Publicerat den av Susanne

Kan man tröttna på skogspromenader?

Svaret är snabbt och enkelt…

NEJ! Det kan man inte 🙂

Inte tröttna på att vara i skogen! Till 99%, eller kanske 95% om jag tänker efter 😉 så är det helt fantastiskt MEN…

det finns tillfällen då det inte är fullt så där underbart, njutbart, avkopplande… 

Och orsaken till det har jag skrivit om flera gånger förut… Så det känns lite tjatigt att skriva om det igen 😉

(2015, 2017, 2018:1, 2018:2, 2018:3 )

Tiden vi har framför oss nu när naturen skiftar färg och marken täcks av bär och svamp borde vara den absoluta favorittiden att vistas i skogen. Och så har det nog varit, när jag tänker tillbaka… Men under dom senaste åren så har allt förändrats och detta enbart pga en otäcking… En oönskad, äcklig och dryg liten typ som inte tycks ha nåt vett i skallen, som invaderar våra vackra skogar och förpestar tillvaron för många av oss skogsfreak…

Och vad syftar jag på då?

Jo, så klart, älgflugan (hjortlus, älglus). 

Under semestern gav vi oss ut på flera skogspromenader. Både nästgårds och lite längre bort. Bäst att passa på liksom 😉 innan skogen invaderas och tjusningen går om intet…

Vi försöker ofta upptäcka nya skogar, nya naturreservat, nya platser att besöka. Säkert är det många av er som nu tänker… Skog som skog liksom… Hur spännande kan det vara att leta nya skogar??

Men det är det, även om naturen och växtligheten många gånger är densamma. Det är alltid spännande att upptäcka nya platser. Det blir alltid ett Wow!, eller ett Nja… eller ett Fantastiskt! eller Hit måste vi åka igen!! 🙂

Ibland kommer vi hem med välfyllda minneskort, ibland har fotograferingen fått komma i andra hand. Vad slutresultatet blir spelar mindre roll.  Men till 100% så är kaffetermosen ALLTID tom, fikat är slut och sinnet fyllt av rofylldhet.

Bara det är värt guld ❤

Förutom det jag skrivit om tidigare från i sommar, Knuthöjdsmossen, Björskogsnäs och Garphyttans Nationalpark så har vi utforskat skogarna runt stugan i Karlskoga lite mer.

En dag tog vi oss lite längre bort från stugan. Vi hade en liten plan, typ, sväng vänster nere vid vägen 😉 , men inte mer än så.  Eftersom vi gärna tar avstickare när vi ser något som vi vill kika lite närmare på så ville vi inte ha någon detaljerad och bestämd resplan.

Och det var just en avstickare som gjorde att vi hamnade här 🙂

Just den här dagen kan man ju tro, när man kikar på bilden, att vi befann oss i början av våren eller sen höst men faktum är att det var den 8 juli… Besöket i detta naturreservat blev bra men inte så långvarigt. Trots att vi borde vara rutinerade så hade vi inte tänkt så långt för på fötterna satt det enbart ett par slitna gamla joggingskor… och marken var väldigt blöt. För trots allt så var det en mosse och där brukar det ju vara blött… 😉

Men men… några bilder blev det (mellan parkeringen och mossen) och trots fel skor (och utan stövlarna nerpackade) så kände vi att ”Hit måste vi åka igen!”

När vi kände oss klara med den här platsen rullade vi vidare på okänd grusväg mot okänt mål. Hamnade långt ute på ett kalhygge men valde att vända om för att söka oss ut på den något större vägen som skulle leda oss tillbaka till stugan. Men självklart med några stopp längs dikeskanterna för att ta del av allt som spirade och levde i form av blomster, gräs, smultron, insekter och glada små filurer 😉 🙂 

Dagen efter vår roadtrip valde vi att utforska skogen runt stugknuten. Visst har vi gått där många, många gånger men då hållit oss i närliggande omgivning. Den här dagen valde vi att se vad som fanns bortom det allra närmaste 🙂

 Till skillnad mot dagen innan när man höll på att frysa öronen av sig och lekamen var täckt av varma klädesplagg så var den här dagen varm, skön och svettig. Snacka om kontraster 🙂 🙂 

Så här kan det se ut under våra skogspromenader. Vi tar ofta fika- och vätskepauser och slår oss då ner där det ser bra och sittvänligt ut. 

Nu gör vi ju annat än fikar så klart 😉

Typ, kryper på marken och fotar spännande, vackra och intressanta små individer och andra skönheter.

Jag kan verkligen inte få nog av vad vår vackra natur har att erbjuda.

Vår vackra svenska natur ❤

Som jag sagt många, många gånger förut så handlar det mycket om att stanna upp, se sig omkring, lyssna, känna in och bara vara. Det finns verkligen nåt för alla.

Och nej, det är inte alltid så fridfullt och avkopplande som man kan tolka mina ord och berättelser. Även jag blir attackerad av myggor som bits, bromsar som surrar längs kropp och knopp med målet att ta sig en tugga, knott som tar sig igenom myggnätshatten och biter sönder min panna, envisa flugor som prompt ska in i näsa, mun, ögon och öron samtidigt som man är trött och svettig… Näe, det är inte kul!!! Det är tålamodsprövande och irriterande men så gott som alltid så faller just det i glömska, för allt det andra överväger och jag känner en ständig längtan att ge mig ut till skogen, om och om igen ❤ 

Tills vi råkas igen…

Njut av sommaren och allt det vackra. Passa på att bege er ut i den vackra naturen. Det ska åtminstone jag göra.

Kram och Hej, från Lilla mig ❤

18 svar till “Kan man tröttna på skogspromenader?”

  4. Åh tack Susanne! Tack återigen för en stunds glädje och njutning framför datorn och så måste jag bara säga…först av allt…att den där otäcka Älgflugan har jag faktiskt aldrig träffat på, trots otaliga dagar i skogarna, både i norr och söder. Har hört talas om dem förut, men jag har nog haft tur, eller så gillar de inte mig helt enkelt, tack för det i så fall.
    Det här kanske inte låter riktigt klokt…men, sen jag flyttade upp till norr har jag inte varit ute i skogen på långt när så mycket, som när jag/vi bodde i Värmdö!?!
    Här bor vi vid vattnet, i Värmdö klev jag rakt ut i skogen från tomten och där fann jag en lisa för själen, nästan varje dag.
    Hursomhelst så återkommer jag till dina skogsvandringar och de levande berättelserna som du alltid illustrerar med den äran…tusen tack och jag tröttnar aldrig. Ser och läser gärna igen och igen!
    Kram till dig du fina människa!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Var dig evigt tacksam så länge du klarar dig undan denna äckliga varelse. Det är allt annat än trevliga möten!
      Tusen tack för att du kikar in här och lämnar efter dig så fina ord ❤ Alltid lika uppskattat!
      Visst underlättar det en hel del om man har närheten till skogen. Blir kanske mer oplanerade och spontana besök. Häromdagen gick maken och jag ut i skogen vi har runt hörnet, med förhoppningen att hitta små fina svampar att fota men det är verkligen kruttorrt i backen. Inte en endaste liten rackare gick att finna. Kanske inte så märkligt egentligen om man tänker på den hetta vi har nu. Däremot finns det hur mycket blåbär som helst.
      Må så gott!! Stor Kram till dig ❤

      Gilla

      Svara

  5. Stämmer in med ett rungande NEEEJ jag också, för det går inte att få nog av skogen. Jag har ju bott vid havet i många år nu och till en början var jag helt såld på dessa blå nyanser och skummande vågor mot klipporna men även om jag självklart tycker om havet så går det inte upp mot skogen i långa loppet. Alla dessa knotiga träd, stenar, rötter, växter och djur som lever i skogen, all grönska och alla nyanser om hösten och de nästintill kalligrafi-liknande kala trädstammar och grenar i november är fantastiska och variationen tycks oändlig.
    Som alltid bjuder du på stor variation vad gäller dina bilder och jag hittar alltid flera favoriter, denna gången är det nog ändå ekorren i boet som snudd på ser ut som ett fängelse. Jag blir alltid lika glad av att kika in här och det beror självklart på dina magiska bilder men också dina texter, för det blir för mig en fin upplevelse att få följa med antingen i dina tankegångar eller dina(era) utflykter vilket förhöjer känslan av bilderna tycker jag. Jag hoppas du hittat gott om bär och svamp, sluppit de små flugkräken och haft tid att träffa buskotten 😀

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Förstår att du fascineras av havet. Det är verkligen något speciellt, det också. Men precis som du skriver så har skogen en variation man aldrig kan tröttna på och det finns alltid något vackert att skåda och uppskatta, oavsett årstid. Hösten och vintern med det nakna och kala, vår och sommar med sin frodiga grönska. Kalligrafi-liknande… Vilken underbar liknelse 🙂
      Ja visst är den söt, ekorren i sin lilla håla. Ja det ser nästan ut att kunna vara ett fängelse. Så fascinerande. Aldrig sett något liknande förut men deras bo kanske ser ut just så där…
      Något svamp har jag inte hittat. Det är nog på tok för torrt så jag håller tummarna att det ser lite bättre ut längre fram. Buskotten har jag rått om i dagarna 2 ❤ Helt slut farmor men fylld av kärlek och livskvalitet. Tack för ljuvlig respons och tankar 🙂

      Gilla

      Svara

  6. Naturen över huvud taget är fantastisk och som man säger ”en lisa för själen”. Här har du dessutom fått till flera underbara bilder på vår vackra natur och som vanligt en underhållande berättelse även i ord 🙂

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tusen tack Claes! Härligt att du följer med på mina små utflykter. Uppskattas mycket 🙂 Och visst är naturen i sig en lisa för själen oavsett typen av natur. Det finns alltid något att upptäcka och uppskatta 🙂 Tack Tack 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Ja, usch och fy för den där förbenade marodörflugan, den kan gott utrotas! Skogar är underbart att vistas i för olika syften och alltid kan man få något med sig hem i kameran: en rosenkotte, en höjdhopparmyra, blommor som stjärnor, lavar som trumpetar ut sin glädje, en nyfiken ekorre, träd som sett och erfarit det mesta, skuggor, ljus, färger och stämningar. Och stillhet och sus. Lycka.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Tack för en helt underbar beskrivning av att vistas i skogen. Det är nog det som överväger det där trista med dom äckliga älgflugorna och ”galna” älgjägare 😉 Tack ❤

      Gilla

      Svara

  9. Fnissar lite när jag läser din lovsång. Jag är så nöjd med att gå i skogen med dig i din blogg. Ge mig hav, strand, kust, berg, raviner – men just skog är inte riktigt min typ av natur. 🙂 Och inte har dina berättelser om rosa kläder och blöta gympaskor lockat mig mer heller. Då har du inte ens nämnt älgjägarna som plötsligt finns överallt och är fullkomligt livsfarliga! 😀

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Haha 🙂 Börjar fundera, när jag läser dina rader… Det kanske inte är så himla fantastiskt att promenera i skogen… Fast, jodå visst är det härligt. Oftast åtminstone 😉 Bortsett då från äckliga älgflugor och galna älgjägare 🙂 🙂
      Om 1½ vecka ska vi minsann semestra på annan plats än i skogen. Kanske att det blir lite skog men landskapet kommer vara annorlunda mot vad vi brukar besöka… DET ser jag fram emot. Känns skönt med lite höstledigt. Hoppas landskapet bjuder på bra väder och vackra höstkulörer. Ha det gott!!

      Gillad av 1 person

      Svara

Tack för att du hälsar på och lämnar ett ord eller 2 :)

Blogg på WordPress.com.