Prinzen och jag

Jag har träffat Prinzen!

Han går under namnet

❤ Prinz Galaxy ❤

En himmelsk man från Japan med kristallklar blick blandad med skön och mjuk oskärpa.

Alldeles lagom lång och lagom tjock.

Svart, välpolerad och hård med ett par ringar kring midjan.

Numrerade sådana…

Möjligen att han känns lite trög och osmord.

Men med lite mer övning och taktfast handlag så kommer han bli fulländad.

Det är verkligen…!!

En man i lyxförpackning 😉

På årets mest skämtsamma dag fick han följa med ut på en premiärtur.

En tur som började i soluppgången, i Gökriksuddens Naturreservat utanför Arboga. Ett naturreservat beläget vid Hjälmarens strand och som innehar två slingrande stigar i en, än så länge, kal lövskog. Marken var på sina håll väldigt blöt och tung och vi fick ta små omvägar för att undvika dom allra största vattenhålen. Vegetationen var bitvis täckt med frost och termometern visade på -1. Luften lite rå och kall men himlen vackert klarblå. En värmande sol var på väg att vakna för att under april månads första dag skänka oss lite ljus och värme.

I träd och buskar och ute på det kalla vattnet sågs och hördes alla morgonpigga fåglar sjunga upp och vi hann bara ta ett par steg in på stigen, när vi såg alla efterlängtade blåsippor. Fortfarande lite nyvakna men med en synlig och kännbar kraft att vilja blomma ut.

Vi tog en liten avstickare ner till vattenbrynet och tagna av den totalt kravlösa känslan jag alltid strävar efter under våra utflykter, stod vi på varsitt håll och skapade bilder.

Fågelkvittret byttes för ett tag ut mot ljudet från motorsågar och bankande ljud från hammare och släggor. En släng av irritation kom över men släppte rätt snart, när vi träffade på dom två trevliga herrarna som låg bakom oljudet. Dom var nämligen på plats för att byta ut trasiga brädor på spången.

Med tungan rätt i munnen och påkopplad koncentration tog vi oss förbi herrarna och balanserade på löst liggande brädor täckta av frost. Det blev några försiktiga steg innan vi nådde fast mark igen. Men det gick bra och promenaden kunde fortsätta.

Båda stigarna i naturreservatet leder till vattnet varav den ena leder till ett vindskydd och grillplats. Våra första tankar när vi kom fram var att det här är en plats vi båda skulle kunna ha som övernattning någon gång. Tänk att få vakna upp till det kluckande ljudet från vattnet som rullar in mot stenarna, morgonpigga kvittrande fåglar och soluppgång…

Det här blev även platsen för dagens frukostmål. Väl skyddad från nordanvind och med Knut som sällskap kunde vi njuta av kaffe och ostsmörgås.

Den alltid så nyfikna Knut fortsatte att göra oss sällskap tillbaka in i skogen. Och vem kan motstå den skönsjungande gossen som begåvats med den vackraste rösten ❤

Men det var inte bara Knut som gjorde oss sällskap i det här fina naturreservat…

Det gjorde även den spralliga och nyfikna talgoxen.

Och till dagens lycka!! Den mindre hackspetten ❤

Att hackspettarna trivs i det här naturreservatet hördes på lång väg. Det var inte bara den mindre hackspetten vi såg och hörde utan även spillkråkan och den större hackspetten som tog vår uppmärksamhet.

Den här tiden på året är verkligen speciell och min absoluta favoritårstid. Och när blommorna börjar titta fram…

Då faller jag platt…

Även om jag har tusentals bilder på vårblommor så går det inte att låta bli. Jag älskar att falla ner på marken och koppla bort allt som händer och sker runt omkring oss.

Jag testar nya vinklar och perspektiv. Jag testar skärpa och oskärpa. Jag testar både gamla och nygamla objektiv.

Jag har svårt för meditation för det gör mig så nedrans stressad 😉 Men det här!!!

Det är den klart bästa meditationen.

Och allt tjat om Covid är som bortblåst. Så oerhört skönt och befriande.

Vi hade innan dagens utflykt spanat in ett annat naturreservat vi ville besöka. Även det utanför Arboga. Som alltid så försvinner tiden när vi är ute i naturen så vi var lite tveksamma innan vi lämnade Gökriksudden men tänkte att det ändå kan vara bra att bara reka lite… Ja, så att man vet till nästa gång…

Vädret var på topp och den tänkta rekningen blev en hel eftermiddag i fina Kuggenäs Naturreservat 🙂

På Länsstyrelsens informationstavla såg vi att både den mindre hackspetten och huggormen trivs i området. Nu vill jag inte bli allt för närgången med huggormen och ormar i sig är verkligen inget favoritdjur… Men att fota den på avstånd har jag inga problem med. Nästan…

Jag vet när vi hade häst och man kunde möta en tjock hopslingrad huggorm på stallgången eller på dynghögen… Det var allt annat än ett trevligt möte så att säga. Och varje gång fick kroppen en stark olustkänsla. Nästan som att man behövde spy…

Och ändå… gick vi där, både maken och jag, och letade huggorm! Knasigt va!!

Någon orm var inte synlig, trots att vi passerade nästan varenda stenhög…

Kanske låg dom där och helt enkelt lurade oss… Det var ju trots allt första april 🙂

Men vi fick andra trevliga möten och upplevelser den här eftermiddagen.

Kaffepåtåren med några onyttiga men sjuhelsikes goda kakor intogs vid det stilla vattnet. I vassen gömde sig ett par turturduvor…

Fast som ni ser är det visserligen inga duvor som gömmer sig i vassen utan ett förälskat par av annan art 😉 Och just ”turturduva” är visserligen en art av duvor men det har även betydelsen ”kärlekspar”

Naturen har ännu inte intagit någon större färgskala utan går mestadels i brunt-beigt-svart-grått-och lite vitt.

Men det är på gång 🙂 . Även om gårdagen visade på något helt annat…

Snöstorm!!!

Jag hoppas att dom små vita skönheterna inte blev allt för hårt åtgångna i snön. Förhoppningsvis har dom fått chansen att återhämta sig i solskenet. Även om termometern inte visar på många plus så är det sol och blå himmel. Och i skydd från kalla vindar på en bädd av torra fjolårslöv så hoppas jag att dom får visa sin skönhet ett tag till där dom stod så fint ❤

Årets första vitsippor!!

Vid sidan om platsen där vi fann dessa ljuvliga små vitsippor fanns en bänk där vi passade på att vila våra ben och ha en liten fruktstund. Och typ mitt i en tugga på mitt illgröna Granny-äpple fick jag syn på något brunt och litet komma flygande.

Första tanken var att det minsann var en väldigt liten och brun fågel…

Fast nej… någon fågel var det inte. Det såg mer ut som en sådan där stor nattfjäril man kan se sitta på husväggen i Karibien… Och där vet jag med bestämdhet att vi inte befann oss även om det skulle vara rätt skönt 😉

Den bruna flygande varelsen var snabb och rätt som det var försvann den in i en spricka i ett träd. Fram med Google… och kameran så klart…

Jag kan inte mycket om fladdermöss. Men om jag har gissat rätt så är det här en Vattenfladdermus. – En vanlig art förekommande i södra och mellersta Sverige. Jagar ofta tätt över stilla vattenytor och bor ofta i hålträd. Och det här trädet står alldeles intill Hjälmarens vatten. Bara ett par meter in på land.

Vet inte om ni ser den… Jag vet ju var den är, men om ni fokuserar på den avlånga sprickan och blickar högst upp, vid sprickans början, så ser ni en brun luden liten varelse.

Ibland har jag tålamod. Ibland inte alls. Men ni anar inte vad vi testade våra tålamod och armstyrka där vi stod redo med våra kameror i säkert 30-45 minuter… Med en förhoppning om att den var lite hungrig och sugen på lite matjakt igen. Men, tydligen var den inte allt för hungrig eller så var den också väldigt tålmodig och väntade på att vi skulle ge oss av… För några fler bilder på fladdermusen blev det inte (förutom 50 bilder på samma trädstam 🙂 🙂 )

Trötta och hungriga bestämde vi oss för att åka hemåt och lämna fladdermusen ifred. Det tar trots allt nästan en timme innan vi når vår bostad så det kändes rätt. Men vi kommer absolut att besöka dessa naturreservat igen. Kanske lite längre fram när naturen intagit lite mer färg och mössa, vantar och långkallingar kan lämnas hemma.

Passa på att njuta av våren men glöm inte vinterkläderna för tydligen har dom Arktiska slussportarna öppnats upp igen.

Brrr!!

Pst… Makrobilderna är fotade med Pentacon 29 mm, f:2,8 och övriga bilder med min nya Prinz ❤ Prinz Galaxy 300 mm, f:5,5. Ja, och så några mobilbilder förstås 😉

Och för första gången har jag skapat ett inlägg med den ”nya” redigeraren. Jag har ju använt den klassiska hela tiden vilket har passat mig super men det här… Jag ska nog inte säga så mycket mer för det blir inte särskilt rolig läsning men kanske en dag att jag förstår vad jag håller på med…

Grrr!!!

2 reaktioner på ”Prinzen och jag

  1. Underbara bilder som alltid! Jag blir sugen att testa nått gammalt objektiv ser spännande ut. Det blir väldigt läckra bilder! Jag skrattade gott när du skrev att du blir stressad av avslappning. Jag är precis likadan. Men att dansa ner på backen med kameran bland blommor, då försvinner timmar. Förutom att man får lite ont i nacken så är man avslappnad🤔😆

    Gilla

  2. Dina bilder är verkligen helt ljuvliga, som alltid! Ha,ha, det där med meditation, skulle jag aldrig heller klara. Jag beundrar många fågelfotografer som får de mest fantastiska bilder på fåglar. Men då måste man ju stå på pass och vänta, det tålamodet har inte jag heller… Lättare med blommor då, de är i alla fall kvar på samma plats hela tiden 🙂

    Gilla

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s