Hela havet stormar

Den sjövane skulle nog säga att vi nåddes av ”en liten bris” 😉

Men för mig… var det STORM! 🙂 och ÅNGEST!

Vi visste att det skulle bli starka vindar från söder och allt var inräknat i resrutten.

Dock, så kom ovädret lite tidigare än vad man räknat med…

Men som vi nog alla hört någon gång så finns det ett ”lugnet före stormen” och det var precis en sådan dag vi fick innan det brakade löst.

Tidig morgon, denna lugnets dag, kom vi fram till Van Keulenfjorden (fakta; läs).

Himlen var klarblå och vattnet spegelblankt med enbart små krusningar på vattenytan som skapade vackra mönster.

Termometern visade på ett par minus och förhållandena var dom bästa tänkbara. Båten styrde in mot isen och DÄR! Där låg hon 🙂 En vit skönhet och isbjörn nr 2.

En vacker hona som såg ut att ha det riktigt gott…

En riktig ”chillare” faktiskt 😉

Hon varierade sig mellan bukläge, halvt stående till att några gånger ställa sig upp för att ta sig en titt i hålet…

Ja, det är så dom gör när dom är hungriga och på jakt efter en munsbit. Dom ställer sig vid ett andningshål och väntar på att middagen ska dyka upp. Och så där kan dom stå länge. Som den här vackra damen gjorde.

Hon visade noll intresse för det gäng fotografer som upprymda och förväntansfulla stod redo med kameror och långa teleobjektiv ute på däck.

Våra expeditionsledare Jens och guide Audun och Arctic Adventures har ett alldeles fantastiskt arbetssätt och syn på dom vilda djuren och det är att dom ALDRIG får störas, jagas eller på annat sätt fara illa. Vi är gäster och ska därför respektera naturen och dom vilda djuren och fåglarna.

Som andra dagar när man går i väntans tider tar man fram sin kreativitet och fantasi och passar på att skapa bilder och öva på olika tekniker.

Jag kan lova er att efter timmar av lek och mestadels panoreringsfoto så känns armarna som spaghetti 🙂 🙂 Men det är ju så förbaskat roligt så det är svårt att sluta.

Även om man stannade länge på samma plats gick tiden så fort. Förutom fotografering och friskluft blev det en tur med Zodiacbåtarna, mat och fika, socialt umgänge och stunder med vila i hytten.

När vi stod där och svängde våra kameror fram och tillbaka fick vi höra att 3 stycken Belugavalar/Vitvalar (fakta; läs) setts simma längre ut i fjorden. Eftersom säsongen var tidig för val hade jag absolut inte räknat med att få se några alls. Dom här 3 valarna valde att inte komma in i fjorden men tack vare vår filmare kunde vi få njuta av en helt magisk film, skapad av vår filmare Tony och hans drönare.

Alltså!!! Det var så vackert att se och man blev alldeles tagen.

Så småningom blev det dags att styra båten vidare. Vår fina isbjörnshona hade gett sig av inåt land och vi var redo för nya mål.

Vi åkte norrut för att på kvällningen stanna till för en tur med Zodiacbåtarna vid ön Akseløya (fakta; läs). En lång, smal ö vid mynningen av Van Mijenfjorden. Jag valde att inte följa med på den här turen men maken hakade på. Dock började vindarna ta i och ovädret var i antågande så kvällsturen fick avbrytas och färden gick vidare med M/S Freya, ut på öppet hav, med siktet inställt på Prins Karls Forland (fakta; läs) och valrossarna vid Poolepynten (fakta; läs).

Den natten kommer sitta kvar länge i mitt minne.

Det började med vågor som växte och växte och ”fallen” ner efter att ha stigit med vågen blev högre och kraftigare. Maken gick och lade sig men jag kunde bara inte komma till ro. Jag stod som fastspikad framför fönstret, med händer som greppade karmen i ett hårt grepp.

Där stod jag och följde med i vågorna och det kändes till en början helt okej. Men när vågorna växte och allt till slut blev ett enda stort virrvarr och med en båt som for än hit och än dit… Då blev det liksom för mycket och rädslan tog ett krafttag om mitt inre. Droppen blev nog när båten liksom ”for ner i ett djup” och det kändes som att båten skulle lägga sig på sidan… Då var jag fast besluten att ta mig upp och sätta på mig överlevnadsdräkten. Maken fick mig lugn och färden fortsatte och vid 04-tiden vågade jag lägga mig ner och följa med i vågen.

Några tecken på sjösjuka slapp jag den natten och det var nog tack vare att jag låg steget före och preppade mig med en Postafentablett och tuggade Calma för brinnande livet. På morgonen kom den omtänksamma personalen och våra ledare för att stämma av hur vi mådde. Många hade drabbats av sjösjuka och jag fick ett lugnande samtal om att just den här båten klarar minst det tredubbla och att jag kan vara helt lugn.

Ovädret fortsatte och det var helt enkelt för farligt att ge sig ut i Zodiacbåtarna den dagen. Vi fick även lämna Poolepynten och istället åka in i St. Jonsfjorden (fakta; läs) där vädret var betydligt lugnare. Ett ymnigt snöfall lade sig över oss och dagen spenderades på däck med viltspaning och fågelfotografering.

Stormfågeln blev den självklara modellen för min kreativitet och fotolek.

Efter att ha spenderat en dag i St. Jonsfjorden blev det dags att åka vidare. Resan började på kvällen efter att vi ätit vår middag och nästa mål var Isfjorden via Poolepynten, i hopp om att se valross. Men den kraftiga vinden höll i sig ute till havs så det var inte läge för någon spaning för vår del. Helt slut efter föregående natts minimala sovtimmar gick jag till sängs och ännu en natt, följde jag med i vågornas rörelse. Men den här natten kände jag mig helt lugn och somnade medan ”chillistan” på Spotify spelade i mina öron.

Maken hade en annan natt. Han vankade av och an och kunde inte sova. Vid 04:30-tiden tog han kameran och gick ut på däck. Vi hade precis anlänt Nordfjorden (fakta; läs) och på vägen ut mötte han vår guide Audun…

Och strax därpå hördes en kraftig dunk på dörren…

Tills vi hörs igen…

Njut av vackert sommarväder och ljuvlig natur.

Här hemma ska vi ha 100% Noramys ❤

På återseende 🙂

4 kommentarer på “Hela havet stormar

Add yours

    1. Nej du… Dom där vågorna var inte att leka med. Men faktum är att jag nog ändå tyckte mest synd om kocken som mitt i natten fick ta tag i det som lossnat och skapat ett kaos och sen behöva stå hela dagen och laga vår mat samtidigt som man mår pyton… Det var tufft. Skulle jag säga annat skulle jag ljuga. Men så här i efterhand så är det nog ändå alla fantastiska möten med djuren och landskapen som fastnat i mitt minne.

      Gilla

  1. Vilket äventyr! Dagar med innehåll som kommer att finnas med alltid. ”Tänk när vi …”
    Man är inte så tuff vad gäller att utmana naturen, men ibland har man igen att man vågar. Det här måste kännas alldeles stolslaget att få till sin minnesbank.
    Fortsatt sköna sommardagar! Nu kanske på ”fast mark”. 🙂
    Mia

    Gilla

  2. Så häftigt att följa din resa! Vilka bilder, vilka möten magiskt! Jag kan tänka mig dessa spagettiarmar 😉 men som sagt värt det och att hålla ett tele är lika tungt utan att panorera… Sen är väl blåsten inte lika roligt men man får ta det onda med det goda i dessa samanhang 😉

    Gilla

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: