För mycket av allt

images

Precis just så har det känts det senaste året.

Jag kände att jag bara blev argare och argare och mer och mer bitter. En inte allt för angenäm känsla att bära runt på… Och ingen vill väl vara en bitterfitta. Varken hemma eller på jobbet.

Till slut fick jag bara nog.

Nog av allt!

Jag började rensa bort och ta avstånd från det som gjorde mig arg och bitter.

Bort med Push-notiser på mobilen. Mobilens appar genomgick en storrensning.

Den s.k. vänner-listan på FB halverades. Aktiviteten på sociala medier minskades och var stundtals obefintlig.

Ja, rent ut sagt så städade jag bort en hel del skit.

Precis som jag gjort på den här bilden där jag ”städat bort” högen med hästskit som låg mitt på bron.

140,1

Tiden gick, precis som den alltid gör och så smått började det kännas lite bättre. Orken och lusten att titta runt lite på Instagram kom tillbaka liksom att kika in hos er i bloggvärlden. Men orken till att lämna ett avtryck saknades fortfarande. Fick fantastiska små meddelande gällande min frånvaro som jag uppskattar enormt mycket.

Så, till slut, kom den där känslan och suget av att bara skriva av mig. Detta tillsammans med bara en bild. Ville ha en enkel sida som inte gav mig den där jobbiga känslan på krav och dåliga samveten.

Öppnade en ny sida som kändes helt rätt. Några hittade dit och lämnade fina avtryck. Avtryck som värmer massor, Tack!

Tyvärr blev sidan inte långvarig… Fick problem med väldigt mycket spam och annat tjafs och trots att jag ställde in all säkerhet jag kunde och bytte lösen etc så är sidan nu ett minne blott.

För väldigt många år sedan blev jag medlem på Fotosidan. En givande plats där man kunde dela med sig av sina bilder och få inspiration. Länge kändes det bra och givande men så kom dom alldeles för nära… dom där ”pretto-gubbarna” med sina pikar om regler, teknik och annat tyckande. Tips är alltid bra men det finns gränser. När det blev alldeles för mycket av den varan och självförtroendet sjönk till botten så tog jag beslutet av att ta en skön och välbehövlig paus. En paus som stod sig ända fram till i vintras.

Fick tanken att jag nog ska ge det en ny chans. Många år har ju gått sedan sist så kanske har livet haft sin gång…

116,11

Vet att många använt Fotosidans blogg som forum så varför inte 🙂 . Slängde in ett första inlägg i december och det har faktiskt blivit några till efter det. Tog bort alla gamla bilder på min sida och har fyllt på med några nya och andra inte helt purfärska, men relativt nya foton. Jag har lovat mig själv att försöka ge sidan en ny chans.

( På mitt sätt – Min blogg på FS)

Fick ett tips om en rätt så ny sida där man kan dela med sig av foton, bli bedömd och förhoppningsvis utvald. Har fått med några bilder i Prime Gallery vilket verkligen känns superkul och ärofyllt!!! Till en början kändes allt spännande och inspirerande. Även om sidan har en hel del ”lättklädda och avklädda” bilder så finns det något att finna för allas intressen.

100ASA Certificate - The beauty by Susanne Granholm Carter

Men så…

(Tänk att det alltid finns ett MEN i mitt liv!!!)

börjar det trilla in märkliga kommentarer där jag känner att personerna inte förstår mina bilder. Men självklart är det heller inget jag kräver av andra. Vi har alla rätt till vår smak och våra intressen. Dock har jag inte orken att försöka förklara mig hela tiden.

Om en bild inte riktigt faller mig i smak så scrollar jag bara förbi den likväl som att jag mer än gärna lämnar små avtryck för att hylla bilder jag tycker om. Det jag inte förstår är varför man ska kasta negativa kommentarer om en bild när man, som jag alltid gör… kollar personens egna galleri, inte själv har något unikt att erbjuda… Varför kasta sten i glashus liksom???

141,1

Kanske är det bra med en liten paus även där. Paus kommer jag även att ha från min dagliga tillvaro dom kommande veckorna. Om allt går som det ska kommer jag nästa vecka skeppa ut på mitt livs resa.

Men… (ännu en gång, ett MEN 😉 )

Än är vi inte i hamn så jag vill inte ta ut något i förskott.

Om allt klaffar så kommer det trilla in ett inlägg eller två och kanske ett litet tecken på Insta eller så.

Önskar er allt gott och hoppas att ni alla fina människor har hälsan i behåll!

12 kommentarer på “För mycket av allt

Add yours

  1. Roligt att se att du är tillbaka! Ibland blir det bara för mycket, då får man dra sig undan ett tag. Jag var också med på Fotosidan några år, gick med 2002. Tyckte det var kul i början men sen blev det för mycket av regler, teknik osv så jag tröttnade helt. Jag har kvar kontot men är aldrig där numera.
    Nu ägnar jag mig mest åt bloggen och ibland också lite på IG. Det får räcka. Men jag kan ibland känna lite också att ”varför bloggar jag” men så är det nog för alla, det går lite upp och ner. Huvudsaken är att man trivs med det man gör och så är det ju så förbaskat roligt med foto och bilder. Och jag behöver väl inte säga att jag gillar dina bilder, de är underbara! 💜

    Gillad av 2 personer

    1. Tack snälla Ulla för fina ord och din omtanke. Kan bara hålla med i det du skriver. För visst måste man trivas med det man gör, annars blir allt bara en massa krav och det är inte bra på sikt. Allt gott till dig! Mvh Susanne

      Gilla

  2. Känner igen känslan. Man orkar i längden inte med sånt som kräver uppmärksamhet hela tiden. Jag fick avisering om kommentarer tidigare i mobilen och det passade mig att byta fokus när jag satt ledsen på bussen på väg från besök hos mor på äldreboendet. Men sen tog jag bort allt sånt. Tråkigt med reaktioner du fått, jag håller helt med dig i dina tankar. Dina bilder vinner alltid, som de underbara i detta inlägg.

    Gillad av 2 personer

    1. Tack snälla snälla för fina ord och omtanke. Jag tror att det gör en gott att rensa det som stressar oss på olika sätt och att vi lyssnar på signalerna. Allt gott till dig. Mvh Susanne

      Gilla

    1. Tusen tack Claes för fina ord och omtanke. Har precis börjat med en reseberättelse i ord och bild från det fantastiska Svalbard 🙂 Det kommer att ta sin tid men det är på gång. Mvh Susanne

      Gillad av 1 person

  3. Skickar alla kryahälsningar som finns! Jag känner igen mig efter en träff med väggen för några år sen. Det blir bättre men man får vara försiktig efter. Jag känner lätt om det blir för mycket. Men för mig har kameran alltid varit ett andningshål. Jag har saknat dina bilder och berättelser så det är kul att du börjar återvända🥰

    Gilla

    1. Tack snälla Carina ❤ Visst är kameran och fotograferingsstunderna som återhämtning. Särskilt om dom är helt kravlösa. Det blir ett tillfälle när man kan koppla bort allt runt omkring. Uppskattar dina ord jättemycket. Det värmer mitt hjärta. TACK!! Mvh Susanne

      Gilla

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: