelt lurade oss… Det var ju trots allt första april 🙂

Men vi fick andra trevliga möten och upplevelser den här eftermiddagen.

Kaffepåtåren med några onyttiga men sjuhelsikes goda kakor intogs vid det stilla vattnet. I vassen gömde sig ett par turturduvor…

Fast som ni ser är det visserligen inga duvor som gömmer sig i vassen utan ett förälskat par av annan art 😉 Och just ”turturduva” är visserligen en art av duvor men det har även betydelsen ”kärlekspar”

Naturen har ännu inte intagit någon större färgskala utan går mestadels i brunt-beigt-svart-grått-och lite vitt.

Men det är på gång 🙂 . Även om gårdagen visade på något helt annat…

Snöstorm!!!

Jag hoppas att dom små vita skönheterna inte blev allt för hårt åtgångna i snön. Förhoppningsvis har dom fått chansen att återhämta sig i solskenet. Även om termometern inte visar på många plus så är det sol och blå himmel. Och i skydd från kalla vindar på en bädd av torra fjolårslöv så hoppas jag att dom får visa sin skönhet ett tag till där dom stod så fint ❤

Årets första vitsippor!!

Vid sidan om platsen där vi fann dessa ljuvliga små vitsippor fanns en bänk där vi passade på att vila våra ben och ha en liten fruktstund. Och typ mitt i en tugga på mitt illgröna Granny-äpple fick jag syn på något brunt och litet komma flygande.

Första tanken var att det minsann var en väldigt liten och brun fågel…

Fast nej… någon fågel var det inte. Det såg mer ut som en sådan där stor nattfjäril man kan se sitta på husväggen i Karibien… Och där vet jag med bestämdhet att vi inte befann oss även om det skulle vara rätt skönt 😉

Den bruna flygande varelsen var snabb och rätt som det var försvann den in i en spricka i ett träd. Fram med Google… och kameran så klart…

Jag kan inte mycket om fladdermöss. Men om jag har gissat rätt så är det här en Vattenfladdermus. – En vanlig art förekommande i södra och mellersta Sverige. Jagar ofta tätt över stilla vattenytor och bor ofta i hålträd. Och det här trädet står alldeles intill Hjälmarens vatten. Bara ett par meter in på land.

Vet inte om ni ser den… Jag vet ju var den är, men om ni fokuserar på den avlånga sprickan och blickar högst upp, vid sprickans början, så ser ni en brun luden liten varelse.

Ibland har jag tålamod. Ibland inte alls. Men ni anar inte vad vi testade våra tålamod och armstyrka där vi stod redo med våra kameror i säkert 30-45 minuter… Med en förhoppning om att den var lite hungrig och sugen på lite matjakt igen. Men, tydligen var den inte allt för hungrig eller så var den också väldigt tålmodig och väntade på att vi skulle ge oss av… För några fler bilder på fladdermusen blev det inte (förutom 50 bilder på samma trädstam 🙂 🙂 )

Trötta och hungriga bestämde vi oss för att åka hemåt och lämna fladdermusen ifred. Det tar trots allt nästan en timme innan vi når vår bostad så det kändes rätt. Men vi kommer absolut att besöka dessa naturreservat igen. Kanske lite längre fram när naturen intagit lite mer färg och mössa, vantar och långkallingar kan lämnas hemma.

Passa på att njuta av våren men glöm inte vinterkläderna för tydligen har dom Arktiska slussportarna öppnats upp igen.

Brrr!!

Pst… Makrobilderna är fotade med Pentacon 29 mm, f:2,8 och övriga bilder med min nya Prinz ❤ Prinz Galaxy 300 mm, f:5,5. Ja, och så några mobilbilder förstås 😉

Och för första gången har jag skapat ett inlägg med den ”nya” redigeraren. Jag har ju använt den klassiska hela tiden vilket har passat mig super men det här… Jag ska nog inte säga så mycket mer för det blir inte särskilt rolig läsning men kanske en dag att jag förstår vad jag håller på med…

Grrr!!!

24 kommentarer på “Prinzen och jag

Add yours

  1. Underbara bilder som alltid! Jag blir sugen att testa nått gammalt objektiv ser spännande ut. Det blir väldigt läckra bilder! Jag skrattade gott när du skrev att du blir stressad av avslappning. Jag är precis likadan. Men att dansa ner på backen med kameran bland blommor, då försvinner timmar. Förutom att man får lite ont i nacken så är man avslappnad🤔😆

    Gillad av 1 person

    1. Haha, ja visst är det märkligt hur tiden och omgivningen bara försvinner när man faller ner i havet av blommor 🙂 Där snackar vi meditation! Och lite nackspärr och andra ömma kroppsdelar tar jag gärna med mig hem tillsammans med den gigantiska bildskörden 😉
      Jag kan verkligen rekommendera att testa dom här gamla objektiven. Dom kostar inte många kronor. Det enda man behöver tänka på är att fattningen är rätt så att den passar kameran och att man behöver en adapter. Sen är det bara att ta sig ut och leka! Det är SÅ spännande och kreativt!

      Gilla

  2. Dina bilder är verkligen helt ljuvliga, som alltid! Ha,ha, det där med meditation, skulle jag aldrig heller klara. Jag beundrar många fågelfotografer som får de mest fantastiska bilder på fåglar. Men då måste man ju stå på pass och vänta, det tålamodet har inte jag heller… Lättare med blommor då, de är i alla fall kvar på samma plats hela tiden 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Precis… Det där tålamodet varierar och jag blir lätt rastlös. Men jag har stunder när jag kan sitta länge på pass och bara njuta och skulle jag någon gång ta mig ut och ligga i gömsle så skulle jag absolut fixa det. Ja det finns många helt fantastiska bilder av fåglar och dom allra flesta av dom är fotade med objektiv som jag nog aldrig kommer att ha i min ägo… Om jag nu inte vinner på Lotto 😉 Men visst är dom beundransvärda och många gånger alldeles fascinerande inspirerande.
      Håller med dig… Blommorna står ju snällt kvar på samma plats och är betydligt enklare att fota. Även om det också kan vara utmanande beroende på växtplats 😉
      Tusen tack för fin kommentar!

      Gillad av 1 person

  3. Banne mig, men jag kan inte se fladdermusen. Måste vara kamouflageexpert, den där. Blommorna desto tydligare, höll jag på att skriva. Inte så skarpa, men vackert renderade. Som du vill ha dem. Och de är fina små juveler. Du får fortsätta kämpa mot dina ormdemoner…
    Deerhunter

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tack för fin kommentar. Attans att du inte lyckats se den lilla filuren men den är nog en skicklig kamouflerare 😉 Och så behöver man nog förstora bilden en aning… Och ja visst är det så… Blombilderna är nog allt lite annorlunda och oskarpa, men som du skriver, som jag vill ha dom. Kanske mer konstbild än artbild 🙂
      Tusen tack för att du hälsar på hos mig 🙂 Det uppskattas!

      Gilla

  4. Härligt vårutflykt i naturreservaten, även om det var lite svalt, nu har vädergudarna styrt om till vårligare väder. Underbart drömska tavlor på blåsipporna, både de nyss väckta och de som hunnit veckla ut sig ur sömnen. Du har helt rätt, att vara ute med kameran är den bästa meditationen och avkopplingen. Den tredje vattenbilden tittar jag också länge på med sina läckert ormiga speglingar. Och visste ser jag den lilla filuren, trots att hen gömmer sig! Nästa gång kanske ni får de bilder ni så gärna ville ha. Kul att du var nöjd med din lille Prinz!

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla och SÅ kul att du lyckas se den lilla filuren. En välkamouflerad liten rackare. Hoppas verkligen den finns kvar när vi återvänder dit längre fram i vår/sommar.
      Speglingar är så spännande. Jag kan stå länge länge och bara njuta av dom bilder som växer fram. Ibland fastnar dom på minneskortet. Ibland bara i minnet. Och ja, Prinzen kommer absolut att få vara med igen på mina utflykter. Det tar alltid lite tid innan man börjar förstå hur dom här ålderdomliga objektiven fungerar i olika ljus och så och det är så spännande att lära känna dom. Vi har ju fått hem en hel del till vår samling och både maken och jag har hittat några favoriter men ändå sitter vi ute på Ebay och letar nya… Knasigt värre 🙂
      Nu håller vi tummarna att det snart blir lite varmare. Men Valborg brukar nästan alltid vara kylslagen så vi får nog vänta ett tag till.

      Gilla

  5. Stort tack för en helt fantastisk utflykt. Eller, ”njutflykt” som jag brukar säga om de utflykter som är speciella. Njöt av att se bilderna och att vandra med. Du kan då verkligen konsten att fotografera.
    Förstår att ni var väldigt nöjda med dagen-
    Detta att meditera är jag inte heller så mycket för utan det blir mer vila i rörelse eller rörelse i vila. Och gärna med med kameran i handen. Har nu på sistone testat maken systemkamera, modell ä, men med ett makroobjektiv ”ett tamron 18 -200mm F/3-6.3som jag inte riktigt vet hur jag ska bära mig åt med. Men jag tränar- Tycker dock kameran är tung att bära med på längre rundor. Men roligt är det att tesat.
    Stort grattis till din nya ”Prinz” och han var satt i jobb.
    Hoppas ni har det bra.
    Tankar till dig.
    Trevlig helg.
    PS Fick min första vaccinationsspruta i onsdags, Pfeizer och är glad för det. Maken fick AZ och det blev bra det också-

    Gillad av 1 person

    1. Njutflykt var väl ett helt underbart uttryck!! Det ska jag lägga på minnet 🙂
      Spännande att du testar makens systemkamera. Det är inte helt enkelt i början men övning ger resultat och det blir bara roligare och roligare. Lycka till ❤
      Visst är det tungt… När jag går runt i naturen med mina kameror och ryggsäck brukar jag fundera på hur många extra kilon jag egentligen bär med mig… Kan säga att efter en dags vandring och fotograferande är jag riktigt trött i både rygg och ben. Och inte blir vi yngre heller… Den tunga packningen och trötta ben var nog en anledning till mina två fall förra året. Båda fallen var alldeles i slutet och strax innan vi kom fram till bilen. Men tänk att man aldrig lär sig… Jag gör precis samma sak varje gång, trots makens förmaningar att inte släpa runt på all packning. Envis? Jag? ABSOLUT inte 😉
      Tusen och tusen tack för att du kikar in och lämnar en sån härlig kommentar!! Det värmer mitt hjärta!

      Gilla

  6. Så roligt att följa med på din vandring i ord och bild och till och med på premiärturen med prinzen. Alltid roligt med ett nytt objektiv, även om det är ett gammalt. Som vanligt underhållande text och många fina bilder. Fastnar alldeles särskilt för den sjätte bilden uppifrån (speglingen i vattnet). Ett riktigt konstverk 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla Claes! Visst är det spännande med speglingsbilder. Det sätter verkligen igång fantasin 🙂 Och man tröttnar aldrig!!
      Tack för titten och fina ord hos mig! Det uppskattas alltid 🙂

      Gillad av 1 person

  7. I går laddade jag batterierna med en underbar promenad tillsammans med en fin vän mitt ute i vitsippebackarna. Jag bor där de finns i massor och det är alldeles ljuvligt. Att finna sina sätt att må bra är meditativt i sig.
    En härlig tid nu, även om våren ”bråkar” – men den är på gång.
    Tack för ett fint besök hos dig.

    Gillad av 1 person

    1. Tusen tack för ditt besök hos mig 🙂 Våren har verkligen dragit i handbromsen. Jag var ut i havet av vitsippor idag men dom flesta sipporna hängde nedåt och såg ledsna ut. Tänkte att det kanske hade med kylan att göra. Får göra ett nytt besök framöver och håller tummarna att dom inte blommat över.

      Gilla

  8. Din inledning är perfekt för att göra mig supernyfiken. Jag förstår att du kommer att trivas med din nya Prinz. Hoppas maken inte blir sotis. 🙂
    Det såg ut som ett mycket varierat och trevligt naturreservat. Okej. Fågelkvitter är att föredra jämfört med motorsåg, släggor och annat monotont störande.
    Vilken sprallig talgoxe.
    Jag är otroligt tacksam för att huggorm är mycket ovanligt på Gotland. Däremot är gotlandssnoken vanlig. Jag kan också tänka mig att zoooooma in på väldigt långt håll. Men annars vill jag bara glömma tanken att få en date i skogen.
    Helgkram, Bosse som är två årskullar ifrån att ringa och boka. Otroligt störande att vissa ringer och bokar flera tider för att de tror att ska få välja sort. 😦

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla!!
      Det var verkligen fina naturreservat och båda reservaten ligger vid Hjälmarens vatten. Inte så där galet långa rundor heller utan mer hanterbart. Vi kommer absolut att göra ett återbesök framöver. Ormar är äckliga och ännu otäckare är dom när dom simmar i vattnet. Hua…
      Nu hoppas vi på att värmen tar sig in i landet och puttar bort minusgraderna och snöfallen. Det är ju för 17 gubbar snart Maj.
      Önskar dig en trevlig Valborg! Kram

      Gilla

  9. Hej, du bjuder alltid på oförglömliga naturupplevelser! Mycket trevlig läsning och underbara bilder, som det brukar hos dig 🙂
    Jag bara njuter och naturligtvis smälter lite extra för sipporna, de blåa och de vita 🙂
    Varma hälsningar
    Halina

    Gillad av 1 person

    1. Tack snälla!! Ja det är något alldeles särskilt med sippor. Tyvärr var vitsipporna riktigt ledsna imorse när jag åkte ut till havet eller mer exakt bädden av vitsippor. Dom hängde bara nedåt och såg alldeles molokna ut. Men vem känner inte så när vintern vägrar släppa greppet och ge utrymme för lite mer vårvärme.
      Tusen tack för fina ord och för ditt besök ❤

      Gilla

  10. Du är välkommen till min trädgård för att fotografera både vitsippor och stor hackspett 😉 Snart slår magnoliorna ut också, även om de tvekar i kylan. Med ditt fantastiska fotoöga skulle du få även trädgårdsblommor i förorten att bli poetiska ❤ Inga ormar har jag heller, fast jag gärna hade haft det som husdjur när jag var tonåring. Fick inte för mamma 😛
    Stor kram till dig, fina Susanne, och tack för att vi får komma in i din vackra värld av ord och foton!

    Gillad av 1 person

    1. Vilken klok mamma 🙂 Kanske tänkte hon eller visste hur det ofta kan vara när barnen vill ha husdjur… Dom är roliga ett tag och sen står man som ofrivillig förälder och får ta över ansvaret över husdjuren… Jag blev hästansvarig i många år när dottern tröttnade och jag som egentligen var livrädd 😉
      Tack snälla Anni!! Det måste vara en fröjd att gå omkring i din trädgård med kameran ❤ Kanske en dag 🙂 Stor Kram till dig!

      Gillad av 1 person

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: