För mycket av allt

Precis just så har det känts det senaste året.

Jag kände att jag bara blev argare och argare och mer och mer bitter. En inte allt för angenäm känsla att bära runt på… Och ingen vill väl vara en bitterfitta. Varken hemma eller på jobbet.

Till slut fick jag bara nog.

Nog av allt!

Jag började rensa bort och ta avstånd från det som gjorde mig arg och bitter.

Bort med Push-notiser på mobilen. Mobilens appar genomgick en storrensning.

Den s.k. vänner-listan på FB halverades. Aktiviteten på sociala medier minskades och var stundtals obefintlig.

Ja, rent ut sagt så städade jag bort en hel del skit.

Precis som jag gjort på den här bilden där jag ”städat bort” högen med hästskit som låg mitt på bron.

Tiden gick, precis som den alltid gör och så smått började det kännas lite bättre. Orken och lusten att titta runt lite på Instagram kom tillbaka liksom att kika in hos er i bloggvärlden. Men orken till att lämna ett avtryck saknades fortfarande. Fick fantastiska små meddelande gällande min frånvaro som jag uppskattar enormt mycket.

Så, till slut, kom den där känslan och suget av att bara skriva av mig. Detta tillsammans med bara en bild. Ville ha en enkel sida som inte gav mig den där jobbiga känslan på krav och dåliga samveten.

Öppnade en ny sida som kändes helt rätt. Några hittade dit och lämnade fina avtryck. Avtryck som värmer massor, Tack!

Tyvärr blev sidan inte långvarig… Fick problem med väldigt mycket spam och annat tjafs och trots att jag ställde in all säkerhet jag kunde och bytte lösen etc så är sidan nu ett minne blott.

För väldigt många år sedan blev jag medlem på Fotosidan. En givande plats där man kunde dela med sig av sina bilder och få inspiration. Länge kändes det bra och givande men så kom dom alldeles för nära… dom där ”pretto-gubbarna” med sina pikar om regler, teknik och annat tyckande. Tips är alltid bra men det finns gränser. När det blev alldeles för mycket av den varan och självförtroendet sjönk till botten så tog jag beslutet av att ta en skön och välbehövlig paus. En paus som stod sig ända fram till i vintras.

Fick tanken att jag nog ska ge det en ny chans. Många år har ju gått sedan sist så kanske har livet haft sin gång…

Vet att många använt Fotosidans blogg som forum så varför inte 🙂 . Slängde in ett första inlägg i december och det har faktiskt blivit några till efter det. Tog bort alla gamla bilder på min sida och har fyllt på med några nya och andra inte helt purfärska, men relativt nya foton. Jag har lovat mig själv att försöka ge sidan en ny chans.

( På mitt sätt – Min blogg på FS)

Fick ett tips om en rätt så ny sida där man kan dela med sig av foton, bli bedömd och förhoppningsvis utvald. Har fått med några bilder i Prime Gallery vilket verkligen känns superkul och ärofyllt!!! Till en början kändes allt spännande och inspirerande. Även om sidan har en hel del ”lättklädda och avklädda” bilder så finns det något att finna för allas intressen.

Men så…

(Tänk att det alltid finns ett MEN i mitt liv!!!)

börjar det trilla in märkliga kommentarer där jag känner att personerna inte förstår mina bilder. Men självklart är det heller inget jag kräver av andra. Vi har alla rätt till vår smak och våra intressen. Dock har jag inte orken att försöka förklara mig hela tiden.

Om en bild inte riktigt faller mig i smak så scrollar jag bara förbi den likväl som att jag mer än gärna lämnar små avtryck för att hylla bilder jag tycker om. Det jag inte förstår är varför man ska kasta negativa kommentarer om en bild när man, som jag alltid gör… kollar personens egna galleri, inte själv har något unikt att erbjuda… Varför kasta sten i glashus liksom???

Kanske är det bra med en liten paus även där. Paus kommer jag även att ha från min dagliga tillvaro dom kommande veckorna. Om allt går som det ska kommer jag nästa vecka skeppa ut på mitt livs resa.

Men… (ännu en gång, ett MEN 😉 )

Än är vi inte i hamn så jag vill inte ta ut något i förskott.

Om allt klaffar så kommer det trilla in ett inlägg eller två och kanske ett litet tecken på Insta eller så.

Önskar er allt gott och hoppas att ni alla fina människor har hälsan i behåll!